Vad betyder och hur uttalas indicium
Indicium uttalas in|dici|um [-di´s-] indiciet indicier.
Indicium betyder tecken som tyder på ngt.
Ordformer och varianter av indicium
Singular
- indicium
- obestämd grundform
- indiciums
- obestämd genitiv
- indiciet
- bestämd grundform
- indiciets
- bestämd genitiv
Plural
- indicier
- obestämd grundform
- indiciers
- obestämd genitiv
- indicierna
- bestämd grundform
- indiciernas
- bestämd genitiv
Indicium är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet indicium
Indicium är en juridisk term för vissa omständigheter som är svagare än ett faktum, men ändå kan leda till att en anklagad i ett brottmål kan frias eller fällas. Tillsammans kan flera indicier användas för att styrka ett påstående, men är dock aldrig lika starkt som ett bevis.
I svensk rätt har indicium som särskild fackterm haft betydelse så länge som den legala bevisteorin gällde. Denna innebar att lagen stadgade regler som angav förutsättningar för så kallat "fullt bevis" (till exempel att två samstämmiga vittnesutsagor utgör fullt bevis).
När full bevisning inte kunde presteras utgjorde omständigheter och fakta indicier, som exempelvis kunde medföra att en tilltalad dömdes skyldig till brott. Genom den nya rättegångsbalkens införande av domstolars fria bevisprövning bortföll skälen för att i Sverige fortsättningsvis skilja mellan processuella bevis och indicier.
Indicium på Engelska
- indication, index
