Intendenturtjänst Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet intendenturtjänst

1. Kåren, som var civilmilitär, bestod av en marinöverintendent och chef, förste marinintendenter, marinintendenter av 1:a och 2:a graden samt marinunderintendenter. Till kåren räknades dessutom marinintendentsaspiranter och marinintendentselever samt vid flottans stationer anställda auditörer, vice auditörer, väblar och vaktmästare samt advokatfiskalen vid flottans station i Karlskrona. Kåren hade även en reserv. Kårens intendenturpersonal, omfattande 71 beställningar enligt (1912) gällande stat, var skyldig att tjänstgöra vid flottan och kustartilleriet såväl i land som ombord å fartyg i de befattningar, vartill den kommenderades. Personalens tjänstgöring omfattade i land såväl verklig intendenturtjänst som kameral- och kanslitjänst samt ombord de göromål, som enligt gällande reglemente ålåg stabs- och fartygsintendenter. Marinintendenter av olika grader, auditörer och advokatfiskal utnämndes av Kungl. Maj:t. Marinöverintendenten var personalchef för kåren och samtidigt chef för Intendenturavdelningen vid Marinförvaltningen. Som chef för vardera av flottans stationers personal av Marinintendenturkåren tjänstgjorde en chefsintendent. Intendenturpersonalen rekryterades genom antagning och utbildning av marinintendentselever. Dessa, som bland annat skulle ha avlagt studentexamen, antogs av chefen för Sjöförsvarsdepartementet efter förslag av en kommission med marinöverintendenten som ordförande. Efter genomgång av en ettårig utbildningskurs antogs lämpliga elever till marinintendentsaspiranter och utbildades i en särskilt anordnad marinintendentskola till marinintendenter, för stamanställning under två år, för anställning i reserven under ett år. (källa)
2. De civilmilitära tjänstemännen rekryterades dock i stor utsträckning som militäraspiranter, Militäranwärter, dvs. bland före detta underofficerare med tolv års tjänst. Alla lägre tjänstemän, 90 % av lägre mellantjänstemännen och 50 % av de högre mellantjänstemännen var rekryterade på detta vis. De två sistnämnda kategorierna hade därvid avlagt lägre (Abschlussprüfung I) respektive högre examen (Abschlussprüfung II) vid en Wehrmachtfachschule (krigsmakten tillhörig fackskola). Högre mellantjänstemän i intendenturtjänst direktrekryterades bland studenter, som avtjänat två års värnplikt och genomgått ett års intendentaspirantutbildning. Det var bara de akademiskt bildade högre tjänstemännen som i sin helhet rekryterades direkt från det civila livet. De var dock i regel reservofficersutbildade. (källa)
3. Den 1 juli 1943 avskiljdes Försvarets läroverk från Arméns underofficersskola. År 1950 upphörde intendenturlinjen vid underofficerskursen. År 1952 tillkom utbildning av värnpliktiga stabsbiträden vid armén. År 1955 tillkom utbildning av värnpliktiga tolkar vid armén. År 1960 upphörde kvartermästareutbildningen till förmån för utbildning i stridsteknik och truppföring. År 1960 underställdes Arméns underofficersskola i förvaltningshänseende Upplands signalregemente (S 1), utom vad gällde intendenturtjänsten och sjukvårdstjänsten, dock underställdes intendenturtjänsten Upplands signalregemente 1967. År 1966 överfördes utbildningen av värnpliktiga stabsbiträden och tolkar till nybildade Arméns stabs- och sambandsskola. (källa)
4. Ekman avlade studentexamen i Kalmar 1902. Han blev marinunderintendent 1906, marinintendent av andra graden 1908, av första graden 1918, förste marinintendent 1925 och chefsintendent 1926. Ekman var marinöverintendent och chef för Marinintendenturkåren samt chef för marinförvaltningens intendenturavdelning 1933–1948. Han blev konteramiral i amiralitetets reserv 1948. Ekman utgav läroböcker i intendenturtjänst och förslag till förvaltningsreglemente för marinen, publicerade uppsatser i sjöhistoria med flera ämnen, bland annat om sina undersökningar av Stora Kraveln Elefanten, Björkenäs skeppsgård, skeppet Mars, nordiska sjuårskriget, 1500-talets skeppshövitsmän med mera. Han var ledamot av Sjöhistoriska museets nämnd 1937–1948. Ekman invaldes som ledamot av Örlogsmannasällskapet 1923 (hedersledamot 1948) och av Krigsvetenskapsakademien 1939. Han blev riddare av Vasaorden 1923 och av Nordstjärneorden 1929 samt kommendör av andra klassen av Vasaorden 1936 och av första klassen 1939. (källa)