Vad betyder och hur uttalas hälsningstal
Hälsningstal uttalas häls|nings|tal.
Ordformer och varianter av hälsningstal
Singular
- hälsningstal
- obestämd grundform
- hälsningstals
- obestämd genitiv
- hälsningstalet
- bestämd grundform
- hälsningstalets
- bestämd genitiv
Plural
- hälsningstal
- obestämd grundform
- hälsningstals
- obestämd genitiv
- hälsningstalen
- bestämd grundform
- hälsningstalens
- bestämd genitiv
Hälsningstal är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet hälsningstal
I många akademier spelar åminnelsetal över avlidna ledamöter och hälsningstal till nya ledamöter en viktig roll. Många akademier ger ut monumentala verk som nationella encyklopedier och ordböcker. Akademier förfogar ofta över fonder för att dela ut priser och stipendier inom vetenskap och konst. Ett exempel är Svenska akademien och Svenska vetenskapsakademien som delar ut tre av nobelprisen.
Vid 1823 års riksdag var han bondeoppositionens erkände ledare och väckte, redan från början, stort uppseende genom sina sträva hälsningstal till de övriga stånden. I många hänseenden, särskilt genom sin energiska seghet och fyndiga talegåva, var han en god ledare. Många gånger fick han visserligen stickord för sin prunkande fraseologi, vilken alltför tydligt vittnade om främmande biträde – 1829 skrev exempelvis Carl Henrik Anckarsvärd anföranden åt honom – men ingen tvivlade på, att grundsatserna och åsikterna var hans egna.
I sitt hälsningstal till de finska myndigheternas representanter i Helsingfors den 12 oktober 1898 förklarade Bobrikov att han ville arbeta för den nära relationen mellan "gränslandet" (Finland) och "centrum". För att nå detta skulle han senare komma att vidta åtgärder som direkt stred mot eller kullkastade Finlands författning. Han inledde åtgärderna genom att den 15 februari 1899 ge ut rikslagstiftningsmanifestet som i praktiken upphävde finska lantdagens lagstiftningsrätt och införde envälde i Finland. Tryckfriheten, som redan inskränkts genom en sträng censur, blev i praktiken en illusion eftersom generalguvernören drog in utgivningsrätten för många tidningar, antingen för alltid eller för viss tid. Yttrandefriheten blev beroende av Bobrikovs formella tillstånd och det fria ordet vid lantdagarna hotades. Enskildas yttrandefrihet beskars genom ett alltmer utvecklat spionerisystem, telegramtrafiken underkastades skärpt censur, begreppet posthemlighet kom inte att betyda någonting och förenings- och församlingsfriheten upphävdes. För att hålla en sammankomst krävdes Bobrikovs uttalade tillstånd, även om det gällde rent vetenskapliga syften.