Inlåta Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet inlåta

1. År 1970 åkte John Cassavetes till New York i sällskap med Seymour Cassel, för premiären på Äkta män, och föreslog honom sedan att göra en film om äktenskap. Detta ämne hade han inlåtit sig på i Faces och Äkta män. Medan dessa berörde det äktenskapliga livet och dess förvillelser, handlade det nu om att behandla de anledningar som förde samman en man och en kvinna i det samtida USA till giftermål. Han skrev ett manus som skulle bli en komedi för Seymour Cassel och Gena Rowlands. De två aktörerna kom att spela en kärlekshistoria mellan två personer som tänker sig att gifta sig sent. Rollbesättningen omfattade även Gena Rowlands mor som spelade mor till sin dotters rollfigur, samt John Cassavetes mor som spelade modern till Seymour Cassels rollfigur. Universal accepterade att producera filmen med titeln Minnie och Moskowitz men tillät full frihet år regissören. Filmen, som spelades in och redigerades snabbt, kom ut på biograferna 1971. (källa)
2. Hasardspel (gambling) (från franska hasard, slump, tillfällighet) är spel vars utgång beror på slumpen och inte av de spelandes skicklighet. En hasardspelare inlåter sig på riskabla företag och litar på tur och lycka. Hasardspel är ofta synonymt med spel om pengar, och innefattar då någon form av vadslagning, även om det är möjligt att spela om annat såsom tändstickor, eller bara "ära". (källa)
3. Kåsa kan dels syfta på en mindre skopa, ett öskärl, eller en större skål. Ordet antas ha lånats till språken runt Östersjön från de slaviska språken. Till svenskan antas det inlåta från medellågtyskans kauwese, som betecknar en större vattenösa med skaft. Det Litauiska ordet Kauszas kan betyda träkärl gjorda ur ett enda stycke men även träkärl i alla möjliga former. (källa)
4. Vid fjortonårs ålder ingick han i krigstjänst, deltog med utmärkelse i Gustaf III:s ryska krig i Finland 1788—1790, i Pommerska kriget 1807, i vilket han erhöll en svårare kontusion av en kula, som snuddat utmed hans huvud. Han var då kapten vid Nyländska brigadens jägarebataljon. Enligt sägnen var det genom hans åtgörande som man kom att utkämpa slaget vid Siikajoki, där svenska trupper vann den första segern. General Adlercreutz, som nu befann sig med en stor del av de finländska trupperna i trakten av nyssnämnda flod i norra Österbotten, hade på fältmarskalk Klingspors befallning förbjudit trupperna att inlåta sig i strid med fienden. Men kapten von Hertzen hade emellertid börjat besvara ryssarnas eld, sålunda brytande emot Adlercreutz order. Då Hertzens trupper till följd av detta blev ansatta av ryssarna, tvingades den övriga delen av de svenska trupperna skynda till deras hjälp. Utgången av striden blev den, att de ryska trupperna tvingades att retirera, och Sveriges första seger under det kriget var därigenom vunnen. Slaget vid Siikajoki stod på vårvintern, den 18 april 1808. (källa)
5. Bergamo, 1770-talet. Skräddarmästaren Matteo sitter utanför sitt hus och syr medan han läser Den gudomliga komedin. Inne i huset bedrar hans hustru Annunziata honom under tiden med Arlecchino. Men hur skall de avsluta äventyret? Arlecchino hoppar oförskräckt ut genom fönstret, landar framför fötterna på skräddaren och informerar denne om att barberaren står utanför stadsportarna. Arlecchino drar fördel av skräddarens förvirring och lurar av honom nyckeln till huset, låser in honom och beger sig därifrån. Arlecchino varnar även Doktor Bombasto och abboten för den förmente faran. De förskansar sig genast i värdshuset. Arlecchino förklär sig till officer och befaller skräddaren att försvara staden. Men nu avbryts Arlecchinos rendez-vous med Annunziata av Colombine. Arlecchinos hustru tar revansch genom att inlåta sig med kavaljer Leandro. Arlecchino sticker ner Leandro, lägger liket utanför värdshuset, skriker högljutt "mord" och gömmer sig. När den döde Leandro upptäcks, ropar abboten på hjälp, men ingen av de nyfikna personer som tittar ut genom fönstren bistår honom. Liket läggs till sist på en åsnekärra och stämmer in abbotens, doktorns och Colombines avskedssång. Arlecchino beger sig därifrån tillsammans med Annunziata. När skräddaren återvänder från kriget, som aldrig har ägt rum, är Annunziata försvunnen, hon har gått till kvällsandakten. Matteo fördjupar sig på nytt i Den gudomliga komedin. (källa)
