Högkor Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet högkor

1. Det finns ingen grund att anta att kyrkan till en början varit försedd med absid. Tornet kan ha uppförts samtidigt med kyrkan eller senare. 1466 omtalas det i sammanhang med en större ombyggnad såsom redan färdigt. En omfattande tillbyggnad anses ha ägt rum omkring 1370. Högkorets utvidgning och kyrkans förlängning påbörjades enligt Rhyzelius under biskop Johannes II Petri och fullbordades av biskop Johannes III Westfal. (källa)
2. Nuvarande högkoret byggdes 1728. (källa)
3. Under 1670-talet vidtogs en del förändringar. Överste Claes Kugelhielm (1602–1681), kommendant på Varbergs fästning, lät då bekosta och bygga ut kyrkan med ett nytt kor, som invigdes 1674. Dessutom skapade han en familjegrav i koret, för sig och sina båda hustrur Brita Stjärnfelt (1615–1647) och Catharina Griis (1633–1706). Fornforskaren och tecknaren Elias Brenner besökte Motala vid tiden för ombyggnaderna och ritade av kyrkan just då Kugelhielms gravkor uppfördes utanför högkorets östvägg. Av Brenners teckning framgår också att långhuset hade en takryttare och att det gamla lägre koret ännu fanns kvar mellan långhuset och den nya "chorkyrkan". (källa)
4. Gravsättning av adel och präster skedde ofta inne i kyrkan under kyrkgolvet, i särskilt uppbyggda monument, gravtumbor eller i av släkten byggda gravkor. År 1633 byggdes nämligen ett gravkapell vid Riddarholmskyrkan för kung Gustav II Adolf. Detta blev ett föredöme för adeln. På 1640-talet byggdes gravkor vid kyrkornas sydsida. Mot slutet av 1600-talet och i början av 1700-talet fick kyrkornas östgavel sina gravkor. Under 1800-talet byggde man fristående gravkor. I Björnlunda kyrka är gravkor till och med högkor. (källa)
5. Kung Sverker den äldre donerade flera gårdar och lät instifta ett cistercienserkloster tillsammans med biskop Eskil i Sverige, även rika privatpersoner gjorde stora donationer som fru Sigrid av den Erikska ätten, som donerade sin stora gård Varnhem till cistercienserorden. Abboten Henrik anlände till Varnhem i maj 1150 från Alvastra kloster i Östergötland och påbörjade uppförandet av en klosterkyrka i romansk stil med klostret Fontaney som förebild. Kordelen utformades som ett högkor med rakt avslut, omgivet av två rakslutade sidokor. I anslutning till koret anlades ett tvärskepp med två korsarmar. Därefter uppfördes ett treskeppigt långhus av basilikatyp, d.v.s. mittskeppet gjordes högre än sidoskeppen. Valven, som saknade ribbor, slogs så att varje valv i mittskeppet stöttades av två mindre valv i sidoskeppen. I enlighet med cistercienserordens regelverk utformades långhuset med släta väggar och arkadpelare. (källa)
6. Delar av tornet och den västra delen av norra muren utgör resterna av en romansk kyrka vars äldsta delar är från 1100-talet. Under 1300-talet förlängdes kyrkan åt öster och fick ett nytt fullbrett korparti med sakristia i norr, vid samma tid, eller något senare, utvidgades långhuset åt söder. Tornet breddades sannolikt under 1400-talets andra hälft, då även vapenhuset byggdes. Sakristians västra tillbyggnad, den s.k. predikstolsgången, tillkom troligtvis i samband med att kyrkan fick en ny predikstol 1599. Året 1716 uppfördes det Törnflychtska gravkoret i öster, tjänstgörande som ett högkor. Kyrkan restaurerades 1971-1972 efter förslag av arkitekten C Laurent. Kyrkan var under 2012 från januari till återinvigningen den 9 december stängd för en invändig renovering av golv och målningar. (källa)
7. När det vetenskapliga intresset för runorna väcktes under 1500-talet var runorna ännu i praktiskt bruk i vissa delar av landet som på Gotland och i Dalarna. Tydligen fanns också kunskapen hos vissa bokligt bildade, men där kanske mer av kuriosaintresse. Sveriges förste boktryckare Paulus Griis i Uppsala har exempelvis någon gång under åren 1510–19 skrivit sitt namn med runor i en bok som han ägde och på 1540-talet försåg kyrkoherden Joannes Olai Calmariensis en vägg i högkoret i Runstens kyrka på Öland med följande text i runor: "Var och en som detta läser: Denna kyrka heter Runsten. Det bör kyrkoherden kunna, runor läsa och skriva.". (källa)
8. Överallt hängde ljuskronor på olika nivåer ned från taken. Ursprungligen avdelades kyrkorummet med en avdelning för den stående församlingen i väster och sanktuariet i öst. I den östra delen på ett särskilt postament stod en tornliknande ambo, en läspulpet för predikningar, i marmor och silver. Inuti den höll korgossar till och där förvarades de heliga böckerna. Rummet fylldes av ljusreflexer från patriarkens tron, synthronom, som var helt i silver, av silverkolonnaderna i högkoret och av de votivkronor som hängde över altaret, i sig täckt av guld och ädelstenar och krönt av ett kors. Ovanför altaret hängde sidenförhängen med broderade bilder av Kristus Pantokrator i mitten av en tredelad arkad flankerad av Petrus och Paulus, scener från kejserliga välgörenhetsinrättningar, Gudsmodern omgiven av kejsarparet, Kristi underverk, etc. (källa)
9. Vid grundandet hade universitetet inga egna lokaler utan högkoret i Lunds domkyrka utnyttjades som föreläsningssal. Universitetets första egna huvudbyggnad, det så kallade Kungshuset, donerades av kung Karl XI i slutet av 1600-talet och ligger centralt i Lund i parken Lundagård. (källa)
10. Högkoret i väster var platsen för högaltaret och tolv apostlaaltare. De munkar som vigts till präster hade sin plats bakom det, i öster fanns ett Mariakor inom synhåll för nunnorna. Klostersystrarna, max 60 stycken, höll till på en läktare mitt i kyrkan cirka sex meter över golvet. Man kunde höra deras sång och läsningar därifrån men inte se dem. Ingången från nunneklostret norr om kyrkan till den nu försvunna läktaren finns fortfarande kvar i nordväggen. Bröderna hade under klostertiden sin plats i väster bakom högaltaret. Enligt Birgitta skulle det i klostret finnas 25 bröder, varav 13 präster, 4 diakoner och 8 lekbröder. Största delen av kyrkan var avsedd för menigheten, såväl andliga pilgrimer som lekmän. Där fanns det ett stort antal privata altare, inbyggda kapell och rikemansgravar. Förnäma besökare hade troligen en särskild loge i nordmuren. Öppningen till den syns idag i den norra muren. (källa)