Händelseutveckling Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet händelseutveckling

1. 26 oktober-avsnittet visades dagen innan Republiken Katalonien utropades och regionen Kataloniens autonomi drogs in. Den dagen lockade TV3:s nyhetsprogram en uppemot 30-procentig tittarandel, och Polònia sågs av 952 000 tittare (den bästa tittarsiffran sedan 2010). Bilder spreds i massmedierna på programmets skådespelare som – färdigutklädda – följde den dramatiska händelseutvecklingen via redaktionens TV-skärmar. (källa)
2. Hawkingstrålningens egenskaper bestäms enligt halvklassisk teori av det svarta hålets egenskaper, som enligt no hair-teoremet, bestäms av det svarta hålets massa, rörelsemängdsmoment och elektriska laddning. Det innebär att varje svart hål som har samma värden på dessa parametrar skulle sända ut samma strålning oberoende av vilken form av materia som det svarta hålet har bildats av från början. Detta betyder att nästan all information om denna materia går förlorad när det svarta hålet avdunstar, men enligt kvantmekaniken måste denna information bevaras, vilket leder fram till den så kallade informationsparadoxen. Stephen Hawking antog från början ståndpunkten att denna informationsförlust var reell, medan den nederländske fysikern Gerard t'Hooft och den amerikanske fysikern Leonard Susskind invände att kvantmekanikens krav på att informationen måste bevaras är så fundamentalt att informationen måste finnas kvar i någon form efter att det svarta hålet har avdunstat, till exempel inkodat i den utsända strålningen, eller genom att någon form av relik av det svarta hålet finns kvar efteråt. På 1990-talet föreslog Susskind och medarbetare att det finns en form av svart-håls-komplementaritet, där två helt olika händelseutvecklingar ger komplementära beskrivningar av vad som händer kring det svarta hålet, analogt med hur kvantmekaniska system kan beskrivas som vågor eller partiklar. I Susskinds beskrivning kan vi å ena sidan se på hur en observatör som faller in mot ett svart hål från sin egen synpunkt på en ändlig tid faller genom händelsehorisonten och når fram till singulariteten i det svarta hålets centrum. Enligt en observatör på utsidan kommer den fallande observatören att röra sig allt långsammare när han närmar sig det svarta hålets händelsehorisont. Omedelbart utanför händelsehorisonten stöter han på en mycket varm atmosfär, i vilken han förångas och informationen om honom strålas därifrån ut i den omgivande rymden. En utveckling och kritik av detta har lett fram till den så kallade brandväggshypotesen, som föreslår att den infallande observatören brinner upp vid horisonten. (källa)
3. Artsybasjev började sin litterära bana med en del välskrivna naturalistiska noveller i Aleksandr Kuprins och Maksim Gorkijs maner (1904) och väckte med sin roman Sanin (1907) både i Ryssland och i Västeuropa stort uppseende. Sigurd Agrell beskriver romanen: Framgången berodde väsentligen på en i Ryssland icke för tillstadd brutal omständlighet i framställningen av erotiska förhållanden. Berättelsens centralfigur, den råe och kraftfulle Sanin, bekänner sig öppet till en för tidsläget karakteristisk pseudonietzscheansk färgad livsåskådning med rent sensuell grundton: lastens förhärligande och köttets frihet predikas i uttalanden som i sin brist på högre intellektualism snart kommo att verka platta även för en bredare publik. Romanen har dock scener, som utmärka sig genom kraft och åskådlighet i framställningen, och berättelsens händelseutveckling har en viss schwung. Om hans andra roman, Vid yttersta punkten (1912), som inte hade samma framgång, kallar Agrell: "...ett försök att överbjuda "Sanin" i brutalt effektsökeri". (källa)
4. Ariostos styrka som konstnär ligger i detaljen, inte i den ledande tanken. Ständigt avbryter diktaren sin framställning just när han spänt intresset som mest, och övergår till nya bilder för att först senare återuppta den lämnade tråden. Han tycks skämtsamt och skeptiskt avvisa varje strävan efter att uppnå en oavbruten händelseutveckling. (källa)
5. Laxdalingarnas saga (isländska Laxdæla saga, fornisländska/fornnordiska Laxdœla saga) (även Laxdalssagan) är en isländsk saga om laxdalsätten, troligtvis författad på västra Island under tidigare halvan av 1200-talet. Den är en av de viktigaste isländska ättesagorna, och är enligt Nordisk familjeboks uggleupplaga en av de litterärt bästa isländska sagorna, med bra karaktärsporträtt och följdriktig händelseutveckling. (källa)
6. Handling (narratologi) – händelseutvecklingen i en fiktionsberättelse. (källa)
7. I Mellanöstern och andra länder är traditionerna annorlunda än i Europa och västvärlden. I Osmanska riket sågs en beskickning som en garanti för att besökarlandet skulle uppföra sig väl. Om en stat bröt mot en överenskommelse eller på annat sätt agerade på ett oönskat sätt, kunde diplomaterna straffas. Diplomater var med andra ord eftertraktade i värdlandet, och användes för att driva igenom beslut och för att upprätthålla internationell rätt. För att säkerställa att makthavare brydde sig om sin diplomats välbefinnande, behövdes diplomater med hög position i samhället. Denna tradition ligger bakom händelseutvecklingen i gisslandramat i Iran 1979 – för att straffa USA för påstådda överträdelser hölls deras diplomater som gisslan. Denna tradition förekom även i Europa under medeltiden. (källa)
8. Under andra världskriget infördes på förstasidan av tidningen en daglig sammanfattning av händelseutvecklingen av krigshändelserna. Denna utrikesspalt levde kvar på denna plats ända till 1990. (källa)