Infoga Synonymer Betyder Uttal

• införliva

Hur används ordet infoga

1. Arkitekter lär försöka infoga ett utropstecken i överförd bemärkelse i sitt sista stora verk - för att på så sätt sätta punkt för sin karriär. Den kände svenske arkitekten Gunnar Asplund har infogat ett sådant i taket på väntrummet till Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm. (källa)
2. Skriftermål är i Svenska kyrkan de moment före nattvardsfirandet där församlingen får syndernas förlåtelse. Den motsvaras av bikten i Romersk-katolska kyrkan och infördes efter att Svenska kyrkan blev protestantisk efter reformationen under slutet av 1500-talet. I Sverige var i äldre tid var skriftermålet en särskild gudstjänst, men infogades under 1900-talet som en inledning till mässan. Skriftermålet kallas numera beredelsen. (källa)
3. Ara Pacis Augustae ("Augustus fredsaltare"), ofta kallat Ara Pacis, är ett altare i Rom. Det invigdes år 9 f.Kr. Dagens Ara Pacis är en rekonstruktion, där originaldelar infogats. (källa)
4. Hinduism är inte bara religion utan i vidare mening hinduernas hela civilisation. I denna synkretism har många trosriktningar infogats. I Indiens konfessionella liv har liksom på andra håll myter av olika slag uppstått och knutits till de mäktiga gudar, som var de enskilda religiösa formernas kultföremål och innehåll. I Indien florerar därför ett otal berättelser om gudar och deras växlande bedrifter, vare sig de är ren vidskepelse eller av övernaturlig art. Många är knutna till människors handlingar här på jorden i form av äventyr av olika slag. Här förekommer sålunda berättelser om gudarnas tillkomst (teogoniska myter), om världens skapelse (kosmogoniska myter) och om gudarnas upptåg i denna värld med dess liv och natur. Vidare finns eskatologiska myter om gudarnas roll vid världens undergång, förvandling och förnyelse. (källa)
5. I katolska kyrkan förväntas man regelbundet gå till bikt, och själva mässan inleds endast av en syndabekännelse. Svenska kyrkans sed att beredelsen är infogad i mässan är en sen tradition, inte äldre än 1800-talet. Dessförinnan förväntades detta ske före mässan även i Svenska kyrkan. (källa)
6. Seden att låta de församlade (eller kören) sjunga Sanctus mellan bönens tacksägelsedel och instiftelseordsdel förefaller ha uppkommit i Egypten i början av 200-talet, och omnämns av Origenes (död ca 254. Denna sed spreds med tiden till andra delar av medelhavsvärlden och Syriens inland. Alla eukaristiböner som har uppkommit sedan 200-talets slut innehåller både instiftelseord och epikles (bön om Anden). Det är också brukligt att en anamnes, åminnelsebön, beds mellan instiftelseorden och epiklesen. Sedan en mycket tidig tidpunkt brukar eukaristiböner även innehålla en förbönsdel, men förbönens placering har varierat. Ursprungligen brukade egyptiska kyrkor be förbönen infogad i prefationen, men det västsyriska bruket att be förbönen efter epiklesen är numera vanligare i de flesta östliga liturgier (och har på denna punkt även påverkat några anglikanska kyrkor). I väst skulle förbönen sedermera delas upp i två delar före och efter instiftelseorden. En biskops offentliga förbön för andra biskopar avser att uttrycka kyrkans enhet. (källa)
7. I Svenska kyrkan börjar nattvardsgudstjänster med syndabekännelse och förlåtelse (så kallat infogat skriftermål). Nästa huvudmoment är bibelläsning, ofta en text från Gamla testamentet, en från brevlitteraturen (episteltext) och en från evangelierna (evangelietext) och därefter en predikan. Därefter kan trosbekännelsen – credo – läsas, antingen den apostoliska eller den nicenska och följs ofta av kyrkans förbön och därefter av själva nattvardsgudstjänsten som inleds med en nattvardsbön, där bland annat instiftelseorden och Fader vår ingår. Traditionellt samlas man sedan i koret för att ta emot nattvarden, det förekommer också att prästen går ner till församlingen med nattvardsgåvorna. Gudstjänsten avslutas med tackbön och välsignelsen. (källa)
8. Harmsól rymmer, redan från första strofens början, ett rikt urval av storslagna och mäktiga kenningar för både Gud och Kristus. Bilderna i dessa omskrivningar är ofta hämtade från den vilda naturen eller från våldsamma väder vilkas "styrare" är Gud. Men förvånansvärt nog har skalden i flera kenningar också infogat rent hedniska Odensheiti och valkyrienamn. Förklaringen är väl att dessa heiti av skalden själv och hans omgivning vid denna tid måste ha uppfattats som konventionellt poetiskt bildspråk utan religiös innebörd. (källa)
9. Peirce grundsyn är tredelad där han infogar tolkningsmekanismen som en del av tecknet, medan Saussure ser på själva relationen mellan det som förmedlar och det som förmedlas, och underförstår därmed tolkningsprocessen eller tolkaren som given. Detta har historiskt sett varit upphov till en viss ideologisk delning inom den semiotiska forskningsdisciplinen, men också stimulerat till fördjupning. (källa)
10. Den bibliska texten om urhistorien i Första Moseboken (1 Mos 1-11) kan struktureras i skapelse (kap 1-2), syndafall (kap 3-5), syndaflod (kap 6-10) och språkförbistring (kap 11). Texten påminner delvis om mytologiska berättelser från kringliggande kulturer men det som skiljer den är att den infogar berättelsen i en historisk ram. Bibeltexten svarar inte på frågan om språkets uppkomst, den konstaterar att "jorden hade samma språk och samma ord". Därefter berättas hur människorna flyttar österut, bosätter sig i dalen Shinar, slår tegel och bygger en stad "med ett torn som når ända upp till himlen." (1 Mos 11:1) Konsekvensen blir, berättar texten som förmodligen är från 900-talet f.Kr., att Gud ingriper och avbryter tornbygget, skingrar folket och skapar språkförbistringen på jorden. "Därför kallas platsen Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna över hela jorden". (källa)