Innerkant Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet innerkant

1. Cambervinkeln påverkar manöveregenskaperna. I synnerhet förbättrar negativ camber greppet vid kurvtagning. Detta beror på att däckets slitbana då har en mer optimal anliggning till vägen, så att krafter överförs genom däckets vertikala plan, snarare än genom tvärkraft över slitbanan. En annan orsak till att välja negativ camber är att gummidäck tenderar att kränga på sig själv i kurvor. Om däcket har noll camber lyfter innerkanten av däckets "fotavtryck" från marken vid kurvtagning, vilket minskar kontaktytan och därmed sjunker även fordonets prestanda. Genom att använda negativ camber minskas denna effekt genom att kontaktytan hålls maximal. Observera att detta gäller endast för det belastade yttre däcket, det inre däcket skulle istället få större kontaktyta och grepp med positiv camber. (källa)
2. Formen består av ett nät som är spänt i en träram som liknar en fönsterram. Ramens storlek avgör det slutliga pappersarkets storlek. Formen används tillsammans med en däckel, som är en tom ram. Däckelns innerkanter åstadkommer de lätt oregelbundna och vågiga kanterna på papperet som är en tydlig indikering på att papperet är handgjort. (källa)
3. På 1920-talet fanns det en velodrom i Stockholm, Hornsbergsvelodromen, som invigdes i juli 1923 och revs 1931. Den 333 1/3 meter långa cementbanan sägs ha varit en av världens främsta. Sedan dröjde det till 1977 då det byggdes en utomhusvelodrom i Trelleborg, med en innerkant på 160 meter, som används fortfarande. I tävlingssammanhang måste omkretsen dock vara 250 meter. I februari 2010 invigdes Ya arena, en nybyggd 190 meter lång inomhusvelodrom i Falun. (källa)
4. Arendalsvarvet var unikt genom att det mesta av byggnationen skedde inomhus, istället för ute på en stapelbädd. Tillverkningen enligt den så kallade Arendalsprincipen gick ut på att fartygssektionerna tillverkades separat och sedan sammanfogades med varandra med hjälp av traverser vilka hade upp till 300 tons lyftkraft. De båda portarna i Skrovhallen gav öppningar på vardera 1 400 kvadratmeter. De sammanbyggda delarna av skrovet sköts sedan ut (en så kallad "putt") på glidbanor in i den ena av två byggdockorna, vilka sträckte sig 35 meter in i hallen. Idén att bygga fartyg på detta sätt kom från skeppsbyggaren Nils Svensson. Vid produktionslinjens början fanns en helt mekaniserad plåtgård. Från denna gick materialet på rullbanor för en högt mekaniserad bearbetning i riktvalsar, blästringsverk, plåt-, profil-, och svetsverkstäder till skrovhallen där sektionerna — som kunde väga 200 ton — svetsas och själva hopmonteringen av fartygsskroven skedde. Skrovhallen var en imponerande byggnad med en längd av 228 meter, en invändig fri höjd av 30 meter och uppdelas i två skepp med vardera en fri bredd av 33 meter. De två byggdockorna hade en längd från innerkant dockport till andra dockgaveln på 332,2 meter. Den fria bredden var 46 meter och djupet från medelvattenytan till dockbotten var 7,2 meter. Mellan dockorna låg en 20 meter bred utrustningspir och utmed den ena dockan fanns utrustningsverkstäder i en enda stor byggnad. (källa)
5. Riddarfjärilar (Papilionidae) är en familj dagfjärilar som kännetecknas av att bakvingarna har en innerkant som är något inåtböjd. Familjen omfattar fler än 550 arter. Många av de största och praktfullaste dagfjärilarna återfinns i denna familj, vars arter huvudsakligen lever i tropiskt klimat. Allra störst är fågelfjärilarna som kan ha ett vingspann på upp till 24 centimeter. (källa)
6. De tidigaste dörrarna hade alla samma upphängningsanordning. Den bestod av större pinnar eller stift som kallas tappar och som satte fast dörren uppe och nere vid dörrens innerkant. När dörren öppnades så roterade den runt den punkt där dessa pinnar satt. Under fanns en tröskel, oftast tillverkad i hård sten som basalt eller granit. De som hittats i Nippur av Hermann Volrath Hilprecht och som dateras till år 2000 före kristus, är gjorda i diabas. De dörrar som hittats i Balawat i Assyrien hade tappar som var överdragna med brons. Dessa dörrar, eller snarare portar, bestod av två dörrblad, båda ca 2,5 meter breda och över 8 meter höga. De hade brons runt om, ca 25 cm brett, som var utsmyckat med figurer och broderier. Själva dörrarna var ca 7,5 cm tjocka men dörrkarmarna var över 35 cm i diameter. Dessa dörrar finns att beskåda på British Museum. Andra täckplåtar av varierade storlek av brons har hittats, det visar att detta verkar ha varit den vanligaste metoden att skydda tapparna av trä. I Hauran i Syrien, där tillgången på trä är dålig, gjordes dörrarna av sten, en av dem var 1,6 meter hög och 80 cm bred och finns även den på British Museum. Den sida på den dörren som är längst från upphängningspunkterna visar att den var del av ett dörrpar. Vid Kuffeir nära Bostra i Syrien har det hittats ca 3 meter höga stendörrar som har utgjort ingången till staden. Den brittiske konsuln George Dennis nämner flera dörrar av sten i sin bok om etruskerna, Cities and Cemeteries of Etruria från 1848. (källa)