Högromantik synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas högromantik

Högromantik uttalas hög|rom|ant|ik.

Ordformer och varianter av högromantik

Högromantik är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet högromantik

I expositionen presenteras huvudtemat (i grundtonarten), ett sidotema (vanligen i dominanttonarten eller, om huvudtemat är i moll, också i parallelltonarten), och ofta även ett andra sidotema. Ett eller flera av temana kan också, särskilt framemot högromantiken, byggas ut till temagrupper, särskilt det andra sidotemat, som då kallas slutgrupp eller epilog. Mellan temana eller grupperna finns ofta överledningar.

Gustav Mahlers symfoni nr 2 i c-moll, ofta kallad Uppståndelsesymfonin, skrevs mellan 1888 och 1894. Symfonin framförs av orkester, kör samt sopran- och altsolist och är ett monumentalt verk på krönet av högromantiken.

Géricault var jämte Eugène Delacroix den franska högromantikens främste företrädare. Kavalleriofficeren är Géricaults första mästerverk, han var bara 20 år när den ställdes ut på Salongen i Paris 1812. Där väckte hans porträtt, som föreställer en ryttare i det kejserliga gardet, uppmärksamhet på grund av dess patos, häftiga penselföring och barockinspirerade komposition med drag av Peter Paul Rubens Sankt Georg och draken. Till sitt motiv påminner målningen också om Jacques-Louis Davids Napoleon korsar Alperna. Men till skillnad från Davids idealiserande och strama nyklassicistiska stil innehåller Géricaults målning mer dramatisk med sin diagonala struktur och kraftfulla penselföring.

Hauchs första diktning tog sitt ursprung i den danska och tyska högromantiken. Adam Oehlenschläger och Novalis jämte naturfilosoferna var hans läromästare. Hans tidigaste dikter är mytiska till innehållet och tunga i formen, hans äldsta dramer, Rosaura, Reisen til Ginnistan och Phantasiens Magt, uttryck för ett upprivet ynglingasinnes självplågerier. Författare till yrket blev han först efter sin svåra sjukdom i utlandet. I Dramatiske Værker (tre band, 1828-1830) odlar han det psykopatologiska dramat, fördjupar sig i problematiska och lidande manliga naturer. Hans främsta verk från denna tid är dramat Tiberius i Shakespeares stil, författat i Rom. Som tragediförfattare fortsatte han under de följande decennierna med en mera klarnad produktion. De främsta av dessa är de nationella dramerna Svend Grathe (1841) och Marsk Stig (1850). Nära besläktat med dem är Hauchs populäraste skådespel, Søstrerne paa Kinnekullen (1849), om guldets demoniska makt över själen, en äventyrsdikt med bilder av svenskt allmogeliv vid Vänern. Av en lättare typ än dessa allvarstyngda alster är Hauchs senare skådespel, påverkade av Eugène Scribes historiska dramer: Tycho Brahes Ungdom (1852), Kongens Yndling (1858), Henrik af Navarra, med flera.

Realismens rötter kan i England spåras tillbaka till författare som Daniel Defoe och Richardson medan den i Skandinavien inte kommer förrän efter högromantiken. Realismen är nära förknippad med liberalismen vilket gör att man symboliskt kan koppla realismen till julirevolutionen i Frankrike.