Höjdriktning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet höjdriktning

1. Granatkastare, militärförkortning grk, är ett eldrörsbaserat understödsvapen för markstridstrupper som i mycket hög höjdriktning skjuter granateld på medellångt avstånd. Som namnet antyder "kastar" (lobbar) granatkastare sina projektiler med mycket kraftig projektilbana. De används likt traditionellt artilleri för indirekt eld mot mål som oftast inte är synliga från pjäsplatsen, vilket kräver en eldledare som via radio eller fälttelefon lämnar besked om hur granaterna träffar i förhållande till målet, men skiljer sig mot andra typer av eldrörsartilleri (kanoner, haubitsar) i framför allt avsevärt kortade räckvidd och oförmåga till direkt eld, med undantag för vissa fordonsmonterade system. (källa)
2. Eftersom projektilen pressas igenom eldröret skapas det mycket högt tryck, vilket ger projektilen mycket hög projektilhastighet. En nackdel med det höga trycket är dock att det ökar slitagehastigheten på eldrörets lopp och minskar dess livslängd gentemot vanliga eldrör. För att lösa detta kan man på konventionella eldrör, utan trångborrning, skruva fast så kallade mynningsförträngare på mynningen. Mynningsförträngare är ca 10 kaliber långa trångborrade eldrörsförlängare som snabbt och billigt kan bytas ut när de slits ut efter ett par hundra skott. Mynningsförträngare kommer dock med egna nackdelar. Bland annat är de ganska tunga och kan skapa problem vid höjdriktning. En annan nackdel är att de tar bort förmågan att skjuta konventionell fullkalibrig ammunition (som spränggranater) från kanonen de sitter monterad på, varav de kan behövas monteras av i strid vid behov av ammunitionsbyte. (källa)
3. Från 1870-talet har även lavetter till rörliga fältpjäser varit tillverkade av metall och oftast försedda med någon form av mekanisk höjdriktning i form av en kuggbåge eller en rörelseskruv. Men fortfarande hade fältartilleriets kanoner ingen anordning för att ta upp rekylen, utan hela pjäsen rullade bakåt vid eldgivning. Kring sekelskiftet dök de första fältpjäserna med så kallad eldrörsrekyl upp. Pjäsen kunde nu stå stilla vid skottlossning eftersom rekylen fångades upp av ett system av fjädrar och hydrauliska dämpare inbyggda i lavetten. Eftersom eldröret inte längre vilade direkt i lavetten kunde man samtidigt införa någon form av mekanisk sidriktning. Denna var dock i regel begränsad till några få grader åt vardera hållet. (källa)
4. Kasteld är en artilleriterm som anger att elevationen, höjdriktningen, överstiger 25 graders vinkel mot horisontalplanet (överstiger den 45 grader talar man om att skjuta med övergrader). (källa)