Inspelningsband Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet inspelningsband

1. En vän till Joe Higgs, Alvin "Seeco" Patterson, hörde ungdomarna och arrangerade en audition hos Clement S. Dodd som hade startat Studio One 1962. The Wailers sjöng en eftermiddag sommaren 1964 fyra nyskrivna låtar – "I Don't Need Your Love", "I'm Going Home", "Do You Remember" och "Straight And Narrow Way" – för Clement "Coxsone" Dodd, som hade rykte om sig att direkt kunna avgöra vad som skulle bli en hit. Dodd såg någorlunda nöjd ut. Bunny bad då Bob att han skulle sjunga låten Simmer Down, som Bob hunnit tröttna på efter att ha sjungit den så ofta. Innan Bob hunnit protestera hade Peter börjat spela på sin akustiska gitarr och gruppen hade börjat köra, så Bob hade inget annat val än att börja sjunga. Han hade knappt hunnit till första refrängen innan en lycklig Dodd hejdade dem och bad dem komma tillbaka tidigt nästa morgon. Simmer Down och I Don't Need Your Love spelades in nästa dag, och det band som Dodd anlitat var det bästa på Jamaica – The Skatalites. Singeln, med "I Don't Need..." på A-sidan och "Simmer Down" på B-sidan spelades på Dodds två sound systems samma kväll och publiken älskade "Simmer Down" mest. Låten var som alla andra i Jamaica på den tiden inspelad på ett enda band (sångaren och musikerna spelades in samtidigt) och tillgången till högkvalitativa inspelningsband var usel på Jamaica. Dessutom kunde en inspelningsstudio vara så dåligt isolerad att man på vissa 1960-talslåtar kan höra en motorcykel köra förbi. Dodd tillät dock av någon marknadsföringsanledning radion spela enbart "I Don't Need Your Love" under en månad. Sedan, när radion spelat "Simmer Down" i två veckor och den fortfarande var den populäraste låten vid sound system-danserna, pressade och sålde Dodd 80 000 kopior. "One Love" (1965) var den första "two-track-inspelningen" med The Wailers, med sångarna på det ena bandet och musiken på det andra. Simmer Down låg etta i Jamaica fram till februari 1964. Tonåringarna anställdes av Dodd och fick veckolön mot att de med jämna mellanrum skrev nya låtar och uppträdde. Dodd gav dem även uppgiften att lyssna in sig på etablerade amerikanska grupper och gav dem album med bland andra Ray Charles, Sam Cooke, The Impressions, Highway QCs, The Drifters och deras förstesångare Ben E. King som studiematerial. (källa)
2. Senare på Mike's Bar möter spelaren en journalist vid namn Reuben Oluwagembi, som skriver en bok om konflikten och the Jackals del i den. Han begär att spelaren ska hitta inspelningsband från hans intervju med the Jackal som ligger spridda över spelvärlden. När spelaren har fått malariamedicin i form av piller av en präst som hjälper civila undkomma våldet, ges spelaren frihet att välja sitt nästa uppdrag. Förutom jakten på the Jackal kan spelaren utföra olika sorts uppdrag. Man kan ordna resedokument till flyktingar i utbyte mot malariapiller. Man kan utföra bakhåll på konvojer med vapentransporter för att få tillgång till ett större urval av vapen och utrustning från vapenhandlaren. Och lönnmörda personer efter att ha fått uppgifter från radiotorn och mobiltelefonen. (källa)
3. När administrationen beslutade att förfölja Pentagon Papers-läckorna var det Krogh som godkände inbrottet i september 1971 på Lewis Fieldings kontor där Liddy och E. Howard Hunt skulle begå det faktiska inbrottet. Ironiskt nog skulle Ehrlichman, som själv åkte i fängelse för Watergate-relaterade brott, senare skriva i sina memoarer att detta var ett exempel på "så tveksamt personligt omdöme ... att det måste sägas att Krogh väsentligt bidragit till undergången för Nixons administration." Kroghs anställning i SIU avslutades när han vägrade att godkänna ett inspelningsband. (källa)