Vad betyder och hur uttalas inkompetensförklara
Inkompetensförklara uttalas in|kom|pet|ens|för|klara -de.
Ordformer och varianter av inkompetensförklara
Aktiv
- inkompetensförklara
- infinitiv
- inkompetensförklarar
- presens
- inkompetensförklarade
- preteritum
- inkompetensförklarat
- supinum
- inkompetensförklarande
- presens particip
- inkompetensförklara
- imperativ
Passiv
- inkompetensförklaras
- infinitiv
- inkompetensförklaras
- presens
- inkompetensförklarades
- preteritum
- inkompetensförklarats
- supinum
Perfekt particip
- inkompetensförklarad en
- ~ + subst.
- inkompetensförklarat ett
- ~ + subst.
- inkompetensförklarade den/det/de
- ~ + subst.
Inkompetensförklara är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet inkompetensförklara
När Dovring 1951 sökte en professur i Uppsala inträffade det i dåtiden sensationella att två av de tre sakkunniga, professorerna Curt Weibull och Sverre Steen, inkompetensförklarade Dovring. Enligt deras utlåtanden var Dovring inte kompetent att inneha en professur i historia, enligt Steen möjligen i agrarhistoria. Den tredje sakkunnige, professor Sture Bolin, anslöt sig inte till de två andras uppfattning. Dovring reagerade med en debattartikel i Historisk tidskrift (HT) 1953 där han utvecklade en stark kritik mot Erik Lönnroths kompetens som forskare. Sannolikt ansåg Dovring att den omilda behandling han utsatts för hade att göra med den kritik mot Lönnroths teser som han framfört redan i sin avhandling och även i senare skrifter. Det antagna sambandet fanns i så fall i att Curt Weibull hade varit Lönnroths handledare.
