Inskärpa synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Synonym till inskärpa

• betona

Vad betyder och hur uttalas inskärpa

Inskärpa uttalas in|skärpa inskärpte.

Ordformer och varianter av inskärpa

Inskärpa är ett verb

Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.

Hur används ordet inskärpa

Sådan åtgärd skulle vid lagstiftning i det forna Rom vidtas med lagförslag, innan senaten, hos vilken de anmäldes, framlade dem för comitia (folkförsamlingen) till antagande (promulgatio i inskränkt bemärkelse). Den lag, som därpå antogs, avfattades i överensstämmelse med ett visst formulär: efter angivande av lagens titel samt konsulernas och framställarens namn inskärptes dess legislativa innehåll, dess efterlevnad under hot om straff för överträdelse, sanctio. Sedan lagen blivit antagen och avfattad, företogs publicatio, det vill säga kungörandet av den sanktionerade lagen, vilket skedde på tavlor (ursprungligen av trä, sedermera av koppar), som anslogs på offentliga platser.

Saturæ Menippeæ (150 böcker) var en samling på vers och prosa i den brokigaste omväxling (även av versmått) författade satirer, som utgör efterbildningar efter Menippos, avsedda att under skämt förkunna sanning och sedelära. De är förlorade, så när som på några obetydliga fragment och titlar. Av dessa sistnämnda (många av dem är på grekiska) framgår, att författaren dels behandlat ordspråk och satirer, dels använt mytologiska uppslag, dels efter cyniska filosofers vana infört hundsläktet såsom handlande och talande. Särskilt kan nämnas "Sexagessis", 60-åringen som vaknar efter 50 års sömn, "Åsnan vid lyran" (mot estetiskt tokeri), "Meleagri" (mot överdrifven jaktlust) och "Eumeniderna" (som framställer mänsklig dårskap i olika former). Vissa poetiska ställen har setts som särskilt anslående, exempelvis vinets lov ("en plantskola för glädjen, ett kitt för samkvämen"), om bekymren och sångens makt samt framför allt skildringen av en stormby på havet. Det filosofiska åskådningssättet är halvt antifilosofiskt, men man ser dock att författaren sätter ett visst värde vid vad han kallar filosofi: ett slags livsuppfattning som riktar sig mot sunda och praktiska mål, i motsats till de sofistisk-dialektiska skolor eller avarter av sådana, som tvistade med och förkättrade varandra. Bland annat vill han inskärpa äktenskapets stora betydelse, varvid han sinnrikt yttrar, att den som rättar sin hustrus fel, förbättrar henne och den som fördrar dem, sig själv.

I slutsummeringen Nations and States sveper resonemanget över gigantiska analysområden, och diskussionen är brokig. Seton-Watson knyter dock ihop den analytiska säcken vid kapitlets slut genom att återigen inskärpa att det nationella medvetandet - i sig självt och som sådant taget - inte är av ondo, utan tvärtom närmast naturgivet. Mänskligheten måste lära sig att hantera de inomnationella kulturernas (etniciteternas) agerande på det nationella såväl som på det internationella planet, precis som vi rätt måste hantera klasskonflikter och sociala orättvisor. I annat fall riskerar mänskligheten att gå under. Ingen av dessa sistnämnda faktorer kan nämligen enligt Seton-Watson reduceras enbart till frågor om ideologier eller nystöpta produkter ur industrisamhällets smältdegel.

Vid första världskrigets utbrott avgav Wilson omedelbart en neutralitetsförklaring 4 augusti 1914, dagen därpå följt av ett erbjudande om USA:s stöd för att återställa freden, direkt eller i framtiden. Han försökte även, dock utan framgång, att förmå de krigförande att ömsesidigt tillämpa Londondeklarationens regler rörande sjökriget och inskärpte några dagar senare i en vädjan till alla amerikaner deras plikt "att vara neutrala i handling likaväl som till namnet".