Hudflik Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hudflik

1. Ollonet är en erogen zon och täcks helt eller delvis av förhuden, en hudflik som kan dras bakåt och blotta ollonet, något som sker delvis automatiskt när penis erigeras och ollonet förstoras. Mellan förhuden och ollonet sitter flera talgkörtlar som producerar ett sekret, smegma, som är till för smörja ollonet och skydda det mot friktion. Längs ollonets nedre kant, innanför förhuden, sitter också frenulum, som är ett slemhinneveck. Inuti penis, skyddad av svällkropparna, ligger urinröret, som transporterar urin från urinblåsan och sädesvätska från testiklarna. Urinrörets mynning (meatus) är belägen på ollonet längst ut på penis. (källa)
2. Vid trauma kan en speciellt allvarlig typ av pneumothorax uppstå - ventilpneumothorax. I detta tillstånd verkar, exempelvis, en hudflik som backventil och pleuratrycket ökar med varje andetag. Detta är då livshotande eftersom lungan och vid långvarigt tillstånd även blodkärl och hjärta, komprimeras, så att först gasutbytet i lungan upphör och senare, cirkulationskollaps uppstår, i båda lungorna. Den drabbade uppvisar försvårade tecken på dyspné, blir takykard och har svårt att prata. Andningsljuden på den drabbade sidan är minskade eller helt frånvarande. Utan korrekt behandling blir personer med ventilpneumthorax cirkulatoriskt instabila, får nedsatt medvetandegrad som slutligen resulterar i hjärtstopp. Ett sent symtom på ventilpneumothorax kan i vissa fall vara trakeal deviation, där luftstrupen kan obeserveras som förskjuten från den skadade sidan mot den friska. Diagnos ställs utifrån den kliniska bilden. Behandling vid ventilpneumothorax är en dekompression med en thoracocentsnål. Nålen som är en tjock kanyl förs in midklavikulärt i det andra interkostala rummet. Viktigt vid identifikation av instickspunkt är att första revbenet går under clavicula och att det andra revbenet är det första som man känner vid palpation. Därmed ska man sticka precis under det första revbenet man känner under clavicula. Vidare tar dekompressionen och reducerar trycket i lungan vilket möjliggör att vissa dela av lungan kan återfå en viss funktion. Efter dekompression läggs ett dränage in och bröstkorgen röntgas. (källa)
3. Ödlan är känd för sin stora hudflik runt nacken. Kragen ligger vanligen nedfälld, men vid parningsuppvaktningen eller när den blir hotad fäller den ut kragen, samtidigt som den spärrar upp sitt gula gap. Detta ska skrämma iväg angripare. Kragagamen är även bekant för att då och då resa sig och springa på bakbenen. Kragagamen väger 500 gram. Den har väldigt små men vassa tänder, som är perfekta när den fångar sitt byte. (källa)
4. Näbben är oftast kort med mer eller mindre nedböjd överkäke, vars kanter omsluter underkäken. Vingarna är huvudsakligen korta, avrundade och kupiga. Stjärten har en växlande längd med 12 till 20 pennor. Benen är i allmänhet starka och hela underbenet i de allra flesta fall befjädrade. Hönsfåglar har tre framtår och bakre tån är högre fäst an framtårna. Ibland saknas bakre tån. Klorna är starka, trubbiga, oftast kupade och vanligen korta. Huvudet bär oftast ett smycke, såsom hudflikar, kammar eller fjäderbuskar. Benbyggnaden är grov och de särskilda benen obetydligt luftförande. (källa)
5. Nervsystemet utgörs av tre ganglier som är skilda långt från varandra. Endast hos få musslor finns punktformiga ögon. Dessa ligger vanligen i mantelkanten och finns i stort antal. Som känselorgan tjänstgör dels hudflikar vid munnen, dels tentakellika utskott i mantelkanten. Ibland bildas det av en körtel på foten en del hornartade trådar, byssus, genom vilka djuret fäster sig vid föremål i vattnet. (källa)
6. Flodpärlmusslans hela nervsystem består av tre nervknutor, känselorganen utgörs av hudflikar som sticker ut ur skalet. (källa)
7. Hos fladdermössens vingar är handlovsbenen och de mycket tunna fingrarna riktade bakåt (proximalt) längs med kroppen i viloläge. Mellan fingrarna spänner lufttäta hudflikar som gör att fladdermusen kan flyga. Tummarna är formade som korta klor. (källa)
8. Den robusta bålen står i kontrast till de långa och ganska smala benen. Huvudet kännetecknas av en bred överhängande och rörlig nos samt av hårtäckta hudflikar vid halsen som påminner om en koklocka. Pälsen bildas av en fin underull och av täckhår som på vissa kroppsdelar kan vara 15 till 25 cm långa. På ovansidan varierar färgen mellan svartbrun, rödbrun och gråbrun, undersidan är allmänt något ljusare och dessutom är vinterpälsen ljusare än sommarpälsen. Genom sina breda klövar har arten bra förmåga att vandra över träsk och snö. (källa)