Indikativ Synonymer Betyder Uttal

Vad betyder indikativ, varianter, uttal och böjningar av indikativ

Indikativ synonym, annat ord för indikativ, vad betyder indikativ, förklaring, uttal och böjningar av indikativ.

Hittade 2 varianter av ordet indikativ:

Vad betyder och hur uttalas indikativ

Indikativ uttalas in|dik|at|iv [in´-] och är ett substantiv -en -er.

Indikativ betyder:

Ordformer av indikativ

Singular

indikativ
obestämd grundform
indikativs
obestämd genitiv
indikativen
bestämd grundform
indikativens
bestämd genitiv

Plural

indikativer
obestämd grundform
indikativers
obestämd genitiv
indikativerna
bestämd grundform
indikativernas
bestämd genitiv

Indikativ1 är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Vad betyder och hur uttalas indikativ

Indikativ uttalas in|dik|at|iv [in´-] och är ett adjektiv -t -a.

Indikativ betyder:

Ordformer av indikativ

Böjning (i positiv) indikativ en ~ + subst. indikativt ett ~ + subst. indikativa den/det/de ~ + subst.

Indikativ2 är ett adjektiv

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).

Hur används ordet indikativ

  1. I äldre svenska texter kan man stöta på personböjningssuffix också på imperativen. Suffixet -om markerade första person plural, det vill säga att uppmaningen riktade sig till en grupp individer i vilken talaren inkluderade sig själv. Former som sjungom och väntom betydde alltså vad som i dag kan uttryckas som 'Låt oss sjunga!' respektive 'Låt oss vänta!'. Ändelsen -en var livskraftig längre och markerade andra person plural, det vill säga en uppmaning till flera individer, där talaren inte inkluderade sig själv bland de uppmanade. Här används i dag samma form som för singulära subjekt. Det sammanhang i vilket en imperativfras yttras får nu förtälja om uppmaningen riktar sig till en eller flera. I ännu äldre svenska var ändelsen för imperativ andra person plural -er, till exempel sjunger, vänter (sjungen och vänten var däremot presens indikativ-ändelser). Detta levde kvar i bibelöversättningar till och med 1917 års kyrkobibel. (källa)
  2. Indikativ är ett modus som i huvudsak används för att uttrycka faktisk information. Det är det överlägset mest använda moduset i svenskan, och kan sägas vara grundmodus. Övriga svenska modus är imperativ och den sällsynta konjunktiven. Ser man modus som en verbfrasegenskap i stället för en verbegenskap (som ofta görs med tempus) kan man också tala om fler, sammansatta modus i språket. (källa)

Phonetiskt närliggande ord

Sök bland ca 39000 synonymer samt ca 88000 ordförklaringar. Skriv ordet och tryck Enter.

Twitter Facebook

Den här webbplatsen använder cookies för att förbättra användarupplevelsen. Läs mer om vår dataskyddspolicy.