Högergrupp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet högergrupp

1. Gruppen uppstod på grund av meningsskiljaktigheter angående partiets ställning till den budget som Édouard Daladiers regering lagt fram, och kunde märkas vid partiets kongress i Avignon i april 1933. I motsats till partiets majoritet, ledd av Léon Blum, vilken gick emot Daladiers budget, särskilt på grund av de ökade militärutgifterna, yrkade den oppositionella högerfraktionen under Pierre Renaudels ledning, att partiet skulle stödja Daladiers nationella vänsterpolitik och med frångående av partiets traditionella motvilja mot samarbete med de borgerliga partierna delta i en radikal politik på demokratisk grund. Högergruppen följde också dessa paroller, men vid en partikongress i juli samma år uttalade partimajoriteten sin förkastelsedom över Renaudelgruppens politik. Därmed övergick meningsmotsättningen till öppen schism. (källa)
2. Hela detta reformarbete genomfördes under oavlåtliga strider mot högergrupperna i deputeradekammaren och framför allt i senaten. Motståndarna beskyllde Ferry för religionsfientlighet, men i själva verket var antiklerikalismen i hans skolreformer - såsom Rambaud uppvisat - rent politisk och till arten vida skild från den radikala, på ateistiska idéer vilande politik mot kongregationerna och den katolska kyrkan, som sedermera blivit den officiella. (källa)
3. Vid inträdet i riksdagen slöt sig Magnusson, som var högerman av moderat kynne, till Lantmannapartiet, i vars förtroenderåd han invaldes. Efter sammanslagningen 1912 av Lantmannapartiet och Nationella framstegspartiet tillhörde han Lantmanna- och borgarepartiets förtroenderåd 1914–1934 och högergruppens förtroenderåd 1935–1936, bland vilkas inflytelserikaste medlemmar han räknades. Han var en av partiledaren Arvid Lindmans närmaste förtrogna och räknades som den, näst efter denne, mest inflytelserike i partiet. Han var på sin tid en legendarisk politiker, som syntes mindre än han verkade. Han yttrade sig ogärna i kammardebatten men var mycket aktiv i andra sammanhang och ansågs som en mycket skicklig förhandlare med andra partier. Hans slagfärdighet var legendarisk och det går många anekdoter om detta. Han var 2:e vice talman i andra kammaren 1933–1934 och 1:e vice talman där 1935–1936. (källa)
4. Beteckningen högerextremism kan specifikt syfta på åsikter som anses ligga utanför den värdegrund som ett marknadsliberalt parti eller ett konservativt parti har. I grund och botten varken respekterar eller accepterar extremisterna ett demokratiskt politiskt system eftersom de avvisar såväl vissa partier som grupper av människor med rösträtt. Man kan skilja på högerextremistiska grupper och våldsamma högerextremistiska grupper, på populistiska nationalistpartier och mer extrema högergrupper, även om gränsdragningen inte är enkel. De senare är våldsbejakande och antidemokratiska extremistgrupper med en världsbild där hat är drivkraften och våld det legitima medlet. Företrädare har varit militanta, revolutionära och utomparlamentariska grupperingar som verkar helt eller till stor del utanför den politiska demokratin och inte värdesätter dess spelregler. Högerextremism brukas i vissa sammanhang främst på personer eller grupper som förespråkar någon form av rasideologi där nazism kan vara en betydande del. Motstånd till universella värden som FN:s konvention om mänskliga rättigheter eller idén om likhet inför lagen har varit framträdande inom högerextremism. (källa)
5. Som finansminister 1906–11 genomförde han en rad reformer, bland annat enhetlig inkomst- och förmögenhetsskatt, vilka båda gjordes progressiva. Vid sammanslagningen av första kammarens högergrupper blev Swartz medlem av förtroenderådet i det nybildade Nationella Partiet (1912). (källa)
6. Försoningen med Frankrike beseglades 1904 genom presidenten Émile Loubets besök i Rom, och Giolitti gjorde även flera trevande försök att framkalla ett bättre förhållande till påvestolen. Gentemot strejkhot och obstruktionsförsök från arbetare och betjänter vid järnvägarna samt syditalienarnas partikularistiska politik var regeringen emellertid tämligen maktlös, och dessa förhållanden i förening med sjuklighet förmådde honom i mars 1905 att avgå. Efter de kortlivade ministärerna Alessandro Fortis och Sidney Sonninos fall blev Giolitti i maj 1906 åter konseljpresident och inrikesminister samt lyckades genom allians med en högergrupp få till stånd en rätt stark majoritet för sin nya ministär, vilken sedermera ett par gånger partiellt rekonstruerades. (källa)
7. Abe dödförklarades på sjukhuset klockan 17:03, cirka fem och en halv timmar efter att han blivit skjuten. Han blev 67 år gammal. Efter hans död uppgav Hidetada Fukushima, en läkare på sjukhuset, att orsaken till Abes död var blodförlust, trots fyra timmars blodtransfusioner som ledde till administrering av 100 enheter blod. Abe var den första tidigare japanska premiärministern som mördats sedan Saitō Makoto och Takahashi Korekiyo dödades under militärrevolten den 26 februari 1936. Han var även den första japanska lagstiftaren som mördats sedan Kōki Ishii mördats av en högergrupp 2002, och den första japanska politikern som mördats under en valkampanj sedan Iccho Itoh, dåvarande borgmästare i Nagasaki som sköts ihjäl under sin valkampanj i april 2007. (källa)