Huggning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet huggning

1. Fram tills naturvårdsbränning genomförs är alternativa metoder, som katning (att delvis avbarka stammen för att öka kådavsöndringen och skapa brandljud), urhuggning och gallring inte aktuella i Vändåberget. (källa)
2. Den räfflade ytan består av en mängd, tätt efter varandra placerade eggar. Eggarna framställs oftast genom huggning (se nedan) och beroende hur tätt det är mellan eggarna och filens utseende i stort är den lämplig för olika arbetsuppgifter. I stort gäller att runda och halvrunda filar används i runda hål och andra konkava ytor, övriga filar på raka eller konvexa ytor. Filar kan delas in i följande typer. (källa)
3. Virkesförråd är en term som används för att beteckna ett skogbestånds volyminnehåll av ved. Virkesförråd anges i skogskubikmeter och relateras inte sällan till det aktuella beståndets areal. Virkesförrådet kan också mätas i ett bestånd, i en huggnings- eller åldersklass, på en fastighet, av ett visst trädslag, o.s.v. (källa)
4. Biolley, som var förvaltare av stadsskogarna i distriktet Couvet i kantonen Neuchâtel, var en framstående blädare. Han indelade skogen i avdelningar på omkring 15 hektars storlek, varje avdelning var en stationär enhet med en viss mellantid mellan huggningarna, vanligen sex eller åtta år, beroende på boniteten. Noggrann statistik förs för varje avdelning. Han kallade sitt system, som bygger på principer, framställda av fransmannen Adolphe Gurnaud, la méthode du contrôle. Systemet finns framställt i hans arbete L'aménagement des forêts (1921). (källa)
5. Han var son till apotekaren Carl Peter Zickerman och Hedvig Malmgren och bror till textilkonstnären Lilli Zickerman. Han reste till Paris 1890 för att utbilda sig till skulptör och ställde redan samma år ut på den nyöppnade salongen Camp de Mara. Han var under en period medhjälpare till Per Hasselberg och efter dennes död biträdde han en tid Christian Eriksson med huggningen av Hasselbergs skulptur Snöklockan som var beställd av Pontus Fürstenberg. Eriksson ansåg honom vara för långsam, för omständlig, tvivelsjuk och för filosoferande så han tvingades sluta och finna sig någon annan sysselsättning. Han medverkade i konstutställningen på Valands 1891 med en ofullbordad porträttbyst i gips och en gipsbyst kallad Gumhufvud i middagsslummer och året därpå medverkade han i Svenska konstnärernas förenings utställning i Stockholm med några gipsskulpturer. Efter återkomsten till Sverige bosatte han sig i Vittsjö där han inredde en keramisk verkstad 1910 och hans syster öppnade en vävskola. Som medhjälpare anställde han drejaren Karl Holmberg från Gävle som drejade föremålen efter Zickerman ritningar. Man arbetade då huvudsakligen i fajans men övergick senare till stengods. Benämningen av produkterna utförde de tillsammans och man hade denna arbetsordning fram till mitten av 1920-talet. Han deltog i franskpåverkad keramik vid Baltiska utställningen 1914 där visade han även möbler som han ritat för föreningen Svensk hemslöjd. (källa)
6. Långa intervall mellan blädningarna medför stora virkesuttag per hektar, men innebär också ett större risktagande vad gäller tillväxten, inväxningen och stormskador. Kraftigt sänkta virkesförråd medför att tillväxten sänks i motsvarande grad, och denna tillväxtförlust kan inte kompenseras i framtiden. Ju större volym som avverkas, desto mindre blir samtidigt medelvolymen per avverkat träd, eftersom allt fler klena träd måste avverkas. För att det ursprungliga stamantalet ska återställas måste därmed också den årliga inväxningen vara högre efter en hård huggning jämfört med en svagare. På samma sätt som för starka gallringar i äldre granskog, så medför starka blädningar en ökad risk för stormskador. (källa)
7. Runstenarna på Sandby kyrkogård är två runstenar med signum Öl 26 och Öl 27, som står på kyrkogården vid Sandby kyrka i Sandby socken, Mörbylånga kommun och Möckleby härad på sydöstra Öland. Dessa två runstenar är mycket lika varandra och beträffande deras innehåll hör de samman i ett monument. Båda har tidigare legat som golvstenar inne i kyrkan och därav blivit blanknötta. Den ena är 190 cm hög, 100 cm bred och 10 cm tjock, den andra är en decimeter lägre. Stenarna har en spetsoval form och ornamentiken går i en fulländad Urnesstil: Pr4 och båda är skapade av samma runmästare. Materialet består av grå kalksten och runorna är regelbundet huggna. Utmärkande för båda stenarna är att de är stungna, inte genom inristning eller huggning, utan genom borrade djupa hål i cirka åtta millimeters diameter. (källa)
8. En bearbetning gjordes därefter av Zettervalls tidigare förslag med förenklingar för att nedbringa kostnaden. Konsistoriet godkände i mars 1886, varefter ett kontrakt skrevs med Graversfors Stenhuggeri och Sliperi i Graversfors om en skål med tre och en halv meters diameter i röd porfyrisk graversforsgranit och en kolonn i grå granit från Skälvs stenbrott i samma område. Den tio och ett halvt ton tunga fontänskålen färdigställdes våren 1888 efter tio månaders huggning och formning samt polering under nästan lika lång tid. Fontänen monterades i Lund i juni 1888, varefter Skånska Cementgjuteriet göt den nedre skålen i mosaikinblandad betong. (källa)