Vad betyder och hur uttalas inkarnation
Inkarnation uttalas in|karn|at|ion -en -er.
Ordformer och varianter av inkarnation
Singular
- inkarnation
- obestämd grundform
- inkarnations
- obestämd genitiv
- inkarnationen
- bestämd grundform
- inkarnationens
- bestämd genitiv
Plural
- inkarnationer
- obestämd grundform
- inkarnationers
- obestämd genitiv
- inkarnationerna
- bestämd grundform
- inkarnationernas
- bestämd genitiv
Inkarnation är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet inkarnation
Inkarnation (inkarnerad) (latin "förköttsligande") är ett begrepp som används i synnerhet inom religionsvetenskapen om det gudomligas framträdande i konkret gestalt. Föreställningen om inkarnation är synnerligen starkt utvecklad inom brahmanismen, enligt vilken i själva verket hela världen är en fortgående och gradvis förverkligad inkarnation av det gudomliga. Inom kristendomen betecknar inkarnation i trinitarisk dogmatik Guds mänskliga form i Kristus. Inkarnationen ett centralt inslag i den trinitariska läran, och något som är unikt för detta enda fall. I många kulturer var kungen betraktad som inkarnationen av en gudom såsom till exempel den egyptiske faraon som inkarnerade solguden Ra.
Enligt kristen teologi är vår nuvarande situation (den enda vi känner till) inte riktigt "normal." Människan var inte avsedd att bli sådan som hon nu är, men i begynnelsen av sin existens vände hon sig från Gud i revolt och blev på något sätt "förvriden". Detta framställs i Första Mosebokens berättelse om syndafallet. Till följd av denna bortvändelse, i vilken vi alla har del, är människan och hennes värld vad den är: förgänglig och full av lidande. Inkarnationen som människa i denna värld innebär enligt trinitarisk teologi att Gud själv träder in under syndens villkor.
Den judiska religionen, liksom senare den islamiska, lägger stor vikt vid särskillnaden mellan mänskligt och gudomligt. Gud är absolut transcendent, okännbar och ouppnåelig. Det är därför otänkbart att det som är jordiskt, förgängligt eller på något vis immanent kan förenas med Gud. Man kan säga att människan är Guds barn, men att säga att människan är Gud upplevdes på Jesu tid, liksom även idag av muslimer, judar och antitrinitariska kristna, som hädelse och förfall till en hednisk världsåskådning (under antiken var skillnaden mellan en gud och en hjälte, vad vi idag skulle kalla en "stor människa" eller ett "helgon", ganska suddig. Att Jesu lärjungar, som alla var judar, skulle lägga grunden för inkarnationsläran är alltså mycket anmärkningsvärt. Det uppstod också vid flera tillfällen allvarligt motstånd inom den kristna kyrkan eller hos andra som åberopade Jesus som auktoritet. Den viktigaste motståndsrörelsen var arianismen, som förstår inkarnationen såsom att Guds heliga ord, logos ("Ordet"), tog platsen i Jesu kropp, och därför avvisar tron på att Gud själv blev människa i Jesus.
Inkarnation på Engelska
- incarnation