Vad betyder och hur uttalas högdjursjakt
Högdjursjakt uttalas hög|djurs|jakt.
Ordformer och varianter av högdjursjakt
Singular
- högdjursjakt
- obestämd grundform
- högdjursjakts
- obestämd genitiv
- högdjursjakten
- bestämd grundform
- högdjursjaktens
- bestämd genitiv
Plural
- högdjursjakter
- obestämd grundform
- högdjursjakters
- obestämd genitiv
- högdjursjakterna
- bestämd grundform
- högdjursjakternas
- bestämd genitiv
Högdjursjakt är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet högdjursjakt
Först med utfärdandet av kungliga stadgan 22 mars 1647 förlorade skattebönderna i en stor del av landet nästan helt och hållet jakträtten på sina ägor, i det att ingen som inte ägde jaktprivilegium fick med bössa eller båge skjuta fågel eller hare. Åt allmogen medgavs endast att, där det inte för vissa orsakers skull blivit förbjudet, i tillåten tid med snaror fånga dylikt vilt, dock icke rapphöns, enär denna fågelart var adelsståndet förbehållen. Falkjakt, som på kontinenten sågs för en högdjursjakt, förekom i Särna socken under en period, med privilegier till holländare.
Sverige får sin första jaktstadga, i vilken man kan ana ett visst jaktvårdsintresse. Högdjursjakten förbehålls kung och adel, förutom i Norrland (till vilket även Dalsland, Värmland och Dalarna räknas).
