Instrumentgrupp Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet instrumentgrupp

1. Framförallt i en symfoniorkester kan vissa instrumentgrupper vara indelade i olika stämmor, som parallellt spelar olika kompletterande melodier i kontrapunkt, violinerna är normalt till exempel indelade i två stämgrupper. Den främste representanten för en sorts instrument eller en stämma kallas stämledare. Konsertmästaren är också stämledare för sin stämma, vanligen förstaviolinerna. I stämledarnas uppgifter, därmed också konsertmästarens, ingår också att spela sin instrumentgrupps eller stämmas solopassager, som kan ingå i ett orkesterverk. I en blåsorkester benämns ibland förstaklarinettisten konsertmästare, med liknande ansvar som i symfoniorkestern. (källa)
2. För att få plats med flera stämmor eller instrument kan man binda ihop flera notrader till ett system. Detta görs med hjälp av ett långt lodrät streck över alla notradernas högra kant, samt ett yttre, tjockare streck som kallas för klammer. Det enklaste notsystemet är noter för piano där huvudsakligen varje hand har egen notrad - den övre linjen, oftast med G-klav för den högra handen, och den nedre linjen oftast med F-klav för vänsterhanden. I verklig användning är inte händerna begränsade av notrader. Det mest komplexa notsystemet är orkester-/operapartitur. I ett partitur ordnar man upp ett antal notlinjer avsedda för olika instrument eller vokala stämmor på varje sida. En sida i partituret till Richard Wagners Nibelungens ring exempelvis återger ofta ett 20-tal notlinjer för instrumentgrupper och vokalist. Det är fortfarande inte "världsrekord" i storlek. Mer modesta barocka och klassiska verk (till exempel Ludwig van Beethovens symfonier) har upp till 10-tal notlinjer i partitursystemet. Ofta är en instrumentgrupp uppdelad på stämmor. Varje instrument får sedan en avskrift med dess notlinje att spela efter. Partituret återger den totala musikbilden och är avsedd för dirigenten. (källa)
3. Konserter benämns utifrån vilket soloinstrument som avses, till exempel klarinettkonsert. Namnet kommer av italienskans 'concertare', vilket förvirrande nog kan betyda både 'agera tillsammans' och 'disputera', 'tvista'. Beteckningen användes ursprungligen för stycken kallade concerto grosso, där en liten instrumentgrupp spelade tillsammans med en större ensemble. Senare utvecklades solokonserten som enbart benämndes concerto. Först i modern tid kom begreppet att överföras till musikframföranden över huvud taget (se konsert). (källa)
4. När instrumentet kom till England fick det namnet sackbut. På 1500-talet utvecklades en basunfamilj med basuner i olika storlekar och stämlägen. De vanligaste kom att bli diskant stämd i Bess, alt i F, tenor i Bess och bas i F eller Ess. På 1600-talet förekom även kontrabasbasun i Bess. Denna instrumentfamilj användes gärna som förstärkning av körsång (oftast med sinka istället för diskantbasun), eller som en instrumentgrupp tillsammans med andra instrumentgrupper. (källa)
5. I notskriften används mest ordet ackolad. Det betecknar där den klammer eller de klamrar som håller samman notsystemen på en partitursida (och kanske också på delar av den, som de båda pianosystemen under en sångstämma eller instrumentgrupperna i ett partitur för symfoniorkester). (källa)
6. Klockspel eller carillon är ett mekaniskt, elektriskt eller automatiskt musikinstrument som spelar på gjutna klockor. Det räknas till instrumentgruppen slagverk och undergruppen idiofoner d.v.s. där hela massan ljuder. (källa)
7. Slagverksensemblen definieras genom att det endast förekommer slagverk som instrument. Då slagverk är en väldigt bred instrumentgrupp är detta emellertid inget problem ur en åhörarmässig synvinkel. (källa)
8. Orkesterbesättningen i Turandot var den största som Puccini skrev för och utmärker sig särskilt genom dess stora och rika slagverksensemble bestående av två xylofoner, klockspel, celesta, bjällror och tamtam. Inte i någon av Puccinis tidigare operor spelar orkestern en så framträdande roll, både i att skapa atmosfär och emfasera nyckelsituationer och psykologiska moment. Rollfigurerna och hovet förknippas med vissa instrumentgrupper: kejsaren och hans följe med tunga bleckblåsinstrument, Turandot med träblåsinstrument och stråkar, Calaf (mestadels) med stråkar, för Liù reserverade Puccini den mest delikata nyansen i orkestern bestående av flöjter, oboe och violin. De tre hovmännen Ping, Pang och Pong ledsagas av höga toner från träblåsarna (ofta i pizzicato) och stråkarna, skira celestaackord och skallrande passager från xylofoner. Operan erbjuder dessutom en tacksam möjlighet för scenografer och regissörer att låta den visuella fantasin få fritt spelrum. (källa)