Synonymer till infria
Vad betyder och hur uttalas infria
Infria uttalas in|fria -de.
Ordformer och varianter av infria
Aktiv
- infria
- infinitiv
- infriar
- presens
- infriade
- preteritum
- infriat
- supinum
- infriande
- presens particip
- infria
- imperativ
Passiv
- infrias
- infinitiv
- infrias
- presens
- infriades
- preteritum
- infriats
- supinum
Perfekt particip
- infriad en
- ~ + subst.
- infriat ett
- ~ + subst.
- infriade den/det/de
- ~ + subst.
Infria är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet infria
Som namnet säger är den utformad så att borgenären inte kan utkräva ansvar förrän det visat sig att huvudförbindelsen inte infrias, på samma sätt som gäller vid enkel borgen.
När Norge kom i union med Sverige 1814 fick landet en statsminister. Från 1814 till 1873 befann sig Norges statsminister vid statsrådsavdelningen i Stockholm. I dennes frånvaro leddes regeringen i Kristiania (nuvarande Oslo) av ett förstestatsråd. Norges regering styrdes under denna tid av en riksståthållare som var chef för den norska regeringen. Ståthållarstriden uppstod 1859 då den tillträdande kungen, Karl IV (i Sverige Karl XV), inte kunde infria sitt löfte att avskaffa ämbetet. Stortinget antog 1859 med 100 röster mot 2 att upphäva riksståthållarämbetet. Oscar II beslöt först 1873 att riksståthållarämbetet skulle upphävas och regeringschefen i Norge fick då titeln statsminister. Från 1873 och fram till unionsupplösningen arbetade Norges statsminister i Kristiania, och Norges statsminister i Stockholm blev hans representant för statsrådsavdelningen i Stockholm. I rang kom Norges statsminister i Stockholm efter Norges statsminister i Kristiania. Den förste norske regeringschefen med titeln statsminister var Frederik Stang.
Statspapper är ett samlingsbegrepp föräntebärande instrument där staten är emittent (låntagare), till exempel statsobligationer eller statsskuldväxlar. Statspapper ses generellt sett som lågriskinvesteringar eftersom staten kan höja skatten eller trycka mer pengar för att infria sina skulder.
Vetenskapliga belägg tjänar till att antingen stödja eller gå emot en vetenskaplig teori eller hypotes. Sådana belägg förväntas vara empiriska och lämpligt dokumenterade i enlighet med de vetenskapliga metoder som gäller i respektive kunskapsfält. Normerna för vetenskapliga belägg kan variera beroende på vetenskapsområde, speciellt mellan naturvetenskap och samhällsvetenskap. Belägg är vad som krävs för att infria en så kallad bevisbörda.
Avsättningar är förpliktelser som visserligen är sannolika eller säkra beträffande sin förekomst men som är obestämda ifråga om belopp eller tidpunkt då de skall infrias. Exempelvis kan avsättning göras för förväntade kundförluster innan de blivit realiserade. Andra exempel på avsättningar kan vara avsättning för pension och avsättningar för framtida viteutbetalning. Avsättning görs enligt försiktighetsprincipen och behandlas i IAS 37 alternativt RR 16. Avsättningen ska tas upp i balansräkningen om den är en befintlig förpliktelse, det är sannolikt att ett utflöde av resurser kommer krävas och om utflödets storlek går att bestämma tillförlitligt. En avsättning har likheter med en skuld men med en stor skillnad, beräkningsmöjligheten, en avsättning är mer oviss att beräkna än en skuld.
Den 17 november 1760 lämnade det franska slavskeppet Utile hamnstaden Bayonne i franska Baskien, med destination Maskarenerna i Indiska oceanen. Natten mot 1 augusti 1761 gick fartyget på grund på ett rev utanför Tromelinönär det transporterade slavar från Madagaskar till Mauritius. Endast en tredjedel av de omkring 180 slavarna överlevde, på grund av att de varit inspärrade under däck, och många dukade också under på grund av brist på mat och vatten. Den franska besättningen byggde en flotte med hjälp av skeppsvraket och de få träden på ön. De lämnade de omkring 60 överlevande slavarna efter skeppsbrottet på ön, under löfte att återvända för att hämta slavarna, men på grund av det pågående sjuårskriget infriade de franska myndigheterna först inte löftet. De skeppsbrutna byggde skjul av koraller eftersom större delen av öns trä gått åt till flotten för sjömännen. Man byggde också en signaleld som hölls brinnande med vrakrester och drivved.
På nyåret 1636 bildades under hans befäl en svensk kår vid Oder. Denna östra sidokår kom emellertid knappast att infria de förhoppningar man fäst vid dess upprättande, och otvivelaktigt var det ett fel, att den ej direkt underordnades Johan Banér, vars strategiska avsikter ej alltid förstods av Wrangel. Omvänt minskades dennes initiativ genom hjälpsändningar till Banér.
Fadern ville att Roberto skulle hänge sig åt en politisk karriär, men han infriade istället moderns önskan om att han skulle bli jesuit. Han studerade vid Collegio Romano från 1560–1563 och därefter hos jesuiterna i Florens och Mondovì. Vid universitetet i Padua fördjupade sig Bellarmino i thomistisk teologi och i Louvain studerade han bibelvetenskap och patristik. Då Pius V hade infört regeln att ordensmän skulle avlägga sina löften före prästvigningen, avlade Bellarmino sina ordenslöften i januari 1570 för att prästvigas några månader senare.
Infria på Engelska
- (fulfill
- US), fulfil fulfil a promise