Innerbark Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet innerbark

1. Bast är ett material bestående av långsträckta växtfibrer, mer eller mindre förvedade, som kan fås från en mängd olika sorters växter. I snäv bemärkelse är bast så kallat floem som fås från innerbarken från olika trädslag, i vidare bemärkelse även liknande stjälk-, frö- och fruktfibrer från olika (spånads)växter. Bast används bland annat till rep, spånad, mattor, korgar och andra flätarbeten. Det har även använts vid tillverkning av papper. (källa)
2. Det vanligaste råmaterialet till washi är bast från kozo, pappersmullbärsträd (Broussonetia papyrifera), men även andra träd kan användas. Skott från kozo skärs i halvmeterlånga bitar och barken ångas av, den mörka ytterbarken avlägsnas och innerbarken torkas. När det är dags att tillverka pappersmassa, läggs barken i blöt över natten och kokas sedan med pottaska eller soda som hjälper till att lösa upp stärkelse, fett och garvämnen. Efter noggrann sköljning i kallt vatten skiljs fibrerna åt med hjälp stampverk eller klubbor. (källa)
3. Innerbarken kan beredas till fågellim. (källa)
4. Larven lever i innerbarken på olika arter av lövträd, t.ex. i nydöda grenar och stammar av klibbal och gråal, på nydöd björk och sälg samt i nyligen döda delar av vildapelstammar. Den förekommer även på rönn och ek. Larvstadiet kan pågå under ett eller två år. Förpuppningen sker i mitten av maj efter att larven gnagt ut en puppkammare strax under vedytan eller, om barken är tjock, t.ex. ekbark, inne i barken. Kläckningen sker under perioden slutet av maj till början av juli. Skalbaggen är i huvudsak nattaktiv. Den gnager framförallt hål i lövträdens blad. Man kan höra den stridulera. (källa)
5. Mindre timmerman lever som larv i döda tallar eller granar. Lämpliga yngelträd bör inte ha varit döda för länge, helst ska de ha dött ganska nyligen. Den lockas särskilt av brända träd. Ännu stående träd verkar föredras, men även omkullfallna träd kan fungera som yngelsubstrat. Larven gnager slingrande gångar, i innerbarken på stammen eller grova grenar. Det tar ett till två år för den att utvecklas. Då larven är färdigvuxen förpuppar den sig. Förpuppningen sker med början från slutet av maj till juni. De fullbildade skalbaggarna kan påträffas under juni och juli. Skalbaggen är nattaktiv och gömmer sig på dagen under barkflagor. Dess gråspräckliga färgteckning är ett bra kamouflage då den sitter på en trädstam. Om skalbaggen lyfts upp kan den låta höra ett gnisslande ljud. (källa)
6. Symtomen varierar under året, men störst skada görs under våren och försommaren. Vid askskottsjuka får askarna bruna nekroser på bladen och vid bladärr. Knopparna torkar och det bildas döda skott. Infektionen sprider sig med vinden in i kvistar och grenar och sedan in i stammen. På sommaren ser man ofta vissnande blad på askarna till följd av att infektionen spritt sig i innerbarken och då stryper vatten och näringstillförsel. En ask som varit infekterad länge uppvisar synbara röda och gulbruna fläckar på grenar och stammar. Man ser även grenar och skott som är helt döda. Genom apikal dominans ersätts de döda toppskotten med nya skott. Det finns även vilande skott på stammen som skjuter ut när grenar dör och ersätter dem. Dessa kallas "vattskott" och gör att askarna får ett buskigt utseende. (källa)
7. Nya årsskott, tallstrunt, kan ätas från maj till juni. Av barren och den gröna innerbarken kan man göra en c-vitaminrik dekokt. Sockerhalten är dock ganska låg. Mjuka rötter från unga tallar, som är mindre än 50 centimeter höga, kan ätas efter kokning. Tall betraktas som en av de 14 viktigaste vilda växterna i en överlevnadssituation. (källa)