Individualist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet individualist

1. Jurij Olesja växte upp i Odessa och debuterade som författare under 1920-talet. Han räknas till de så kallade "följeslagarna" eller medlöparna till sovjetstaten. Från 1930-talet levde han isolerat och kämpade med sin alkoholism. Han skrev då bland annat filmmanus och filmkritik. Han var en artistiskt stilmedveten författare. Mest berömd är hans roman Avund (Zavist, 1927), som visar kontrasten mellan effektiva sovjetmänniskor och handlingsförlamade individualister. (källa)
2. Miuratjurarna har ett rykte om sig att vara stora, stridslystna och sluga. Det sägs var särskilt farligt för en torero att vända ryggen mot en Miuratjur. Miuratjurar har sagts vara individualister, varje tjur tycks ha en egen stark karaktär. (källa)
3. Ranelid erhöll Aftonbladets litteraturpris 1989 och Augustpriset för Synden (1994). I motiveringen till Augustpriset skriver juryn: "Som en skicklig illusionist förvandlar han, med ett överväldigande bildrikt språk, de udda och utsatta människorna till individualister som försvarar den enskilda människans integritet och värdighet.". (källa)
4. Schmidt var en strikt individualist. Påverkad av sina upplevelser av kriget hade han en extremt pessimistisk världssyn. Trots att han var ateist ansåg han att världen var skapad av ett monster, Leviatan, vars rovlystna natur var överförd till människan. (källa)
5. I boken Finnarna som ras, folk och kulturbärare beskriver han och deklasserar kraftigt finnarna. Enligt honom var svensken individualist, finnen kollektivist. Finnarna var bättre språkforskare, historiker och inom humaniora, men inte som fysiker, kemister, geologer, medicinare eller andra ämnen inom naturvetenskap. "Och naturligtvis följer därmed att ingen finne har gjort någon teknisk uppfinning, som har låtit tala om sig." Förklaringen till detta är enligt Nordenstreng den finska rasen. (källa)
6. Svenskheten var inte bara någon påstruken färg, utan den återfanns i blodet. Han faller tillbaka på Arthur de Gobineau och Houston Stewart Chamberlain. Hans kontrastering mellan svenskt-germanskt och finskt är skoningslöst. Mot käck företagsamhet, stolt frihetskänsla och ljust sinne ställs det finska: kontemplativ läggning, dovt stämningsläge och en under den tröga ytan lidelsefull känsla som yttrar sig än i ideell hänförelse, än i lågsint hätskhet. Germanen är individualist och en krigare, därför var svensken framgångsrik, allt medan finnen låter sig suggereras. Allt detta låg enligt honom i det determinerande blodet. I Sverige fick särskilt Eklunds bidrag ett välvilligt mottagande, av bl.a. Enni Lundström. (källa)
7. I diskussionen om högerpartiets första handlingsprogram 1946 ville hon förvisso att partiet skulle ha ett "positivt program", men varnade samtidigt för att ge staten för stort inflytande över människors liv: "Begriper staten bättre än andra hur medborgarnas pengar böra användas? Jag är för stor individualist för att kunna acceptera allt detta statsingripande". Hon ville därför hålla fast vid en politik som "hävdar rätten och plikten för den enskilde att ta ansvar för sig och de sina". (Citerad ur Stig-Björn Ljunggren, "Folkhemskapitalismen. Högerns programutveckling under efterkrigstiden", Stockholm: Tidens förlag 1992, sid 92). (källa)