Hovhållning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hovhållning

1. När det kungliga residenset Christiansborgs slott i Köpenhamn brann ner 1794 flyttade kungafamiljen till Amalienborg som inte kunde rymma en lika stor hovhållning. Hovet minskades i storlek och många uppgifter lades ut på näringsidkare i staden. Efter en tid tilläts visa av dem att ta titlar som "hovfrisör", "hovkaffehandel" eller "hovdekorationsmålare". (källa)
2. Hovmästarinna är en tjänst vid de Kungliga hovstaterna. Begreppet används om en kvinna ur en adlig familj som har överinseende över hovhållningen för en drottning eller annan furstlig kvinna. En annan betydelse betecknar en kvinnlig hovmästare på ett näringsställe. (källa)
3. Titeln användes ursprungligen för en av de främsta ämbetsmännen inom ett rike, vilken hade till uppgift att sköta finanserna. Senare kom den att avse den som förestod en kunglig eller furstlig hovhållning. (källa)
4. Uppsala öd – ett samlingsnamn på det jordagods som anslagits till sveakungars försörjning och hovhållning under förkristen tid. (källa)
5. Vigseln mellan Eufemia och Albreckt ägde rum i Rostock den 10 april 1336. Efter vigseln besökte hon Sverige med maken i sällskap med Rudolf av Sachsen och Henrik av Holstein, och välkomnades av modern i Kalmar innan de fortsatte för att närvara vid kröningen av Magnus i Stockholm. Efter hennes flytt till hertigdömet Mecklenburg tycks hennes villkor inte ha ändrats så mycket. Hennes namn förekom i affärshandlingar och hon hade som hertiginna ansvar för en mycket dyr hovhållning. Ett brev från 25 juni 1359 antyder att hon deltog i politiken. Hon utövade fortfarande inflytande på den svenska politiken: åren 1340–1341 utverkade hon att Magnus tilldelade Mecklenburgs hansestäder Rostock och Wismar förnyade privilegier i Norge. Den 15 april 1357 överlät hon sin arvedel efter sina halvbröder Håkan och Knut, godsen Hammar och Farthses, till Skänninge nunnekloster. Det är inte känt om hon var inblandad i sin sons tronbestigning i Sverige: det är inte känt om hon fortfarande var vid liv då den skedde. Hon är senast bekräftad vid liv 27 oktober 1363, då hon avstår från sin morgongåva och framtida änkesäte Hagenow. Hennes dödsår är okänt. Den 16 juni 1370 är hon bekräftad som död, eftersom hennes änkling då instiftade en vicaria till hennes minne. (källa)
6. Anna av Bretagne beskrivs som intelligent, stolt och arrogant. Till utseendet ska hon vid sitt första bröllop ha varit en rosenkindad frisk ung flicka, men vid sitt andra bröllop beskrivs hon som blek och sliten av sina många graviditeter. Bevarandet av Bretagnes självständighet från Frankrike ska ha varit hennes livsmål, men hon intresserade sig också mycket för konst. Hon var den första drottning av Frankrike som räknas som konstmecenat. Hon uppskattade den italienska renässansens kultur och agerade som mecenat för humanisten Publio Fausto Andrelini, historikern Jean Lemaire de Belges, och poeten Jean Marot, och musikerna Johannes Ockeghem, Antoine de Févin, Loyset Compère och Jean Mouton. Hon utökade sitt hov betydligt från tidigare drottningar: hon hade hundra hovmän från Bretagne i sin tjänst och gjorde det till en slags skola för adliga döttrar, som fick vara hovdamer vid hennes hov för att lära sig fint sätt en tid före äktenskapet, och hennes hovhållning blev mönsterbildade för hennes efterträdare som drottning. (källa)