Vad betyder och hur uttalas inkvisitor
Inkvisitor uttalas in|kvis|it|or [-si´-] -n -er [-o´r-].
Inkvisitor betyder (hist.).
Ordformer och varianter av inkvisitor
Singular
- inkvisitor
- obestämd grundform
- inkvisitors
- obestämd genitiv
- inkvisitorn
- bestämd grundform
- inkvisitorns
- bestämd genitiv
Plural
- inkvisitorer
- obestämd grundform
- inkvisitorers
- obestämd genitiv
- inkvisitorerna
- bestämd grundform
- inkvisitorernas
- bestämd genitiv
Inkvisitor är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet inkvisitor
Efter misslyckandet med de olika biskopliga inkvisitionerna under 1100-talet lät Gregorius IX sammanställa ett regelverk för inkvisitionens förfarande. Som inkvisitorer i detta nya system verkade företrädesvis dominikaner: dessa var skolade teologer med vana vid såväl resor som teologiska debatter. Samtidigt var de tiggarmunkar och därmed, ansågs det, mindre benägna att frestas av världsliga belöningar. En process byggde på en utredning varefter friande eller fällande domen avkunnades högtidligt (autodafé - trons handling), och eventuellt straff verkställdes. Till de vanliga straffen hörde böter, ålagda böner och perioder av botgöring samt kortare fängelsestraff. Dödsstraff verkställdes av den världsliga makten.
Inkvisitionsprocesserna utvecklades snart oberoende av de kanoniska reglerna. I stället tog man fram särskilda traktater och juridiska handböcker för att reglera processerna. En av de mera kända, Practica Inquisitionis, skrevs av inkvisitorn i Toulouse, Bernard Gui.
