Hugga av Synonymer Betyder Uttal

• kapa
• stympa

Hur används ordet hugga av

1. Två värnpliktiga, Kasper Pettersson och Daniel Müller, fann att de inte fanns någon annan möjlighet att rädda Martinsson än att hugga av honom högerbenet. Genom lågorna hörde Martinsson kamraterna diskutera hur de skulle få loss honom. Han befann sig då i chock och skrek att han ville försöka ta sig ut själv lite till. Då brann det på hans ben och rygg och det droppade plast från instrumentbrädan ner på vänsterbenet. Man hade funnit en yxa och Müller började hugga. Yxan var från 1967, väl använd och utan egg. Man bestämde sig för att kapa benet strax under knäet för att i framtiden lättare skulle kunna fästa en protes. Pettersson och Müller turades om att hugga och båda fick brännskador i ansiktet och på händerna. Martinsson kände ingen smärta, bara att slagen träffade och när benpipan till slut gick av. Efter tio minuter i det brinnande infernot var Martinsson fri, och efter ytterligare fem minuter kom ambulansen. Bilen var då övertänd och Gredenmo dog i branden. (källa)
2. Jakten leder till ett spökhus på en festival. Tyler försöker be vakten att skydda honom men Chucky dödar vakten och kidnappar Tyler. I eldstriden skjuter Chucky DeSilva i benet och Andy står kvar för att kämpa mot Chucky ensam. När Tyler slås medvetslös ser Chucky tillfället att besitta honom men Andy skjuter honom upprepade gånger. I sitt raseri försöker Chucky strypa Andy, men Andy använder Tylers fickkniv för att hugga av Chuckys hand vilket gör att han faller mot sin död i en enorm fläkt som hugger honom i bitar. (källa)
3. När fadern dog 996 var Rikard av allt att döma minderårig och missnöjet med Rikards I regering - han hade varit en herre med hårda nypor, som undertryckt både vasallerna och bönderna, för att befrämja inre enhet och försvaret utåt - riktades nu mot den nye härskaren. Först ut var bönderna som drog samman en ansenlig här och började angripa sina herrar på deras gårdar. Det var ett Jacquerie (senare franskt bondeuppror) i mindre skala. Förmyndarrådet sände nu hertig Rikards fars halvbror, Raoul d'Ivry - senare greve av Ivry - mot bönderna, varefter upproret slogs ned med stor grymhet. Efter segern - eller slakten - lät Raoul enligt traditionen hugga av händer och fötter på ett stort antal av de tillfångatagna bönderna. Nu följde enligt vissa källor (Dudon de Saint-Quentin) ytterligare ett uppror, denna gång bland vasallerna, med en viss Vilhelm d'Hiémois i spetsen. Flera av de mäktigaste jordägarna inom aristokratin ogillade det regerande husets utbredning - illegitima ättlingar till hertigarna Rikard och Vilhelm, innehade många av de högsta äreposterna i samhället och allt mer av hertigdömets jord i förläning - och ville själva antingen få kontroll över den unge omyndige hertigens person, eller så helt enkelt avsätta honom och välja en ny hertig ur sina egna led. Återigen var det Raoul d'Ivry som fick förtroendet att slå ned resningen, vilket han genomförde med samma precision som när det gällt bondeupproret. Efter ett antal avrättningar sänkte sig ett skenbart lugn över hertigdömet. (källa)