Idrottsrörelse Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet idrottsrörelse

1. Idrott definieras ibland inom idrottsrörelsen som kroppsövningar med fysisk aktivitet för att få motion och rekreation, ibland med tävlan enligt vissa regler. Gymnastik- och Idrottshögskolan definierar idrott som "all fysisk aktivitet genomförd med målet att främja fysisk och psykisk hälsa, rekreation, tävlingsprestation och estetisk upplevelse". En inom idrottsrörelsen fastlagd definition är "fysisk aktivitet som människor utför för att få motion och rekreation eller uppnå tävlingsresultat". (källa)
2. Sponsor kallas den juridiska person eller privatperson som ekonomiskt stöder eller tillhandahåller tjänst för en annan verksamhet i utbyte mot annan tjänst. I idrottssammanhang är det vanligt att få som motprestation exponering, det vill säga reklam- och olika marknadsföringsvärden. Sponsorer är väldigt vanliga inom dagens idrottsrörelse men förekommer också inom kultur och i ideella verksamheter. Fördelningen mellan den första gruppen och de två sista är ungefär 70 respektive 30 %. Humansponsring och livsstilsponsring är exempel på andra mer specifika områden. (källa)
3. I början fanns det lokala idrottsföreningar i de flesta bygderna av Sørskogbygda. Det startade med Kynnberget skilag 1915. Etableringen av sportklubben Glimt 1917 lade grundvalen för en bred idrottsrörelse i Sørskogbygda. Den startade med backhoppning, sen längdåkning, fotboll, damhandboll, herrhandboll och skidskytte. Damhandbollen satte Sørskogbygda IL på kartan först. Genast efter kriget bad några ivriga flickor i Sætre om stöd till handbollsmål. Några år senare spelade Sørskogbygda IL i NM-finalen i handbollen, men förlorade klart. Magnhild Kjønsberg spelade för laget. Hon var en stor idrottstalang i Sørskogbygda. Hon besökte Oslo 1947 och vann på Bislett NM-guld i diskus och spjut. På 60-talet kom damerna tillbaka med full styrka och med Jorunn Tvedt och Oddny Bekk som lagets stöttespelare. Laget var ett av de bättre i Norge inom damhandbollen med flera NM-guld: ute 1965, inne 1966 och ute 1967 (segrar i norska cupen) och landslagsspelare. Uppslutningen runt laget var stor. (källa)
4. SISU Idrottsutbildarna – svenska idrottsrörelsens studieförbund. grundat 1985. (källa)
5. Eriksson valdes till ordförande för Riksidrottsförbundet (RF), Riksidrottsstyrelsen (RS) och Svenska Idrottsrörelsens Studieförbund (SISU) den 31 maj 2015. (källa)
6. 11 mars 2015: Idrottsrörelsens framtid. (källa)
7. Svenska Idrottsrörelsens Studieförbunds kansli finns i Idrottens hus. (källa)
8. Idrottspluton var en särskild pluton inom ett militärt förband i Försvarsmakten. I regel var det elitidrottare som gjorde sin värnplikt vid dessa plutoner. Detta för att kunna bibehålla och utveckla sin fysiska status i kombination med militärtjänst. Idrottsplutonerna startades 1967 genom ett samarbete mellan armén och idrottsrörelsen, genom att dåvarande arméchefen Curt Göransson varit missnöjd med kvalitén på spaningsutbildningen. Den militära målsättningen var att utbilda duktiga soldater till spaningsförbanden och samtidigt ge idrottarna en chans att bibehålla en intensiv träning. (källa)
9. För att till en början nästan uteslutande ha varit böndernas högre undervisningsanstalt, blev folkhögskolorna från början av 1900-talet även förknippade med arbetarrörelsen, med skolor som Brunnsvik, grundad 1906. Efterhand har ytterligare folkrörelser tillkommit, som förestår så kallade rörelseskolor. Exempel är nykterhetsrörelsen (till exempel Tollare folkhögskola), idrottsrörelsen (till exempel Lillsveds idrottsfolkhögskola och Bosöns idrottsfolkhögskola), kyrkor och samfund, samt andra folkrörelser och idéburna organisationer. (källa)
10. I slutet av 1800-talet uppstod olika sorters större sammanslutningar människor samlades kring för att engagera sig politiskt, engagera sig frikyrkligt, engagera sig för kultur, nykterhet etc. Man brukar tala om 1800-talet som de stora folkrörelsernas tid, med exempel som arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen och idrottsrörelsen, samt senare hembygdsrörelsen. Särskilt arbetarrörelsen och nykterhetsrörelsen kom att engagera sig i sina medlemmars fritid. För ändamålet byggdes särskilda Folkets hus och Ordenshus. Senare tillkom även idén att man kunde anlägga större mötesplatser i form av nöjesparker. Även om verksamheten i mångt och mycket byggde på idealistiska och ideella krafter, kom i många fall även industriägare med flera att skjuta till pengar till verksamheterna (corporate paternalism). Folkets park var ett sådant sätt. (källa)