Industriförbund Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet industriförbund

1. BAS-kontoplanen utvecklades av Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) och Industriförbundet och publicerades första gången 1976. Sedan 1995 ansvarar en särskild organisation, BAS-kontogruppen i Stockholm AB, för underhåll och publicering av kontoplanen. Kontoplanen används numera av många företag och andra organisationer med redovisningsskyldighet i Sverige. BAS-kontoplanen finns anpassad för flera branscher och har även varit grunden för kontoplaner som används i statlig och kommunal verksamhet. Tillverkare av bokföringsprogram använder sig av formatet liksom Skattemyndigheten för uppgiftslämnande från företag (via så kallade SRU-koder, Standardiserat Räkenskapsutdrag). (källa)
2. År 1934 flyttade Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) in och fanns kvar ända fram till 2001, då organisationen gick samman med Sveriges Industriförbund och bildade Svenskt Näringsliv som tog över Industriförbundets huvudkontor på Storgatan. I samband med en genomgripande ombyggnad i slutet av 1930-talet sänktes byggnadens dekorerade takresning mot Strömkajen. (källa)
3. Nabseth utsågs 1960 till chefsekonom för Industriförbundet. Han återkom till Industrins utredningsinstitut 1963–1964 som tillförordnad chef, och 1966–1973 som dess VD. 1973 utsågs Nabseth till VD för Jernkontoret och adjungerad professor vid Stockholms universitet. (källa)
4. AB Industribyrån var ett dotterbolag till Sveriges Industriförbund och Sveriges första och länge dominerande konsultföretag för företagsekonomiska och administrativa frågor. Industribyråns konsulttjänster kom att omfatta "alla frågor rörande industriell organisation och ekonomi". (källa)
5. Mannerfelt genomförde studieresor i Europa och USA samt deltog i den svensk-isländska Vatnajökullexpeditionen under Ahlmann 1936. Han blev filosofie licentiat 1940, filosofie doktor och docent i geografi vid Stockholms högskola 1945 samt tillförordnad professor där 1947. Mannerfelt blev kartredaktör vid Esselte 1942, direktörsassistent vid Generalstabens litografiska anstalt 1949, chef för kartredaktionen vid Esselte 1950, disponent där 1951. Han var chef för Generalstabens litografiska anstalt 1959–1962, verkställande direktör och koncernchef för Esselte 1962–1974 och styrelseordförande där 1974–1983. Mannerfelt var styrelseledamot i Svenska sällskapet för antropologi och geografi från 1948 (ordförande 1960–1962, 1974–1976 och 1979–1980), i Skid- och friluftsfrämjandet 1942–1950, i Kungliga Automobilklubben 1953–1960, i Svenska Turistföreningen 1960–1965, i Kartografiska sällskapet 1952–1960 (ordförande 1955–1960), i International Cartographic Association 1959–1964, i Medelhavsmuseets vänner (ordförande 1975–1979), i Sveriges grafiska industriförbund 1962–1978 (ordförande 1964–1978), i Svenska boktryckareföreningen 1962–1978, i Grafiska institutet från 1964, i Sveriges industriförbund 1964–1984 och i International Master Printers Association 1963–1979. Han var styrelseledamot i Dynäs 1947–1966 (ordförande 1960–1966), i Svanö från 1947 (ordförande 1965–1983), i Skandinaviska enskilda banken 1973–1983, i Ratos 1974–1979, i börsstyrelsen 1973–1977, i Aktiv Placering 1974–1987, i Holmens bruk (ordförande 1979–1984), i Världsnaturfonden i Sverige från 1974 (ordförande 1980–1986) och i World Wildlife Foundation International från 1979. Mannerfelt redigerade geografiska publikationer, som tidskrifterna Ymer 1940–1954, samt kartor och atlaser. Han utgav skrifterna Några glacialmorfologiska formelement och deras vittnesbörd om inlandsisens avsmältning i svensk och norsk fjällterräng (doktorsavhandling 1945), Funderingar på en skogsstig (1977) samt ett flertal geografiska, geologiska, kartografiska, ekonomiska och reproduktionstekniska arbeten. (källa)
6. Åren 1979–1980 var Wessberg vice ordförande i Fria Moderata Studentförbundet. Under samma tid var han ordförande för Göteborgs Universitets Studentkår. 1980–1982 var han ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer. Wessberg gjorde därefter karriär i försvarsstabens informationsavdelning och på Sveriges industriförbund. Under perioden 1990–1991 var Wessberg även informationsdirektör för bygg- och fastighetsbolaget SIAB. (källa)
7. Enligt Gregory Mankiw har historien inte visat stöd för Lafferkurvan. Han menar att Ronald Reagans skattesänkningar i början av 1980-talet ledde till minskade skatteintäkterna med 9% mellan 1980 och 1984. I kombination med att regeringen inte ville minska utgifterna i samma omfattning förde detta med sig stora budgetunderskott under hela Reagans tid som president. Även ekonomen Paul Krugman argumenterar att det inte finns något stöd för Lafferkurvan om man tittar på skattepolitiken i USA de senaste decennierna. Enligt Krugman ledde skattesänkningar under George W. Bush till en mager ekonomisk tillväxt samtidigt som skatteökningar under Bill Clinton på 90-talet sammanföll med en stark ekonomisk tillväxt och att skattehöjningar under Barack Obama sammanföll med en stark ökning av sysselsättningen. Ekonomen Sandro Scocco menar att Carl Bildts regering tillämpade Lafferkurvan i början av 1990-talet under beteckningen "dynamiska effekter" vilket enligt Scocco ledde till budgetunderskott. Vidare hänvisar han till forskarna Spencer Bastani och Håkan Selin som menar att marginalskatternas storlek inte påverkar människors vilja att jobba. Industriförbundets påstående att civilingenjörer skulle flytta utomlands på grund av Sveriges skattesatser avfärdar Scocco med hänvisning till en undersökning gjord av SCB som enligt Scocco kom fram till att en sådan "kompetensflykt" inte fanns. (källa)
8. 1970–87 var Vinge direktör vid Industriförbundet. Han var även ledamot av Datainspektionens styrelse, Datasamordningskommittén, Sårbarhetskommittén och Sårbarhetsutredningen. (källa)
9. Efter Gullhögen värvades han 1972 till skogsföretaget SCA och var VD för bolaget 1973-1988, koncernchef 1988-1990 samt styrelsens ordförande från 1988. Han var också styrelseordförande i bl. a. Industrivärden, Skanska, Industriförbundet , Euroc, Arbetsgivareföreningen, Kungliga Operan samt vice ordförande i Handelsbanken, Volvo, Nobel Industrier samt Handelshögskolans direktion. (källa)
10. Landqvist kombinerade sina studier med forskning vid textilföretaget Rydboholm där han var forskningschef och teknisk chef innan han 1962 avancerade till vice VD för att 1963 knytas till Korsnäs-Marma AB. Där blev han först vice VD och var senare VD 1970 – 86 för att slutligen bli styrelseordförande, först i Korsnäs och sedan Kinnevik, fram till 1993. Vid sidan av denna karriär utförde han ett kvartsekellångt arbete inom Industriförbundet, bland annat som ordförande 1979 –81. (källa)