Hjälpklass Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hjälpklass

1. Sickinger ansåg sig ha löst svårigheten genom att till de normala årsklasserna lägga särskilda klasser å ena sidan för de i sina studier svagare eleverna, vilka ej kunde följa med i normalklassernas framsteg, och å andra sidan för de bästa begåvningarna, för vilka undervisningen kunde bedrivas snabbare än för normalklassen. Först och främst upprättade han sålunda hjälpklasser för de svagpresterande och å andra sidan för de största begåvningarna dels förberedelseklasser för övergång till de högre läroverken, dels begåvningsklasser med undervisning i främmande språk. (källa)
2. Richard Eeg-Olofsson var son till distriktsföreståndaren i Svenska missionsförbundet Olof Olofsson och Jensi Eeg. Han blev student i Göteborg 1917, medicine kandidat i Uppsala 1921 och medicine licentiat i Stockholm 1926. Efter förordnanden i psykiatri, neurologi och medicin, bland annat vid Serafimerlasarettet 1925–1928, var han 1929–1931 föreståndare för Serafimerlasarettets nervpoliklinik. Eeg-Olofsson blev 1930 biträdande läkare och 1936 överläkare vid Svenska diakonisällskapets epileptikervård i Stockholm, var 1930–1935 läkare vid Stockholms barnavårdsnämnds upptagningshem för pojkar, 1933–1934 föreståndare för dess rådgivningsbyrå för svåruppfostrade barn samt läkare vid stadens folkskolors hjälpklasser och var 1933–1940 psykiatrisk rådgivare vid Skarvik-Tallåsens skyddshem för psykiskt defekta kvinnliga skyddshemselever. Från 1933 innehade Eeg-Olofsson läkarpraktik i Stockholm och var från 1942 ordförande i styrelsen för alkoholistanstalten Vårnäshemmet. Han skrev ett antal arbeten i neurologi och psykisk hälsovård. (källa)
3. Torsten Ramer var son till byggmästaren Johan Salomon Karlsson. Han avlade studentexamen i Örebro 1921 och blev medicine kandidat vid Uppsala universitet 1925 samt 1930 medicine licentiat och 1947 medicine doktor vid Karolinska Institutet. Han hade amanuensförordnanden vid Serafimerlasarettets nervklinik 1928–1929 och vid dess medicinska klinik 1930–1931 samt var biträdande läkare vid Solna sjukhem 1932–1933 och amanuens vid Psykiatriska sjukhuset i Stockholm 1933–1934. Från 1934 var han praktiserande läkare i Stockholm. Därutöver var han från från 1934 föreståndare för Stockholms barnavårdsnämnds rådgivningsbyrå för uppfostringsfrågor och läkare för hjälpklasserna i Stockholm. Ramer utgav utöver doktorsavhandlingen The prognosis of mentally retardent children ett trettiotal uppsatser i neurologi, invärtes medicin och barnpsykiatri. Särskilt intresserade han sig för till barnpsykiatrin hörande frågor om uppfostran och utbildning. (källa)
4. Ragnar Nordgren var son till apotekaren Gustaf Robert Nordgren. Efter mogenhetsexamen 1884 studerade Nordgren vid Karolinska Institutet och blev medicine kandidat 1888 och medicine licentiat 1892. Efter olika förordnanden, bland annat 1894–1897 vid Allmänna barnhuset i Stockholm och 1897–1902 vid Karolinska Institutets pediatriska poliklinik, var han 1901–1903 tillförordnad överläkare och 1911–1933 ordinarie överläkare vid Barnsjukhuset Samariten. Han var dessutom skolläkare vid Östermalms folkskolor 1899–1930 och hade praktik i Stockholm 1897–1939. Nordgren innehade flera förtroendeuppdrag. Bland annat var han ordförande i Svenska skolläkareföreningen 1926–1930 samt ledamot av Hedvig Eleonora församlings skolråd 1906–1935, av styrelsen för Östermalms skollovskolonier 1902–1931 (vice ordförande från 1927), av styrelsen för Stockholms borgarskola 1913–1935 och av Stockholms stads nykterhetsnämnd 1923–1931 (ordförande från 1930). Nordgren var en av stiftarna av Hjälpklassernas skyddsförening och ledamot av dess styrelse 1907–1939 (ordförande från 1931). Han utgav skrifter av bland annat pediatriskt och skolhygieniskt innehåll. Nordgren var en av Stockholms mest anlitade barn- och familjeläkare. (källa)