Intervenera Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet intervenera

1. En mutualistisk marknadsekonomi förutsätter att staten på intet sätt intervenerar marknaden. En fungerande marknadsmekanism förutsätter individuell suveränitet, vilket kräver avskaffandet av alla former av tvång, även ekonomiska tvång. Utbud och efterfrågan ställer sig i jämvikt först när alla former av tvång eliminerats, varvid profiten försvinner, dessutom kan frivillighet på marknaden endast existera när alla former av tvång eliminerats. Mutualistisk marknadsekonomi förekommer främst i mindre skala som sociala ekonomier,tvång från andra marknadssystem är ofta närvarande varför marknadsformen ses som ideal. (källa)
2. Omständigheterna kring dessa krig är mycket komplicerade eftersom det bakom konfrontationen mellan religioner utspelade sig ett politiskt ställningskrig: Storbritannien intervenerade på protestanternas sida och Spanien på katolikernas, den inflytelserika ätten Guise ställde sig under parollen "un roi, une foi, une loi" ("en kung, en tro, en lag") i spetsen för den katolska heliga ligan mot husen Condé och Coligny under ledning av Henrik av Navarra på den protestantiska sidan. Mellan dessa två läger fanns de som försökte upprätthålla statens kontinuitet under konflikten samt införa religionsfrihet, till exempel Katarina av Medici, mor till Karl IX och Henrik III, och hennes kansler Michel de l'Hospital. (källa)
3. Fostrarna kan betecknas som vardagslivets arkitekter. Fostrandet bäddas implicit in i vardagens strukturering som i sin tur reglerar samvaroformen och ger riktning och mening. Som exempel tar Sommer upp måltiderna: Man springer inte omkring vid bordet, man tar inte alla pannbiffarna, man kastar inte med maten, man talar i regel på ett trevligt sätt med varandra etc. Först när barnet överträder regler så aktiveras och artikuleras de, varvid den direkta fostran tar vid: den vuxne säger till eller intervenerar på något sätt. Så småningom tar emellertid vardagens rutiner över den fostrande uppgiften som då blir indirekt (Sommer, 1997). (källa)
4. Den 31 oktober samlade Chrusjtjov Politbyrån för ett nytt möte. Chrusjtjov sa: "Vi måste göra en omvärdering. Våra trupper kan inte dras tillbaka från Ungern eller Budapest. Vi måste ta initiativet till att återställa ordningen i Ungern. Om vi lämnar Ungern så kommer det att upplevas som en stor framgång för amerikanerna, engelsmännen och fransmännen – imperialisterna. De kommer att uppfatta det som en svaghet hos oss och kommer att gå på offensiven... Till Egypten kommer de att lägga Ungern. Vi har inget annat val." Den enda inom Politbyrån som inte höll med var Maxim Saburov, men han övertalades och Politbyråns beslut att intervenera en andra gång blev enhälligt. Andra faktorer som kan ha bidragit till att de ändrade sig var dels rädsla för att oroligheterna skulle sprida sig till resten av Östeuropa och inom Sovjetunionen och dels händelserna i Suez, där Storbritannien och Frankrike initierat en militär operation i gryningen den 31 oktober. Chrusjtjov sa senare att han ångrat beslutet från den 30 oktober nästan direkt efter att det hade fattats. (källa)
5. Riksbankens guld- och valutareserv har som primär uppgift att vid behov ge likviditetsstöd till banker, att tillse att Sverige fullgör sin del i Internationella valutafondens (IMF:s) internationella kreditgivning och till att vid behov intervenera på valutamarknaden. I andra hand ska guld- och valutareserven ge Riksbanken, och i slutändan staten, en god avkastning. Enkelt uttryckt är den således tänkt att fungera som en buffert som kan användas för att rädda banker då de har problem med likviditeten. Detta för att minska systemrisker och säkra upp stabiliteten i det finansiella systemet. (källa)
6. Den 25 augusti slöt Storbritannien ett avtal med Polen om militärt bistånd i händelse av krig. Den brittiske ambassadören i Tyskland, Nevile Henderson, hade dittills förespråkat eftergiftspolitik, men han meddelade Hitler att britternas tålamod nu var slut. Den 27 augusti försäkrade Neville Chamberlain Hitler att Storbritannien skulle intervenera militärt vid ett tyskt anfall mot Polen. Den 30 augusti träffades Henderson och Ribbentrop på utrikesministeriet i Berlin för förhandlingar. Ribbentrop krävde, att en befullmäktigad representant för den polska regeringen skulle infinna sig vid förhandlingsbordet under natten till den 31 augusti. Om detta inte skedde, skulle inte Tyskland kunna göras ansvarigt för konsekvenserna. Inför Henderson påpekade Ribbentrop därtill att Polen – inte Tyskland – var den aggressiva parten. Henderson anklagade då Tyskland för sabotagehandlingar vid den polska gränsen, varvid Ribbentrop skrek att det var en lögn. Enligt tolken Paul Schmidt blev ordväxlingen alltmer hätsk och båda diplomaterna ställde sig upp och fräste åt varandra. I detta ögonblick trodde Schmidt att det skulle komma till handgripligheter mellan Henderson och Ribbentrop. Situationen lugnade dock ner sig, men Ribbentrop talade fortsatt nedlåtande åt Henderson som kort efter midnatt återvände till den brittiska ambassaden. (källa)