Vad betyder och hur uttalas inkarnera
Inkarnera uttalas in|karn|era -de.
Inkarnera betyder förkroppsliga.
Ordformer och varianter av inkarnera
Aktiv
- inkarnera
- infinitiv
- inkarnerar
- presens
- inkarnerade
- preteritum
- inkarnerat
- supinum
- inkarnerande
- presens particip
- inkarnera
- imperativ
Passiv
- inkarneras
- infinitiv
- inkarneras
- presens
- inkarnerades
- preteritum
- inkarnerats
- supinum
Perfekt particip
- inkarnerad en
- ~ + subst.
- inkarnerat ett
- ~ + subst.
- inkarnerade den/det/de
- ~ + subst.
Inkarnera är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet inkarnera
Inkarnation (inkarnerad) (latin "förköttsligande") är ett begrepp som används i synnerhet inom religionsvetenskapen om det gudomligas framträdande i konkret gestalt. Föreställningen om inkarnation är synnerligen starkt utvecklad inom brahmanismen, enligt vilken i själva verket hela världen är en fortgående och gradvis förverkligad inkarnation av det gudomliga. Inom kristendomen betecknar inkarnation i trinitarisk dogmatik Guds mänskliga form i Kristus. Inkarnationen ett centralt inslag i den trinitariska läran, och något som är unikt för detta enda fall. I många kulturer var kungen betraktad som inkarnationen av en gudom såsom till exempel den egyptiske faraon som inkarnerade solguden Ra.
I Johannesprologen (Joh. 1:1-18) framställs Kristus som Guds logos som fanns hos honom från begynnelsen och genom vilken allting har blivit till. Logos har till slut inkarnerats, det vill säga blivit människa ("kött") i Kristus.
