Hydrofyt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet hydrofyt

1. Bandtång är en stor enalid som växer på havsbottnar vid stränder likt högväxta gräsbestånd med bandlika blad på en halv till nära en meters längd. Den något plattade stjälken slutar med en blomställning som liknar ett platt, jämnbrett ax med blommorna glest ordnade på den ena plattsidan, han- och honblomma (eller ståndare och pistill) skiftesvis. Detta ax är i början inneslutet inom ett långt, smalt, blekt grönaktigt hölsterblad. Denna lågt organiserade hydrofyt anträffas längs kusten runt om Skandinavien från Uppland och södra Finland till Finnmarken i Norge. I Norge, Danmark och på svenska Västkusten finns dessutom smal bandtång, Z. angustifolia och dvärgbandtång, Z. noltii. (källa)
2. 8+9 Hydrofyt (fritt i vattnet). (källa)
3. Stjälken är blek och tämligen seg men mycket böjlig. Bladen är så starkt stjälkomfattande, att de verkar vara uppträdda på stjälken eller genomborrade (därav namnet perfoliatus). De sitter i två rader och är halvgenomskinliga med buteljbrun eller ‑grön färg, de förtorkar efter en kort stund, om växten tas upp ur vattnet. De många fullt submersa arterna av detta släkte är nämligen "äkta hydrofyter" (vattenväxter i inskränkt bemärkelse), i det att de inte kan växa ens på våt mark och helt saknar luft- eller landformer, sådana som till exempel finns hos grodnaten och vårlonken. Endast blomställningen sticker upp ur vattnet som ett ax av några centimeters längd, och därigenom kan man spåra de plantor som finns dolda i vattnet. Man ser tydligt 4 små gulvita, 2-rummiga ståndarknappar och 4 purpurröda märken. Blomman innehåller dessutom 4 små grönaktiga blad, som är en sköldlik utvidgning av den lilla brygga, som förenar ståndarknappens båda rum (det s.k. knappbandet). Blomningen är till sitt förlopp proterogyn, och så snart befruktning skett (med vindens hjälp), böjer sig axet ned under vattenytan. (källa)