Synonymer till hövding
Hur används ordet hövding
Gall blev tidigt en respekterad krigare, både hos vänner och fiender. Han blev krigshövding redan vid 20 års ålder. Hövding för stammen var Sitting Bull. Efter slaget vid Little Bighorn 1876 flydde han till Kanada där han kapitulerade. Efter kriget blev Gall bonde i South Dakota och även domare i indianreservatet Standing Rock, där han levde fram till sin död.
I administrativt hänseende var goden sina tingmäns hövding eller styresman och som sådan skyldig att ge sina underlydande skydd och bistånd (traust), samtidigt som de underlydande var skyldiga att hjälpa honom och hans följe (lið). Dessutom skulle goden upprätthålla ordning och fred bland tingmännen, heraðsstjórn, bilägga tvister mellan dem, värna var och en mot förnärmelser av en mäktigare motståndare, genomföra nödhjälpsåtgärder vid missväxtår, medge eller förbjuda gemenskap med främmande handelsfartyg, bestämma pris vid varors försäljning och så vidare.
Herse (på fornnordiska hersir, "hövding") var fram till mitten av 1000-talet en titel på lokala hövdingar i Norge, främst i Vestlandet. En herse fick sin auktoritet genom framgångar på handels- och plundringsfärder. Allteftersom ledarskap mer kom att bero på jordinnehav, och kungamakten fick större betydelse, undergrävdes hersarnas ställning och funktion.
En hövding är en innehavare av det högsta ämbetet i ett hövdingadöme, det vill säga ett samhälle som utvecklat yrkesfördelning, men inte är lika utvecklat och välorganiserat som en stat, exempelvis ett småkungarike. Gränsen mellan termerna hövding, furste och kung är ofta flytande.
Hövding på Engelska
- chieftain, chief
- the leader of a tribe or a group of people
