Synonymer till hävdvunnen
Vad betyder och hur uttalas hävdvunnen
Hävdvunnen uttalas hävd|vunnen.
Ordformer och varianter av hävdvunnen
Hävdvunnen är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet hävdvunnen
I gamla tiders almanackor och i bondepraktikan var märkesdagarna hålltider för de olika faserna under böndernas arbetsår. Utgångspunkten var ofta hävdvunnen praxis eller gamla iakttagelser, men även signaturläran hade stor betydelse (om det blåste på Blasius dag den 3 februari, skulle sommarens skörd bli bra – på Potentias dag den 19 maj skulle potatisen i jorden – på Karolinadagen den 20 maj skulle linet sås – Bartolomeus "bockslakt och bikupor" osv). Andra fantasifulla regler kunde lyda: takdropp på kyndelsmässodagen betyder att sommarens kospenar ska droppa av stor mjölkproduktion. Eller "Anders braskar – julen slaskar". Mer förtroendeingivande var "Om Erik ger ax, ger Olof kaka".
Etnologen Bengt af Klintberg skriver att bakgrunden är att varje större kyrkohögtid i äldre tid hade en oktav, en slags efterfest åtta dagar senare, som i detta fallet alltså blev en ny högtid. Klintbergs yrkeskollega Jan-Öjvind Swahn nämner samma förklaring, men skriver också att man troligen på vissa håll hade en hävdvunnen uppfattning att julen varade i tjugo dagar, samtidigt som den annars firades på trettondagen. Han skriver också att en möjlighet är att man "ville dra in de dagar då våra hedniska förfäder firade sitt midvinterblot" [i julfirandet]. Man vet dock inte när under vintern midvinterblotet firades.
I det osmanska Turkiet fanns ett särskilt ämbetsverk, fetya-eminis byrå, där varje enskild med skriftlig ansökan, kunde få en fatwa över vilken tvistefråga som helst. Ansökan skulle alltid av byråns skrivare omsättas i en hävdvunnen frågande form, där de verkliga namnen utbyttes mot de stående Zeid, Amr etcetera (motsvarande vårt A, B, etcetera). Därefter påtecknades muftins korta svar, såsom: "ja", "nej", "tillåtet", "otillåtet" eller liknande. Endast vid viktigare fall motiverades utlåtandet. Även sultanen brukade i tvistiga politiska frågor inhämta en fatwa frånågon berömd mufti.