6. Tacitus berättar om denna folkstam bland annat: "Denna folkstam utmärkes av mera härdade kroppar, hotfull uppsyn och större självvakenhet. För att vara germaner besitter de mycket klokhet och beräkning. Därom vittnar bland annat uppskattandet av härförarens betydelse såsom större än krigshärens, som annars är förbehållet romersk krigstukt." En sed hos chatterna som skilde dem från andra folk var att de, efter uppnådd manbarhetsålder, lät hår och skägg växa obehindrat fram till dess att man dräpt en fiende. Tacitus framhärdade även att chatternas styrka låg i fotfolket och att de i en större utsträckning än andra germanska stammar hängav sig åt att föra planerade krig istället för att dra ut på plundringståg och inlåta sig i onödiga strider. (källa)
7. En sägen från Bergslagen berättar om en gammal torpare som på väg hem från krogen tilltalades av en liten pojke med orden: "Morfar, morfar, får jag pappa?" (Ordet pappa här är en dialektal form för att bli ammad). Gubben vägrade först att inlåta sig, men då pojken fortsatte att ställa sin fråga svarade han slutligen: "Har du nån te papp' så papp', men inte får du te pappa mej". Då gav sig pojken iväg. När gubben slutligen kom hem till sin torpstuga, då fann han sin hemmaboende dotter död i utdragssoffan med blodet flytande från brösten. Gubbens svar gav pojken möjlighet att ta hämnd på sin moder, med sägnens ord: "När pojken hade fått lov te papp' så visste han vart han skulle gå". (källa)
8. Stambolov inlät sig nu muntligen och skriftligen (genom sitt organ "Svoboda") i en ursinnig kritik av de nya makthavarna och fursten själv och blev å sin sida föremål för en formlig förföljelse från dessas sida, hans ämbetsförvaltning underkastades undersökning av en parlamentarisk kommission, hans egendom sekvestrerades, och personligen utsattes han för upprepade trakasserier. Hans begäran att få lämna landet för att återställa sin försvagade hälsa avböjdes, och inga åtgärder vidtogs för att skydda honom mot de makedonska grupper som ville hämnas på honom för nationalistledaren major Panitsa, som avrättats 1890. 15 juli 1895 blev han överfallen på öppen gata i Sofia av några bland dessa och så svårt sårad av deras knivar, att han avled efter ett par dagar. (källa)
9. Siegesbeck, som var verksam vid Ryska vetenskapsakademien, blev beryktad genom sin mot Linnés sexualsystem riktade bok Botanosophiæ verioris brevis sciagraphia ... accedit ... epicrisis in cl. Linnæi nuperrime evulgatum systema plantarum sexuale (1737), vari han söker förneka växternas kön, kritiserar klassindelningen för dess artificiella beskaffenhet och med mycken hätskhet angriper Linné under föregivande av sexualsystemets osedliga innehåll (exempelvis termerna Polyandria, Polygynia med mera). Linné inlät sig ej i svaromål, men i hans ställe författade Johan Browallius en motskrift, och även J.G. Gleditsch försvarade Linné i Consideratio epicriseos Siegesbeckianæ (1740). Till svar på sistnämnda skrift utgav Siegesbeck Vaniloquentiæ botanicæ specimen ... nuper evulgatum, jure vero retorsionis refutatum et elusum (1741), varav han dock skördade mer smälek än ära. (källa)
10. Hertig Karl, som först i juli samma år fick kännedom om denna stadga, godkände den emellertid inte. Slutligen, då rådet föreslog att tvisten i enlighet med Gustav Vasas testamente skulle slitas genom en rättegång inför ständerna, inlät han sig dock på underhandlingar. (källa)