Vad betyder och hur uttalas idéhistoria
Idéhistoria uttalas idé|hist|oria.
Ordformer och varianter av idéhistoria
Singular
- idéhistoria
- obestämd grundform
- idéhistorias
- obestämd genitiv
- idéhistorien
- bestämd grundform
- idéhistoriens
- bestämd genitiv
Idéhistoria är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet idéhistoria
Några av ämnets underdiscipliner är ekonomisk historia, kulturhistoria, idéhistoria, marinhistoria, militärhistoria, politisk historia, kyrkohistoria, religionshistoria, socialhistoria, agrarhistoria och genushistoria.
Humaniora är de ämnen som studerar människan som kulturell varelse. Hit räknas ämnen som etnologi, filosofi, historia, idéhistoria, genusvetenskap, estetik, konstvetenskap, retorik, språk och litteraturvetenskap. Till humanvetenskaperna räknas dessa samt även sociologi, pedagogik, kulturantropologi och psykologi. Vidare räknas ibland även religionsvetenskap eller teologi till humaniora, även om dessa ämnen vid Uppsala universitet har egna fakulteter. Vid Lunds universitet tillhör de samma fakultet sedan 2010. Humaniora kännetecknas av kvalitativ forskning och ett hermeneutiskt förhållningssätt i en tradition som ursprungligen kommer från teologin.
Idéhistoria (lärdomshistoriker) eller lärdomshistoria är ett akademiskt ämne som i första hand är en nordisk företeelse, men förekommer även i andra länder, företrädesvis i Tyskland där Ideengeschichte är en del av filosofihistoria och i USA, där History of Ideas (idag mer vanligen Intellectual history) har studerats sedan 1930-talet då det grundades av Arthur Lovejoy.
