Hungerdöd Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hungerdöd

1. På våren 1941 förberedde Hitler invasionen mot Sovjetunionen. Tanken var att erövra och att utplundra landet vilket skulle ge Tredje riket en avgörande fördel i det fortsatta kriget. Tyska Wehrmacht skulle försörjas via de livsmedel som fanns i Sovjetunionen. Enligt beräkningar från lantbruksministeriet skulle denna strategi leda till 20-30 miljoner hungerdöda, även ryska krigsfångna planerades att svälta ihjäl. "Detta är ett utrotningskrig" deklarerade Hitler inför sina generaler den 30 mars 1941. Enligt kommissarieordern (6 juni 1941) skulle sovjetiska politiska officerare, kommunister, sabotörer och judar betraktas som partisaner och skjutas. Förutom det ideologiska målet, att utrota den "judiska bolsjevismen", ville Tyskland dessutom få kontroll över spannmål i Ukraina samt oljan i Kaukasus. Det konkreta beslutet att överfalla fattade Hitler redan den 31 juli 1940: en blockad mot Storbritannien och en seger mot Sovjetunionen skulle öka Englands beredskap för att sluta fred med Tyskland. När överfallet började den 22 juni 1941 läste propagandaminister Goebbels upp ett tal av Hitler kl. 5.30 på morgonen. I talet erkände Hitler att icke-angreppspakten från augusti 1939 hade varit en taktisk manöver och han framställde överfallet som en reaktion på sovjetisk provokation. Kl. 3.15 på morgonen den 22 juni 1941 inleddes "Operation Barbarossa" med tungt artillerield som följdes av att Wehrmachtförband korsade gränsen. Den röda armén överrumplades helt och hållet av anfallet och led stora förluster i denna inledande fas av kriget. När överfallet började var Hitler mer dämpad, men han blev mer optimistisk efter de stora framryckningarna under de första månaderna. Offensiven fastnade dock under regnperioden på hösten och när vintern kom började den röda armén med sin motoffensiv som slog angriparna tillbaka utanför Moskva. Hitler var utom sig och förbjöd sina trupper att dra sig tillbaka. Hitler hade redan innan kriget mot Sovjetunionen inleddes förklarat att detta skulle bli ett krig där ingen hänsyn skulle tas till krigets lagar. Målet var enkelt men extremt brutalt. Sovjetunionen skulle krossas till varje pris, och hela området fram till Uralbergen skulle tas i besittning. Judar, kommunister och alla andra som påstods hota det tyska folkets existens skulle utrotas, 14 miljoner slaver skulle bli arbetsslavar, uppemot 40 miljoner skulle avrättas och lika många deporteras. Kriget på östfronten var ett masskrig som saknar motstycke i storlek och brutalitet. Kriget beräknas ha kostat 27 miljoner ryssar livet, varav 17 miljoner var civila. I siffran ingår också minst 3 miljoner soldater som dog som krigsfångar. De dog av svält, sjukdomar, misshandel eller blev helt enkelt massavrättade. (källa)
2. Silius Italicus var konsul under Nero, senare ståthållare i Asien och tillbragte sina sista år på sina lantställen i Kampanien, på grund av en obotlig sjukdom valde han frivillig hungerdöd. Hans epos Punica (i 17 böcker) om andra puniska kriget med Vergilius som mönster röjer retorisk bildning, men föga poetisk talang. Ett sammandrag på 1 070 hexametrar av Homeros Iliad, den så kallade Ilias Latina (eller Homerus Latinus), varur medeltiden hämtade hela sitt vetande om Homeros, ansågs länge vara ett tidigare arbete av Silius Italicus. Enligt en Wienhandskrift heter författaren Baebius Italicus och han identifieras av nutida forskning med Publius Baebius Italicus. (källa)
3. Egerton-Warburton var 1835–1853 officer i Brittiska Indien och 1854–1867 polischef i Adelaide. Efter några kortare utflykter till de sydaustraliska sjöarna (1857–1866) företog han 1873 en färd genom den australiska kontinenten. Han följde först telegraflinjen norrut till trakten av vändkretsen, tog därefter nordvästlig och västlig riktning genom fullständiga öknar, som bragte expeditionen nära hungerdöden, och anlände i december 1874 i ytterst utmattat tillstånd till De Greys mynning på Australiens nordvästkust. Denna resa, den första genom det centrala Västaustralien, bevisade, att de av den berörda trakterna är alldeles odugliga för mänsklig bosättning. Geografiska sällskapet i London gav Egerton-Warburton guldmedalj. Han författade bland annat Journey across the western interior of Australia (1875). (källa)
4. Jaakko Paavolainen framlade sina uppmärksammade rön gällande den röda och vita terrorn 1918 i tre volymer. En sammanfattning av Paavolainens rön har utgivits på svenska. Pavvolainens huvudteser är att åtskilliga av den vita sidans avrättningar måste karakteriseras som terror och att den vita ledningen och den vita regeringen (Paasikivis senat) bär ansvaret för den omfattande hungerdöden i fånglägren, men att de vita var Finlands lagliga styre och i många fall hade rätt att straffa, och att den röda sidan starkt överdrivit terroroffrens antal. Han har därtill publicerat bl.a. en stor biografi över Väinö Tanner (4 bd, 1977–89). Barndomsminnen från Karelska näset skildrade han i boken Lapsuus Kanneljärvellä (1982) och kusinen Olavi Paavolainens levnad i en 1992 utgiven volym. (källa)