Vad betyder och hur uttalas hjärtmuskel
Hjärtmuskel uttalas hjärt|muskel.
Ordformer och varianter av hjärtmuskel
Singular
- hjärtmuskel
- obestämd grundform
- hjärtmuskels
- obestämd genitiv
- hjärtmuskeln
- bestämd grundform
- hjärtmuskelns
- bestämd genitiv
Plural
- hjärtmuskler
- obestämd grundform
- hjärtmusklers
- obestämd genitiv
- hjärtmusklerna
- bestämd grundform
- hjärtmusklernas
- bestämd genitiv
Hjärtmuskel är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hjärtmuskel
Under fosterutvecklingen och även senare under livet händer det i hjärtmuskeln och levern att celler delar sig ofullständigt. Kromosomerna fördubblas (46 * 2 = 92 kromosomer) precis som inför en normal celldelning, men cellen delar sig inte. Dessa "dubbelceller" har fyrfaldig kromosomuppsättning och betecknas som tetraploida. Även celler med ännu högre antal kromosomer kan förekomma polyploida. Syftet med detta är antagligen att hjärtmuskeln och levern har högre krav på metabolism än normala kroppsceller och därför behöver kunna transkribera fler gener samtidigt.
Hjärtats pumpfunktion styrs av ett retledningsystem som skapar och överför små elektriska signaler till hjärtmuskeln.
Hjärtförstoring eller kardiomegali avser vanligen ett tillstånd där hjärtmuskeln är förstorad.
Hjärtmuskelinflammation (hjärtinflammation) (myokardit) innebär inflammation i hjärtmuskeln (latin: myocardium) och är en relativt vanlig hjärtsjukdom. Myokardit förekommer vanligtvis i samband med infektioner. Myokardit kan vara kopplat till perikardit. Arytmier är vanliga och därför ska den drabbade initialt övervakas på sjukhus. Sjukdomen läker ofta ut av sig själv, i annat fall kan den utvecklas till kardiomyopati.
Om hjärtats muskelceller skulle skadas genom exempelvis en hjärtinfarkt kan de inte bytas ut mot andra celler och återställa hjärtmuskeln i sitt ursprungliga skick. Istället så bildas ett ärr på hjärtat och det kommer aldrig återfå samma kraft.
Vanliga orsaker till hjärtsvikt är kranskärlssjukdom inklusive tidigare hjärtinfarkt (hjärtattack), högt blodtryck, förmaksflimmer, hjärtklaffsjukdom och hjärtmuskelsjukdom (kardiomyopati). Hjärtsvikt uppstår till följd av förändrad struktur eller funktion av hjärtat. Det finns två huvudsakliga typer av hjärtsvikt: vänsterkammarsvikt (HFrEF) och hjärtsvikt med normal ejektionsfraktion (HFpEF). Typen beror på huruvida vänster kammares kontraktilitet påverkats, eller om hjärtats förmåga att relaxera är nedsatt. Hur svår hjärtsvikten är brukar graderas efter hur mycket förmågan till fysisk aktivitet begränsas. Hjärtsvikt är inte samma sak som hjärtinfarkt (då en del av hjärtmuskeln dör) eller hjärtstillestånd (då blodet slutar cirkulera helt).
Prognosen är god och behandlingen är ofta symtomatisk. Vid påverkan på hjärtmuskeln är ett motionsförbud nödvändigt tills denna är normaliserad, annars kan inflammationen övergå till myokardit (hjärtmuskelinflammation) som är ett betydligt allvarligare tillstånd.
Kranskärl är ansvariga för att försörja hjärtmuskeln med närings- och syrerikt blod och att föra närings- och syrefattigt blod bort från hjärtmuskeln. Kranskärlen utgörs av artärer som kommer från aorta, samt vener som mynnar i koronarsinus mellan nedre hålvenen och högra atrioventrikulära öppningen.
Kärlkramp eller angina pectoris, är tillfälliga smärtattacker i bröstet som förekommer i samband med att hjärtats kranskärl inte klarar av att försörja hjärtmuskeln med blod (myokardiell ischemi). Kärlkramp förekommer ofta i situationer då hjärtmuskeln tvingas prestera hårdare än normalt, och därmed kräver större blodförsörjning. Exempelvis vid fysisk eller psykisk stress kan personer med hjärtbesvär drabbas av smärtorna. Angina kommer av latinets angere, sammantrycka, strypa) är en allmän benämning på inflammatoriska tillstånd i svalget och tonsillerna (mandlarna), men kan även beteckna vissa sjukiga tillstånd med annan lokalisering.
Ekokardiografi eller hjärt-sonografi är en ultraljudsbaserad medicinsk undersökningsmetod för att studera hjärtat. Tekniken ger en omedelbar avbildning av hjärtat i olika vyer som kan sparas som stillbilder eller rörliga sekvenser. I kombination med Dopplerteknik kan man även visualisera blodföde i hjärtat med färgkodning av flödets riktning och hastighet. Man kan även mäta flödeshastigheter i olika delar av hjärtat, till exempel för att diagnosticera klaffsjukdomar, och med vävnadsdoppler kan man studera hur snabbt olika delar av hjärtat rör sig. Mer moderna varianter av ekokardiografi-utrustningar kan även skapa en simulerad tredimensionell realtidsvisning, som dock i jämförelse med den tvådimensionella realtidsvisningen har en nedsatt spatial upplösning. Ekokardiografi ger en precis, icke-invasiv och snabb bedömning av hjärtats funktion. En hjärtspecialist kan med denna metod bland annat snabbt bedöma hjärtklaffar, hjärtrummens dimensioner och graden av hjärtmuskelns sammandragningar.