Inkonsekvent Synonymer Betyder Uttal

• oberäknelig

Hur används ordet inkonsekvent

1. År 1975 infördes en ny skrivstil av Skolöverstyrelsen för den svenska skolan som fick namnet skolöverstyrelsestilen (SÖ-stilen). Stilen var formgiven av kalligrafen Kerstin Anckers. Målet var en skrivstil som var lättläst, fri från utsmyckningar och liknade tryckta bokstäver. Stilen kritiserades hårt av lärare som menade att den var inkonsekvent, inte tog hänsyn till barns skrivmotorik och därför svår att lära ut. Det största problemet gällde de tre bokstäverna g, j och y som nu inte skulle bindas med nästkommande bokstav för att undvika långa bindningar och öglor. Skrivstilsobligatoriet avskaffades tio år senare. Vissa lärare valde nu att återigen lära ut den skrivstil som använts tidigare. Denna äldre stil infördes i skolorna i slutet av 1800-talet och ersatte i sin tur tidigare stilar. (källa)
2. Oron över att förlora positionen som den ledande diktaren verkar ha varit stark hos Strindberg. På Heidenstams 50-årsdag 1909 hade Heidenstam hyllats på olika sätt i pressen, bland annat av Aftonbladet som skrev "Heidenstam som nationell skald". På våren 1910 började Strindberg skriva en serie artiklar i Afton-Tidningen där han gick till angrepp mot nittiotalisterna: Heidenstam, Levertin och Ellen Key och slog vilt omkring sig, han kallade Heidenstams diktning för smörja, "...vi fingo icke allenast en pekoral-estetik, utan även en poesi som vi läst som barn, med pjunk och pjåsk, Weltschmerz och falsk tuberkulos, inte ett spår livsglädje eller mannakraft." och insinuerade att en av Heidenstams kritiker blivit mördad (Afton-Tidningen 11 juni 1910). Strindbergs fälttågsplan kunde verka oklar och inkonsekvent men på ett par punkter var syftet mycket tydligt: han knöt 90-talisterna till det etablerade högrestånds-Sverige och han menade att de hade placerat sig själva i centrum av en kanoniserad bild av den svenska litteraturen och tigit ihjäl mera argumenterande, realistiska och frispråkiga diktare, först och främst Strindberg själv. (källa)
3. Fornpersiskan hade "förmodligen" ett mediskt språksubstrat. Det mediska elementet kan tydligt idenitfieras eftersom mediskan inte deltog i de utvecklingar som var särskiljande för fornpersiskan. Mediska former "återfinns endast i personnamn eller geografiska namn och vissa är typiskt från religiösa ordförråd och kan därför i princip också ha influerats av avestiska." "Ibland återfinns både mediska och fornpersiska former, vilket gav fornpersiskan ett något förvirrande och inkonsekvent utseende: 'häst,' exempelvis, förekommer både som asa (fornpers.) och aspa (med.).". (källa)