Honplanta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet honplanta

1. Arten är till övervägande del tvåbyggare, men kan delas in i fyra typer, de rent honliga, rent hanliga, med övervägande del honblommor eller med övervägande del hanblommor. Hanplantor har stjälkar med 6-21 stödblad, medan honplantorna har 17-38 stödblad. Blomstjälken är bara några decimeter hög vid blomningen, men växer till senare. Blomkorgarna kommer i axlika täta klasar och kan vara få till 130 stycken hos en välutvecklad honplanta. Honplantorna har yviga, ofta greniga klasar med mindre blomkorgar, samt blomstjälkar som kan bli ända upp till 1,5 meter höga under fruktmognaden. De flesta svenska plantor är av typen med övervägande hanblommor, honplantor är bara kända från ett fåtal lokaler. Pestskråp blommar april-maj. (källa)
2. Arten är tvåbyggare (dioik), det vill säga olika enskilda plantor är antingen han- eller honplantor. Hanplantorna känns igen på sina röda bladrosetter. Honplantorna har hårliknande skott, som sedan utvecklas till sporhus. Sporhusen har ett membran i öppningen som förstärker effekten av vinden för att skaka ut sporerna ur de hål som sitter i en ring kring öppningen. (källa)
3. Hasch eller haschish är en form av cannabis som består av sammanpressade eller renade beredningar av stjälkade trikomer som samlas från honplantans infertila knoppar. Det innehåller samma aktiva ingredienser som THC och andra cannabinoider men i högre koncentrationer än osiktade knoppar eller blad. Användning av hasch som medicin och narkotikum har förekommit åtminstone sedan 3000 f.Kr. (källa)
4. Växtens blomning är särdeles vacker genom de stora, rent vita kronbladen mot det mörka vattnet och dyn. Dock har blomman en vidrig lukt, som tydligt liknar aslukt, en egenskap, som lockar flugor och sannolikt även fjärilar till blomman. Denna växt är tvåbyggare, i Norden finns dock endast honplantan. Honblomman sitter ensam på ett robust, plattat, småtaggigt blomskaft, som nedom blomman bär två tånglikt motsatta förblad. Innanför kronbladen ses en mängd orangegula uddar, som är staminodier eller sterila ståndare, ståndarsträngar som slutar med en vit spets i stället för ståndarknapp. Innanför dem sitter märkena, som är sex par, eller sex kluvna och som slutligen åtskiljes och fördelar sig så, att man räknar tre grupper med fyra trådlika märken i varje grupp. Efter blomningen böjer sig blomskaftet ut ur rosetten, och fruktanlaget bryter sig vinkelrätt åt sidan ut mellan förbladen så att det kommer under vattenytan och pekar mot bottnen, men det mognar dock inte till frukt inom vårt floraområde, eftersom hanblommor här saknas. Vattenaloen har emellertid vegetativ förökning, liksom dybladet. Redan under blomningen utskjuter korta revor ur de nedre bladvinklarna med en stor bladrik knopp i spetsen, och sådana knoppar utvecklar sig redan före hösten till små plantor, som övervintrar i bottendyn och på våren flyter upp och fortsätter att växa, skilda från moderväxten genom revans multnande. Även moderväxten sjunker, och dess översta (eller innertsta) späda blad lever kvar över vintern för att nästa vår fortsätta att utveckla sig. (källa)
5. Dadelpalmen är ett palmträd, vars stam täcks med uppåtriktade förvedade bladrester. Unga palmer är enstammiga, men efter 6–16 år uppträder talrika rotskott vid basen. Bladen är fjäderlika och upp till 6 meter långa och består av ett taggigt bladskaft, en kraftig mittnerv och talrika, grågröna till blågröna delblad som blir 20–40 cm långa. Varje blad växer fram ur en bladslida som spricker upp till fibrer som sitter kvar vid bladets bas. Dadelpalmen är vanligen tvåbyggare, med hon- och hanblommor på olika plantor, men det förekommer plantor som har både han- och honblommor, dessutom även plantor med tvåkönade blommor. Blommorna sitter i förgrenade kolvar uppdelade på 25–110 stånd. Honplantornas blomställningar blir 30–75 cm långa, medan hanplantornas ställningar är mindre, 15–23 cm långa. En stor blomställning kan innehålla 6 000–10 000 blommor. Själva blommorna är små och doftande. Honblommorna är vita, medan hanblommorna är gula och vaxartade. (källa)
6. Honplantorna producerar orangefärgade bär med en diameter av sex–nio millimeter, som är mjuka och saftiga och rika på C-vitamin (120 milligram C-vitamin per 100 gram bär, odlingsvärda sorter innehåller 300–1 300 milligram C-vitamin per 100 gram bär). En del sorter innehåller också mycket A-vitamin och E-vitamin. (källa)
7. Det finns även växter som har såväl han-, hon- som tvåkönade blommor på samma individ. Dessa kallas polygama, androgynomonoika eller trimonoika. Ett exempel är ask. En växt som har såväl hanplantor (androika), honplantor (gynoika) som tvåkönade plantor kallas trioik. Ett exempel på en växt som har trioika populationer är svartvide. (källa)
8. Tvåbyggare eller dioik (från grekiska διοικία, av δύο "två" och οίκοι "hus"), innebär inom botaniken att en växt med enkönade blommor har skilda han- och honplantor. En växt som har enkönade blommor, men där dessa sitter på samma individ kallas sambyggare eller monoik. Tvåbyggare och sambyggare, det vill säga växter med enbart enkönade blommor, kan sammanfattas under beteckningen diklina (Växter som är sambyggare eller har hermafroditiska blommor kallas samkönade.). (källa)
9. Denna växt härstammar från Nordamerika och blev på 1840-talet oförmärkt förd till Europa, där den i vissa vattendrag, till exempel Elbe, förökade och utbredde sig i sådan ymnighet, att den hotade skeppsfarten med ganska svåra hinder. Dess förökning sker genom lösryckta stycken och skottspetsar, som sprids med ström och vattenfåglar och, hur små de än är, kan växa ut till en ny individ. Sedan 1880 har vattenpesten funnits i södra Sverige, först inplanterad i närheten av Skara och sedan spridd till flera andra ställen, i åar och dammar, men oaktat sin frodiga förökning har den inte tagit så överhand i Sverige, att den hos oss gör skäl för namnet "vattenpest". I allmänhet syns den under de första åren tillväxa starkt, då den inkommit i en ny sjö eller å, men sedan avstanna och helt måttligt tillväxa och utbreda sig. Växten är tvåbyggare, men endast honplantor är funna i Europa. Honblomman är mycket liten och har 3 brunaktiga foderblad, 3 vitaktiga kronblad, 3 vitaktiga staminodier och 3 purpurröda märken, samt ett under hyllet sittande, flera centimeter långt, trådsmalt rör, som vid basen omges av en lika smal, rörformig, i spetsen tvåflikig bladslida. Blomman är den enda del av växten, som befinner sig över vattenytan. Blomningen sker under eftersommaren. (källa)