Insektslarv Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet insektslarv

1. På enen ses ofta ett slags utväxter som fått namnet "kikbär" och som liknar ett öppnat fröhus med tre valv. Denna bildning består av tre mycket förstorade barr, som omsluter tre mindre sådana, och nedanför kikbäret sitter tre mycket små barr, liksom lågblad på grenen. Denna företeelse är en s.k. gallbildning, förorsakad av en däri boende insektslarvs angrepp på växtens skott, och kallas därför ett "zoocecidium". Insekten är en gallmygga (Hormomyia juniperina). (källa)
2. Galläppleeken förekommer i de östligaste delarna av Medelhavsområdet och bort till Iran. Galläpplena orsakas genom stick av en stekel, som så småningom leder till bildning av oskaftade, klotrunda 1 – 1,5 cm stora "äpplen". I dessa finns en liten hålighet där stekelns larv utvecklas. För att vara av bästa kvalitet ska insamlingen ske så tidigt att insektslarven inte hunnit komma igång med sin utveckling. Insamlingen sker därför i augusti och september då galläpplena är mjuka och gröna. Vid den efterföljande torkningen blir de hårda och mörka till färgen. I torrt tillstånd är de tyngre, hårda med ett sprött brott. På grund av deras olika utseende skiljer man mellan olika kvaliteter. De bästa är svarta eller matt grönsvarta, varefter följer de grågrönaktig och de gulvita. (källa)
3. En kokong är ett nystan av tråd som en insektslarv vävt för sitt puppastadium. Även spindlar tillverkar kokonger, men inte för puppor utan för ägg. (källa)
4. En minerare är en insektslarv som skapar en mina i ett växtblad genom att gnaga mellan bladets över och undersida. I vissa fall orsakar minan en gall på bladet. Det finns minst 10000 arter i världen som minerar på växter. Vissa insekter tillbringar bara de första larvstadierna som minerare för att därefter fortsätta som larver utanpå bladen. Ett blad består av fyra olika skikt och en art kan äta av ett eller flera av dessa skikt. Valet av värdväxt och utseendet på minan är ofta artspecifik. Minerare förekommer både bland fjärilar, skalbaggar, tvåvingar och steklar. (källa)
5. Getingarna har två par vingar som i viloläge hålls hopvikta längs med kroppen. Fasettögonen är njurformiga. Vuxna getingar äter frukt och nektar, men matar sina larver med animaliskt protein, främst tuggade insektslarver, men även kött, fisk, skaldjur, ägg och andra flygande insekter. Rå fisk och fiskrens är en mycket uppskattad föda. Flygande insekter fångas vanligen i flykten av getingarna, som är goda flygare med förhållandevis bra synförmåga. I likhet med andra gaddsteklar, utom honungsbin har getinghonorna en gadd kopplad till en giftkörtel som inte lossnar vid stick, varför gadden kan användas gång på gång. Gadden utgörs av den ombildade äggledaren. (källa)
6. Som vattenlevande larver (yngel) äter de alger, växtdelar och smådjur, varför de fungerar som filtrerande renhållare. När de förvandlats och påbörjat sitt landliv äter de maskar, sniglar, spindlar och andra småkryp. De är dessutom själva omtyckta bytesdjur för en rad andra organismer – i vatten blir de ofta föda åt större insektslarver och på land äts de till exempel av olika smådäggdjur och fåglar. Groddjurens levnadssätt och fortplantning har anpassats efter en hög dödlighet i de lägre åldersklasserna. Under den årliga lekperioden producerar exempelvis en åkergrodehona en äggsamling med cirka 1 500 ägg. Av dessa överlever mellan fem och tio fram till vuxen ålder då de själva kan delta i fortplantningen. Resten av honans fortplantningsansträngning det året kommer ekosystemet till del i form av näring och föda. När grodor föds, föds de med gälar. Medan de växer utvecklas lungor som de använder som fullvuxna. (källa)
7. Gäddynglen lever av insektslarver och liknande. När de uppnått en längd av cirka 10 centimeters övergår de oftast helt till en fiskdiet. (källa)
8. Gärsen lever av djurplankton samt fiskägg och bottendjur som insektslarver och musslor. Den har ett känsligt sidolinjesystem som gör att den kan finna föda nattetid och i grumligt vatten. (källa)
9. Järpens föda utgörs av åtskilliga vegetabilier, såsom frön, bär, knoppar och späda blad, men den förtär även insekter, insektslarver, puppor och maskar, i synnerhet matas de späda ungarna med insekter, på vintern bildar björkknopp den förnämsta födan. (källa)
10. Kakaduor skiljer sig något från övriga papegojor genom att inte vara utpräglade vegetarianer och äter även insekter och insektslarver. Födan består annars övervägande av frukter och frön. Långnäbbad kakadua äter dock även rötter och växtdelar. (källa)