Hopas Synonymer Betyder Uttal

• samlas

Hur används ordet hopas

1. Purpurfärgning omtalas redan i Egyptens hieroglyfinskrifter, och genom kemisk undersökning av en gammalegyptisk mumiedräkt har konstaterats, att dess färg härrör av snäckpurpur. Den skattades mycket högt under forntiden, och dess användning har under årtusenden varit förbehållen åt samhällets högst uppsatta. Så bar till exempel det gamla Roms dignitärer hedersbenämningen purpurati, och om "den rike mannen" i liknelsen heter det, att "han klädde sig i purpur och kostbart linne" (Luk 16:19). Hos Plinius den äldre och andra romerska samt hos grekiska skriftställare finns noggranna uppgifter om purpurns framställande och användning. Av skalsamlingar, som hopat sig vid de gamla tillverkningsorterna i Grekland och Italien, vet man, att färgen bereddes företrädesvis av snäckan Bolinus brandaris, men även av två andra arter inom familjen purpursnäckor: Hexaplex trunculus och Stramonita haemastoma. (källa)
2. På en synod i Autun 670 nämns Benedikts regel såsom enda rättesnöre för klostren, och på de synoder som sammankallades av Karloman och Bonifatius I åren 742 och 743 erkändes dess giltighet för alla såväl munk- som nunnekloster. Men hand i hand med den yttre framgången insmög sig snart en förvärldsligad anda bland benediktinerna. Dels i följd av klostrens lösa förbindelse sinsemellan, dels genom de rikedomar som där alltmera hopade sig genom klostrens och klostergodsens förvandling till vasallskap, vilkas innehavare ofta var världsliga herrar utan sinne för sina kyrkliga plikter och uppgifter, dels och slutligen genom att klostren fritogs från biskoparnas uppsikt (exemtion) och abbotarnas redan i regeln grundade maktställning, vilken ökade ytterligare genom exemtionen, gav den tidigare stränga tukten vika för egenmäktighet och sedeslöshet, och det tidigare varma intresset för kulturen – den materiella såväl som den andliga – höll på att utslockna. Även yttre våld – normandernas och saracenernas angrepp – hotade det västerländska klosterväsendet med undergång. (källa)
3. Tasso tillhörde en adlig släkt samt tjänstgjorde som sekreterare hos flera italienska ädlingar och furstar, i vilkas ärenden han gjorde många resor, bland annat till Spanien, Frankrike och Flandern. Han gifte sig omkring 1539 med Porzia de' Rossi från Neapel och hade med henne en dotter, Cornelia, och sonen Torquato. Hennes död (1556) grep honom djupt, vartill kom, att han vid denna tid levde i mycket svåra ekonomiska förhållanden, så att hans känsliga sinne höll på att alldeles duka under för de prövningar, som då hopade sig över honom. Han avled som podestà i Ostiglia, nära Mantua. (källa)
4. Mjöldrygesvampen Claviceps purpurea har sporer som är trådlika och 0,1 millimeter stora. Dessa fastnar på värdväxtens blommor där de gror och infekterar blommans fruktämne. När svampens hyfer värdväxten så bildas snart en vit, mjuk och fårad massa av mycel. I mycelets fåror sitter anlag till fruktkroppar hopade och de avsöndrar stora mängder av ovala och genomskinliga konidier. Konidierna bakas in i en klibbig vätska som har söt smak. Denna vätska lockar till sig flugor och andra insekter till de infekterade växterna, vilket gör att svampen snabbt kan sprida sig till andra blommor. Detta är den huvudsakliga spridningen av konidierna, men spridningen kan i viss mån också förmedlas av vind och regn. (källa)
5. Þorleifs þáttr, som nedtecknades 300 år efter skaldens död, är inte invändningsfri ur källkritisk synpunkt, men bör ändå, enligt Finnur Jónsson, vara sann i sina huvuddrag. Att Torleif verkligen diktade nid om Håkon jarl är väl belagt från många källor. Det är föga troligt att nidet framfördes inför jarlen själv, men det skedde nog offentligt för att få avsedd verkan. Att jarlen, när han fick kännedom om detta, skickade en lönnmördare till Island för att hämnas är mycket troligt. Men tidsmässigt kom nidet att sammanfalla med jarlens undergång. Från och med nu hopade sig olyckorna över Håkon och han genomgick också, enligt Snorre Sturlasson, en ödesdiger sinnesförändring. Han blev girig och vrång, missbrukade sin makt och begick sexuella övergrepp mot unga kvinnor. Inom kort var han Norges mest hatade man och jagades från gård till gård tills han slutligen blev lönnmördad av sin egen träl i en håla under en svinstia hos en bedagad frilla. Hans huvud spetsades på en påle så att bönderna kunde kasta sten på det. Så förvandlades den mäktige jarlen själv till en nidstång. Detta berättas i Olav Tryggvasons saga i Heimskringla. (källa)
6. Avarerna var fördelade i flera stammar, vilkas hövdingar alla lydde under den gemensamma konungen (chaganen). Med langobardernas konung Alboin kom chaganen Baian I 567 överens om ett gemensamt angrepp på gepidernas land. Sedan detta erövrats och langobarderna tågat till Italien 568, slog sig avarerna ned på deras och gepidernas forna boningsplatser i Pannonien och lade i grannskapet boende bulgarer och slaver som lydfolk under sitt välde. Här blev de snart farliga grannar till det östromerska riket. Deras härjningståg mot detta började 575 och fortsattes sedan i 50 år med växlande vapenlycka och många avbrott till följd av kortvariga tributfördrag. År 581 intog Baian I Sirmium, det östromerska rikets starkaste värn mot barbarernas härjningar i västra Illyrien, 598 förhärjade avarerna Dalmatien, 619 visade de sig utanför Konstantinopels murar och 626 företog de i förbund med perserna, som härjade på den asiatiska sidan av staden, en månadslång belägring av huvudstaden. Tillbakaslagna därifrån av kejsar Herakleios såg de sin makt hastigt minska. Deras bulgariska och slaviska lydfolk gjorde sig oavhängiga, och västerifrån ansattes de av frankerna. Först Karl den store lyckades emellertid fullständigt bryta deras makt. Som straff för att de understött den upproriske hertig Tassilo av Bayern, företog Karl 791 ett härnadståg fram till Rába, och 796 stormade hans son Pippin avarernas mellan Donau och Tisza belägna fasta ståndläger, som genom vallar och pålverk var delat i sju koncentriska ringar, av vilka den innersta omslöt chaganens residens och de under århundradens plundringståg hopade skatterna. (källa)