Hundraårsåldern Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hundraårsåldern

1. Bestämdhet, även kallat species, betyder att talaren kan välja mellan att referera till en sak som obestämd, icke tidigare nämnd, eller som bestämd, tidigare nämnd. Grammemen i den grammatiska kategorin species i standardsvenska substantiv kallas. (källa)
2. Bestämdhet eller species (latin: slag, art) är inom grammatiken en term för böjningskategorierna bestämd form (definit form) och obestämd form (indefinit form) hos substantiv, orden som underordnas huvudordet i en nominalfras och ibland vissa andra nominala ord, i språk där den uttrycks med affix. Dit hör bland annat de nordgermanska språken, till exempel svenskan, de sydöstslaviska språken, till exempel bulgariskan, samt rumänskan. Man brukar då också uttrycka det som att språken har två species. (källa)
3. Typiskt för till exempel Hudiksvall/Iggesund/Bergsjö-trakten är även att man ofta använder sig av bestämd form av substantiv vid ägorätt. (källa)
4. Aggregationstillståndet hos ett ämne med en bestämd kemisk formel betecknas med (g), (l) respektive (s) efter formeln (beteckningarna står för gas, liquid respektive solid). Ett exempel är vatten, H2O, som kan förekomma som vattenånga eller H2O (g), flytande vatten eller H2O (l), samt is eller H2O (s). (källa)
5. I modern svenska finns sju inhemska substantivsuffix med betydelsen flertal: -or, -ar, -er. -r, -n, -on och så kallad nolländelse, dvs ingen ändelse (ex. flera "ord"). Det finns också två substantivsuffix med betydelsen bestämd flertal: -na och -en. Anledningen till att de senare suffixen inte kan sägas betyda enbart bestämd form är att de ord som använder dem använder andra bestämdhetssuffix i singularis, varvid -na som i klockorna och -en som i hörnen är laddade med två betydelseelement. I bestämd form plural av svenska substantiv anges alltså flertal på två ställen, såvida de inte saknar pluralsuffix för obestämd form, som hörn gör. (källa)
6. I umemålet finner man vokativformer som gejtä "getter", bȯckä "bockar" och bånä "barn" i plural, samt bestämd form av namn som Erkä, bestämd form av Erk "Erik". I burträskmålet böjs vissa ord som paik "pojke" i vokativ efter numerus och genus, såsom pâike i singular och paika i plural, och steint "flicka" böjs i vokativ singular steinta, plural steinte. Däremot används samma plural-e både i pappe "pappa" och mamme "mamma". En annan förekommande pluralform är fare eller farä "fader". Lulemålets fär "fader" har denna vokativform färe samt ovan nämnda pappe och mamme. I skelleftemålet används vanlig bestämd form i vokativ singular för feminina ord, t.ex. steinta "flicka(n)", och obestämd form för maskuliner paik "pojk". I plural används -e om äldre människor, t.ex. pæppe "pappa", mamme "mamma", færrfære "farfar", medan andra ord får -ar i maskulinum och -e i femininum och neutrum, t.ex. paikar "pojkar", hässtar "hästar", steinte "flickor", mærre "märrar", koe "kor", kætte "kattor", bâne "barn", fâre "får". (källa)
7. Äganderätt är en idé om ett materiellt rättighetsanspråk, där ägaren besitter kontrollmakt över en individuellt bestämd materiell sak, en egendom, med vissa befogenheter. Äganderätten är den mest grundläggande och långtgående juridiska rättsidén till ett fysiskt föremål. Det är en idé om en rätt att fritt förfoga över en individuellt bestämd fysisk sak i alla hänseenden som inte är särskilt undantagna genom lag, avtal eller sedvanerätt. (källa)
8. Fordran är en förpliktelse eller ett rättsligt bindande anspråk från en individuellt bestämd person riktat mot en annan individuellt bestämd person. Fordringsrätten eller obligationsrätten beskriver ett rättsligt förpliktande fordringsförhållande mellan två eller flera personer, en borgenär, även kallad fordringshavare och en gäldenär. (källa)
9. Friuliska substantiv indelas i två genus, maskulinum och femininum, som till exempelil mûr (väggen, mask.), la cjadree (stolen fem.). Substantivets genus bestämmer till exempel hur bestämd och obestämd form bildas, det vill säga vilket bestämd och obestämd artikel som används. Även adjektiv tar olika former beroende på om de förekommer ihop med feminina eller maskulina substantiv. (källa)
10. Vissa lånord böjs ibland eller alltid med så kallad etymologisk plural, det vill säga den pluralböjning som används i originalspråket. Det gäller främst vissa latinska (faktum - fakta) och grekiska (schema - schemata) lån samt lån från språk där -s är vanlig pluraländelse, inte minst engelskan (fan - fans) men också bland annat spanskan (tortilla - tortillas). För de allra flesta av sådana "s-ord" rekommenderar emellertid Svenska Akademiens ordlista, som ofta framhålls som norm, annan plural som förstahandsalternativ eller som enda alternativ. Också Språkrådet avråder i allmänhet från s-plural. Svenska Akademiens ordlista till trots framhåller Svenska Akademiens grammatik anno 1999 s-plural som ett av alternativen i svenskan: "sjunde deklinationen". Språkvårdarnas främsta invändningar mot s-pluralen brukar vara att den inte så lätt kombineras med ändelserna för bestämd form plural: -na och -en. (källa)