Inkarnation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet inkarnation

1. Inkarnation (inkarnerad) (latin "förköttsligande") är ett begrepp som används i synnerhet inom religionsvetenskapen om det gudomligas framträdande i konkret gestalt. Föreställningen om inkarnation är synnerligen starkt utvecklad inom brahmanismen, enligt vilken i själva verket hela världen är en fortgående och gradvis förverkligad inkarnation av det gudomliga. Inom kristendomen betecknar inkarnation i trinitarisk dogmatik Guds mänskliga form i Kristus. Inkarnationen ett centralt inslag i den trinitariska läran, och något som är unikt för detta enda fall. I många kulturer var kungen betraktad som inkarnationen av en gudom såsom till exempel den egyptiske faraon som inkarnerade solguden Ra.
2. Inkarnationsläran har sin grund i Paulus och Johannesevangeliets kristologi (Filipperbrevet 2:5-11, Johannesevangeliet 1:1-14), tron att den gudomliga Sonen har blivit människa ('kött'), och att Jesus Kristus därför är både Gud och människa. Att Sonen är Gud skulle vara kyrkans uppfattning beslutades vid kyrkomötet i Nicaea år 325 e.Kr., hur kyrkan skulle se på det gudomliga och mänskliga förhåller sig hos honom fastställdes av kyrkomötena i Efesos 431 och Chalcedon 451 e.Kr.
3. Grundläggande för inkarnationsläran är föreställningen att människan består av kropp och själ och är en person till Guds avbild. Person är i detta sammanhang inte detsamma som individ – personen är absolut unik och fristående från människans natur, vilken kan uppvisa oändliga variationer på sitt tema, det vill säga individer. Jesus föddes som en av oss, alltså en individ i människosläktet, försedd med samma fysiska och mentala utrustning, en vilja, fysiska behov och en dödlig kropp, men hans person var gudomlig.
4. Enligt kristen teologi är vår nuvarande situation (den enda vi känner till) inte riktigt "normal." Människan var inte avsedd att bli sådan som hon nu är, men i begynnelsen av sin existens vände hon sig från Gud i revolt och blev på något sätt "förvriden". Detta framställs i Första Mosebokens berättelse om syndafallet. Till följd av denna bortvändelse, i vilken vi alla har del, är människan och hennes värld vad den är: förgänglig och full av lidande. Inkarnationen som människa i denna värld innebär enligt trinitarisk teologi att Gud själv träder in under syndens villkor.
5. Den judiska religionen, liksom senare den islamiska, lägger stor vikt vid särskillnaden mellan mänskligt och gudomligt. Gud är absolut transcendent, okännbar och ouppnåelig. Det är därför otänkbart att det som är jordiskt, förgängligt eller på något vis immanent kan förenas med Gud. Man kan säga att människan är Guds barn, men att säga att människan är Gud upplevdes på Jesu tid, liksom även idag av muslimer, judar och antitrinitariska kristna, som hädelse och förfall till en hednisk världsåskådning (under antiken var skillnaden mellan en gud och en hjälte, vad vi idag skulle kalla en "stor människa" eller ett "helgon", ganska suddig. Att Jesu lärjungar, som alla var judar, skulle lägga grunden för inkarnationsläran är alltså mycket anmärkningsvärt. Det uppstod också vid flera tillfällen allvarligt motstånd inom den kristna kyrkan eller hos andra som åberopade Jesus som auktoritet. Den viktigaste motståndsrörelsen var arianismen, som förstår inkarnationen såsom att Guds heliga ord, logos ("Ordet"), tog platsen i Jesu kropp, och därför avvisar tron på att Gud själv blev människa i Jesus.
6. Som cykliskt förlopp finns här även begreppet reinkarnation. (källa)