Husdjurshållning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet husdjurshållning

1. Yngre Dryas-teorin. Arkeologerna A. M. T. Moore och G. C. Hillman (1992), med bidrag från Ofer Bar-Yosef och R. H. Meadow (1995) pekar på, att det varme klimatet vid starten av Holocen ledde till en spridning av vitale djur- och växtarter norrutr i den fruktbara halvmånen. Vid det följande torra och kalla klimatet under Yngre Dryas inträffade en födokris, som tvingade den större befolkningen till att intensifiera husdjurshållning och odling. (källa)
2. Bergskedjan har varit befolkad ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka för cirka 10 000 år sedan. De första invånarna levde huvudsakligen av jakt på renar. Senare kom den indoeuropeiska kulturen och man började med jordbruk och husdjurshållning enligt ett schema av typen transhumans. I de norra delarna har samerna kunna fortsätta leva, genom sitt nära samspel med renarna, även om jakten har övergått i djurskötsel. Även samerna tillämpar transhumans. I samband med bildandet av de skandinaviska länderna runt år 1000 började också transportvägar över bergen att utvecklas, även om de verkade skrämmande och farliga i invånarnas ögon. (källa)
3. Den yngre jägarstenåldern uppdelas i olika kulturer som fått namn efter berömda fyndplatser. Kongemosekulturen (ca 6.400 f.Kr. – ca 5.400 f.Kr.) är således uppkallad efter en fyndort på västra Själland. Erteböllekulturen representerar jägarstenålderns yngsta tid (ca. 5.400 f.Kr - ca 3.900 f.Kr.) Namnet kommer från en boplats vid Ertebölle invid Limfjorden i Jylland. Från den yngre jägarstenåldern finns ett flertal boplatser. Bland dessa kan nämnas Skateholmsboplatserna strax öster om Trelleborg från ca 5.500 f.Kr och den samtida boplatsen i Vedbæk norr om Köpenhamn. Åker och husdjurshållning ersatte successivt jägarstenålderns jaktbaserade ekonomi. Ca 4.000 f.Kr. började man på allvar odla upp allt större ytor. Husen blev allt större och bräckligare föremål som till exempel keramik blev allt vanligare. Samtidigt uppträder de äldsta megalitgravarna i form av stendösar. Detta är några indikationer på en mer stationär befolkning än tidigare. Detta innebar också att folkmängden ökade. De enklare dösarna ersattes efter en tid av gånggrifter, stora stenkammargravar med plats för ett stort antal döda. (källa)