Huda Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet huda

1. I bearbetad form kallas de stora djurens hudar ofta för läder och de små djurens hudar för skinn. Denna process kallas för garvning och innebär att skinnet bearbetas och behandlas för att motstå förruttnelse. Hudar och skinn var människans sätt att skydda sig mot kyla i kallare klimat. Skinn hade därför tidigare stort värde. I Sverige användes vanligen skinn från räv och ekorre. Numera används allt oftare syntetiska material som ersättning för äkta skinn, se konstläder. (källa)
2. Spaltläder framställs genom att man maskinellt spaltar hudar i två eller tre lager före garvningen, varvid lädret delas i en "köttspalt", en "narvspalt" och eventuellt en mittspalt. Beteckningen "spalt" används mest för vegetabiliskt garvat läder, som är tillverkat av köttspalt, och som kan färdigprepareras på olika sätt. (källa)
3. I gamla tider fick naturligt nog hudarna från det jaktbara viltet och från husdjuren fungera som råvara för det lim man gjorde, medan det kommersiella hudlim som finns i dag huvudsakligen kommer frånötkreatur. Det fanns således ett större utbud av animaliska hudlim förr, och vart och ett hade ofta sina speciella egenskaper. (källa)
4. En murbräcka är ett belägringsvapen som under antiken och medeltiden, innan eldvapen fanns, användes för att göra hål i fästningsmurar. Den utgörs av en lång och grov ekbjälke, som i främre ändan är försedd med en metallskoning, vanligen i form av ett gumshuvud (latin aries). Bjälken är upphängd i starka kedjor under ett rörligt skjul täckt med hudar, kallat sköldpadda (latin testudo), som förs fram till muren. Där försätts murbräckan i en svängande rörelse fram och tillbaka, varigenom den oupphörligt stöts mot muren, tills denna faller eller åtminstone ett hål bildas, genom vilket de anfallande kan tränga in i fästningen. Skjulets funktion är att skydda mot fiendens pilar, stenar och kokande olja. (källa)
5. Skinnets kvalitet skiljer mycket mellan olika skinnställ men oftast är skinnställen numera gjorda i nötskinn med en skinntjocklek på 1,1-1,2 mm. Andra förekommande djurhudar är get och känguru. Då skinnets fiberstruktur är olika mellan olika djurs hudar påverkar detta skinnställets skyddseffekt. Skinnställ har ofta mjukare material i knän, armhålor och gren för komfortens skull, ofta används kevlarstretch. På 2000-talet har många raceställ kompletterats med en ryggpuckel för att ytterligare höja säkerhetsnivån genom att minska risken för nackskador. Det förekommer även ofta förstärkningar i avvikande material på raceställens utsatta ställen som axlar, armbågar och knän. Ofta används avancerade material som titan på axlarna medan skrapskydden på knän ofta görs i plastmaterial och är utbytbara. Andra utsatta ställen som i baken kan ha dubbelt eller tjockare skinn. Perforerat skinn, framför allt på bröstet, förekommer för att minska värmen i skinnstället trots att detta påverkar säkerheten negativt. (källa)
6. Traditionell ainuklädsel utgörs av tyg vävt av almbarkfibrer och hudar. Klädseln är dekorerad med geometriska figurer. Männen har traditionellt stora skägg och kvinnorna mustaschliknande tatueringar runt munnen. Religionen kretsar kring besjälade naturkrafter som kallas kamuy och den viktigaste religiösa ritualen var att offra björnar. Både bruket att tatuera kvinnor kring munnen och offra björnar förbjöds när ainufolket kuvades av japanerna. (källa)
7. Päls eller pälsverk är ett material från pälsdjur, beredda skinn av pälsdjur för kläder. Den person som bereder råa hudar till skinn och läder kallas för garvare. Den person som av beredda pälsar tillverkar bland annat kläder kallas körsnär. (källa)
8. Tamhäst (Equus ferus caballus) är en domesticerad underart av vildhästen som tillhör släktet hästar (Equus). Hästen domesticerades för cirka 6 000 år sedan, och har sedan dess använts som dragdjur eller riddjur, men även som föda och för att producera mjölk eller hudar. Under lång tid har man avlat fram flera skiftande typer i färg och kroppskonstitution, vilket utvecklats till dagens hästraser. Idag är användningen av hästar i stort sett begränsad till polisrytteri, ceremoniellt kavalleri och hästsport. (källa)
9. Majrovan är en robust rotfrukt som kan skördas bara någon månad efter sådd och sällan angrips av skadedjur. Rova (foderrova) som var stapelföda under vikingatiden är ej densamma som majrova utan avsevärt större och längre. Efter vinterförvaring omplanteras rovan och bär då frö i stora mängder. Rovan klarar vårt vinterklimat utmärkt och lagrades förr i skyl (d.v.s. utomhus under granris täckt med hudar eller textil). (källa)
10. Germanerna bar skor av läder eller hudar, tillsnörda med remmar. Under medeltiden föreskrevs för kyrkans fäder först vita guldbroderade skor, sedan purpurfärgade sidentofflor. Från 800-talet använde folket även filtsockor, de förnäma helst halvstövlar med olika färg för vardera foten. Med tiden blev svart den förhärskande färgen på skorna, som dock ofta sirades med broderier, pärlor, guldbrokad med mera. (källa)