Idédebatt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet idédebatt

1. Jonas Morian medverkade 2006 i antologin EUreka!, om Europasamarbetets utmaningar, samt 2008 i debattboken Från smedja till sambandscentral, som handlade om den socialdemokratiska idédebatten. Han medverkade även 2018 i antologin Almedalen: Makt, magi och möten om Almedalsveckans historia och framtid. Jonas Morians blogg utsågs till årets politiska blogg 2006. Han har varit i nomineringspanelen för Stora Bloggpriset och Årets Almedalsbloggare, Årets Digitala Kommunikatör, samt gästkrönikor, under sin egen vinjett "proffstyckare", i Aftonbladet. Han omnämndes i en text om Depeche Mode av journalisten Fredrik Strage i februari 2018 som debattör, om kopplingen mellan syntgruppen och socialdemokratin. (källa)
2. Kvinnans villkorliga frigivning, i antologin Unga Liberaler: nio inlägg i idédebatten, Stockholm: Bonnier, 1961. (källa)
3. I Göteborgs-Posten kallade recensenten Lisbeth Larsson Sanningens vägar för en "äreräddning som heter duga". Vidare skrev hon att boken är "Framför allt intressant som en ingående skildring av en kvinnas svåra liv på såväl äktenskaps- som den litterära marknaden under denna motsägelsefulla tid då litteraturen och idédebatten predikade kvinnans frigörelse samtidigt som de etablerade konventionerna gjorde den så gott som omöjlig.". (källa)
4. I samtida idédebatt är människosyn den gängse termen för uppfattningar om människans grundläggande egenskaper, hennes möjligheter och begränsningar. Människosynen har ofta ett historiskt samband med mer omfattande livsåskådningar eller ideologier. Etiska grundvärderingar av människans värde kan ingå i människosynen, dvs. antaganden om vad människan bör eftersträva och vilka egenskaper som är särskilt värdefulla. Uppfattningar om själens existens och natur eller människans öden efter döden hör också hit, men det är då fråga om obevisbara försanthållanden, omöjliga att avgöra på vetenskaplig väg. (källa)
5. En tankesmedja är en organisation som arbetar med forskning och idédebatt för att påverka den politiska opinionen så att politiken ändras. Tankesmedjor rekryterar, skribenter, intellektuella och forskare. (källa)
6. Fyrtiotalismen präglades av ett vitalt och utpräglat polemiskt debattklimat mellan den modernistiska litteraturens försvarare och dess belackare. De två centrala debatterna var obegriplighetsdebatten och pessimismdebatten, vilka fördes i stort sett parallellt 1946-1947. Den förra gällde den modernistiska litteraturens formspråk och begriplighet. Den föranleddes främst av nyutgivningen av Erik Lindegrens diktsamling mannen utan väg och tog ny fart när Jan Wictors Camera obscura avslöjades som en parodi på den modernistiska lyriken. Den senare var en allmän idédebatt som utlöstes av Karl Vennbergs essä Den moderna pessimismen och dess vedersakare i tidskriften 40-tal. I debatten försvarade Vennberg en slags "etisk" pessimism och vände sig emot meningsmotståndarnas åsikter att den skulle vara utvecklingsfientlig, passiv och inskränkt. Mot slutet av fyrtiotalet började det även föras en politisk och ideologisk debatt som skulle leda fram till en annan av efterkrigstidens stora debatter: Den tredje ståndpunkten. Fyrtiotalisterna Vennberg och Werner Aspenström var tidigt tongivande representanter för den linje som inte okritiskt ville ansluta sig till något enskilt politiskt system eller bestämd ideologi i polariseringen mellan öst och väst. (källa)
7. Ola S. Svenssons insjuknade och dog i AIDS 1995. Till hans minne instiftades en fond för att stimulera en radikal, kritisk och välformulerad idédebatt i hans anda. Fonden skall utdela pris till den som i skrift eller tal välfunnet förmått sig driva sin linje, i enlighet med fondens ändamål. (källa)
8. På 1930-talet var Palme engagerad i konservativ idédebatt och han var 1935–1936 ordförande i den konservativa studentföreningen Heimdal i Uppsala. Efterhand distanserade han sig från konservatismen och närmade sig socialdemokratin. Som reservofficer var Palme skarpt kritisk mot försvarets nedrustning under 1920-talet och även om han ansåg att 1936 års försvarsbeslut (då försvarets anslag höjdes kraftigt inför hotet om ett nytt storkrig i Europa) var otillräckligt, så var de ökade försvarsanslagen en av förutsättningarna för att han skulle kunna ta steget över till socialdemokratin. Palme var pådrivande till att Heimdal i september 1933 bröt med det tyskvänliga och pronazistiska Sveriges Nationella Ungdomsförbund (SNU). Som ordförande i Heimdal och redaktör för tidskriften Presens markerade Palme distans mot SNU och andra högerextrema och nationella rörelser med sympati för nationalsocialismen. För att få bort Palme ur Heimdals styrelse organiserade en grupp nationella studenter under ledning av journalisten Arvid Fredborg en kuppaktion vid föreningens årsmöte i december 1937. (källa)
9. Programmet startade den 1 april 1963 och har varit ett forum för kultur-, samhälls- och idédebatt i essäformat. Det är ett av de äldsta programmen på Sveriges Radios. (källa)
10. Hammarskjöld var kabinettssekreterare 1949 till 1951 i Utrikesdepartementet, och sedan konsultativt statsråd (biträdande utrikesminister i ekonomiska frågor av internationell karaktär) 1951–1953. År 1950 blev han ordförande för den svenska delegationen i Uniscansamarbetet samt ordförande i nationalekonomiska föreningen. Trots att Hammarskjöld ingick i flera socialdemokratiska regeringar gick han aldrig med i partiet. Ideologiskt menar Ernst Wigforss att han till en början var modern tory-demokrat. Hammarskjöld kunde sympatisera med den socialdemokratiska fördelningspolitiken och planhushållningen, var konservativt präglad i synen på den statliga byråkratin som skulle skydda människor mot särintressen och vårda gemensamma värden, och människosynen var enligt Wigforss inte olik hans egen. Denna ideologiska blandning kunde enligt Wigforss även återfinnas inom partiet. Han höll såväl i politiken som kulturen en balans mellan gammalt och nytt, och "just det balanserade omdömet, jämvikten mellan olika sidor hos en stor naturlig begåvning" var Wigforss starkaste minne av Hammarskjöld från hans tid i regeringen. I ett brev till Wigforss 1950 med anledning av dennes memoarer, beskrev Hammarskjöld i stället skillnaden dem emellan som en generationsfråga: "Det som kanske slår mig starkast och som jag sett så klarast i våra diskussioner, är värdenas katastrofala förfall under det kvartssekel som skiljer oss. Utan att förfalla till dramatisering skulle jag vilja vid jämförelsen mellan den idédebatt jag upplevat och den du skildrar, likna den värdemiljö där den förra utspelats vid en bombad stad, där invånarna få vara glada att av ruinsplitter foga samman ett tillfälligt skydd utan tanke på sammanhang, plan eller permanens". (källa)