Hustyp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hustyp

1. 1931 bildade "nybyggarna" en trädgårdsstadsförening. I området närmast Ängby slott började byggandet och det fortsatte sedan under hela 1930-talet. Under ledning av Stockholms stads fastighetskontor byggdes här åren 1931-1938 1.200 småstugor genom självbyggeri. 1931 stod 201 hus klara och de var huvudsakligen av typen ett och ett halvt plan. 1932 uppfördes 286 hus och då infördes en ny hustyp, det var enplanaren, hus med en våning över markytan. Därefter byggdes omkring 165 hus per år och 1938 fanns totalt 1.310 egna hem i Norra Ängby. Byggandet skedde i regi av Stockholms stads småstugebyrå, numera SMÅA. Småstugebyrån köpte in material och husen uppfördes som självbyggen. Tjänstemännen fick själva bidra med sin arbetskraft, vilket skulle motsvara en tiondel av hela byggets kostnad, detta för att slippa en hög kontantinsats. De blivande husägarna fick hämta materialet i ett förråd, som låg snett emot Norra Ängby skola. För att husen skulle vara billiga och lätta att uppföra fabrikstillverkades byggnadsdelarna i element av till exempel golvdelar, väggdelar och takdelar, som byggts ihop på fabrik. Ytterväggarna levererades i hela sektioner, det var början till dagens monteringsfärdiga hus. Stadens myndigheter ville med småstugeområdena skapa egnahem med trädgård i en vacker miljö åt arbetare och lägre tjänstemän. Beroende på storlek och planlösning kunde ett småhus till exempel bestå av sex volymelement. Byggnadsdelarna var således ofta prefabricerade eller förtillverkade byggnadselement. Bebyggelsen i Norra Ängby placerades i huvudsak på det som tidigare varit åker och de skogbevuxna områdena sparades som grönytor, som skulle vara tillgängliga för alla. Området bebyggdes under åren fram till 1940 med småstugor. Under 1948-1949 tillkom en del enplansvillor vid gränsen mot Råcksta. (källa)
2. Parstugan var från 1500-talet, men med rötter i 1400-talet, en hustyp i Sverige, som först förekom i herrskapliga sammanhang och blev allmän som bondgård i slutet av 1600-talet och under 1700-talet. En parstuga består av två rum, "stugor", över hela husets bredd, samt mellan dem en kammare och en förstuga (farstu). (källa)
3. Ett gathus är den mest traditionella byggnadsformen för flerbostadshus och denna hustyp dominerade inom stadsbyggandet fram till funktionalismens genombrott. Dess namn kommer ifrån att dess fasadliv ligger i gatukanten. Skalan på dessa hus varierar beroende på stadens storlek, samt gatans bredd och kan sträcka sig från tre till sex våningar. Bakom husen ligger oftast en för fastigheten gemensam innergård, men under 1920-talet framkom även seden med storgårdar, som är gemensamma för hela kvarteret. I städernas centrum består bottenvåningen oftast av en port, som leder in till gården, och butikslokaler med skyltfönster ut mot gatan. Våningarna ovanför nyttjades som bostäder. (källa)
4. Hustypen förekom redan i antiken och gav i varma årstider ett behagligare inomhusklimat eftersom direkt sol- eller värmeinstrålning kunde minskas eller helt undvikas. Ordet kommer från latinets atrium som avsåg det centrala rummet i det romerskt antika bostadshuset och som hade en taköppning (compluvium) samt under den en nedsänkt bassäng för regnvatten (impluvium). (källa)
5. Dessa ordningar försvann även på landsbygden under 1800-talets lopp i samband bland annat med att nya hustyper med särskilt kök och "finrum" slog igenom. I rum där man inte sov – sal, förmak och så vidare – infördes högreståndsseden att ha ett bord mitt i rummet, vilket sedan kom att inverka på övriga möbler så de kom att lämna väggarna. (källa)
6. Framväxten av hyreskasernerna och de senare införda regleringarna av bostadssektorn följer ett likartat mönster i de nordeuropeiska länder där denna hustyp var vanlig. Hyreskasernerna växte fram under den klassiska liberalismens tid. (källa)
7. Landshövdingehus är en byggnadstyp för trevånings flerbostadshus, som har fått sitt namn av att den dåvarande landshövdingen i Göteborg Albert Ehrensvärd den äldre sanktionerade de första ritningarna. Typen kännetecknas av att bottenvåningen är anlagd i sten, medan andra och tredje våningen är uppförda i trä. Främst är det en karaktäristisk hustyp för vissa områden i Göteborg, där också de första landshövdingehusen byggdes, men typen finns också på andra platser i Sverige – exempelvis Örebro. (källa)