Höstdagjämning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet höstdagjämning

1. Stjärntiden är 00:00 vid vårdagjämningen kl 12:00 sann soltid (båda är lokala tider). Eftersom jorden roterar moturs runt sin axel (sett från norra halvklotet) och dessutom går moturs runt solen är ett stjärndygn dygn ca 4 minuter kortare än ett soldygn. Stjärnorna förefaller gå ett extra varv runt vår himmel jämfört med solen under ett år. Efter ett halvår, omkring höstdagjämningen, sammanfaller således stjärntiden med den lokala sanna soltiden. (källa)
2. Himmelsekvatorn och ekliptikan bildar en vinkel (oblikvitet) på 23,5 grader. Punkterna där de skär varandra är vår- och höstdagjämningarna. (källa)
3. Vid Nordpolen varar polarnatten från höstdagjämning till vårdagjämning. Strax norr om norra polcirkeln varar polarnatten några dagar kring vintersolståndet. Här är dock solen så nära under horisonten att det rör sig om skymnings/gryningsljus mitt på dagen. Man måste komma norr om ungefär 72:a breddgraden för att det ska upplevas som mörkt mitt på dagen. (källa)
4. När solen står som högst vid lokal middag över norra Italien når den samma höjd som när den står som lägst vid lokal middag över ekvatorn. Solen står som högst vid lokal middag över ekvatorn vid vår- och höstdagjämning och som lägst vid lokal middag när det är vinter- eller sommarsolstånd. (källa)
5. Kammaren är placerad exakt i nord-sydlig riktning, vilket kräver en mycket noggrann uppmätning för att inte få någon avvikelse alls. Till detta kommer att gången löper exakt vinkelrätt och 90° gentemot kammaren och således pekar rakt österut, där solen går upp vid vårdagjämning och höstdagjämning, men denna effekt uteblir eftersom Brunnhemsberget ligger i vägen och medför att solen inte syns förrän den hunnit upp ett stycke på himlen längre söderut. (källa)
6. Ur ett astronomiskt perspektiv inleds sommaren med sommarsolståndet omkring den 21 juni på norra halvklotet och omkring 21 december på södra halvklotet för att sedan avslutas då dag och natt är lika långa, på höstdagjämningen. Norra halvklotets sommar infaller samtidigt med det södra halvklotets vinter, och vice versa. (källa)
7. Natt och dag är inte exakt lika långa vid vårdagjämningen. Detta förhållande inträder något dygn tidigare. Det beror på ljusets böjning i atmosfären, den så kallade atmosfäriska refraktionen. Refraktionen innebär att solen kan lysa på lite mer än halva jorden på en gång. Det medför att dagen blir längre och natten kortare än den annars skulle ha varit. Refraktionen medför också att dag och natt är lika långa först något dygn efter höstdagjämningen. (källa)
8. Man brukar säga att solen går upp i öster och ner i väster, men det är inte riktigt så enkelt. Riktningen till solens upp- och nedgång varierar från plats till plats, och varierar också på samma plats mellan årstiderna. Om man som exempel tittar från Stockholms horisont, så går solen upp vid kompassriktningen 88° och ner vid 271° under vår- och höstdagjämningen, alltså nästan öst (90°) respektive väst (270°). Under sommarsolståndet, den ljusaste dagen på året, går solen upp vid riktningen 36° (nordost) och ner 322° (nordväst). Dagen före vintersolståndet så är riktningen vid uppgång 139° (sydost) och vid nedgång 220° (sydväst). (källa)
9. Höstblot vid höstdagjämningen. (källa)
10. Höstblot eller höstdagjämningsblot är ett blot inom nordisk religion, vilket firas vid höstdagjämningen i slutet av september för att ta farväl av det ljusa halvåret och hälsa mörkrets och höstens ankomst. Höstblotet kan riktas till Sunna, Oden eller Freja. Kombineras höstblotet med ett skördeblot kan man även rikta sig till skördegudar som Frej och Tor för att tacka för det som varit. (källa)