Inventarieförteckning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet inventarieförteckning

1. Dopfat/dopskål och dopfunt kan vara tillverkade under helt olika tidsperioder och bokförs i sådana händelser separat i den inventarieförteckning som kyrkvärdar och kyrkoherden är ålagda att gemensamt ansvara för. Just detta gemensamma ansvar för inventarierna är särskilt reglerat i kyrkoordningen och är ett av de få områden där kyrkoherden inte har ensamt ansvar. Vid biskopsvisitation och/eller prostvisitation är kontrollen av inventarieförteckningens innehåll ett av de områden som protokollförs. (källa)
2. En av församlingens utsedda kyrkvärdar utses även att, jämte kyrkoherden (eller den präst i församlingen som kyrkoherden utser), ansvara för vården av de kyrkliga inventarierna och att dessa är upptagna i inventarieförteckningen. Minst två av församlingens kyrkvärdar utses per mandatperiod och oftast är en kyrkvärd knuten till en specifik kyrka i församlingen. (källa)
3. Att fönstergardiner förekommit finns dokumenterat i inventarieförteckningar från 1600-talet enligt Nationalencyklopedin (avser sannolikt Sverige). Och enligt tidningen Antik och Auktion nr 9:2004 finns ännu äldre belägg för förekomst av gardiner på kontinenten. Gunnar Hazelius-Bergs bok "Gardiner" från 1962 berättar om hur Filip V av Frankrike beställde gardiner redan 1316 till fyra fönster för slottet Chevauchesuel inför sin kröning. De ska ha varit tillverkade i något som kallades serge, en blandning av bomull och silke. Några decennier senare uppges att kungen av England köpte elva alnar lärft till fönstren i sitt rum, och 1380 hade Karl V av Frankrike azurblå lärftgardiner. Förmöget borgerskap i mellaneuropa antas ha haft gardiner, men knappast i "de breda folklagren". Samma artikel berättar att det 1617 finns dokumenterat att Örebro slott hade fyra fönsterförhängen och att det i Ebba Brahes bouppteckning från 1674 omnämns blåa, röda och svarta gardiner i lärft och rask (eventuellt en kypertteknik) i glansigt ylletyg med vaxad yta). (källa)
4. N Visitationsprotokoll (General- och specialvisitation), ämbetsberättelser, inventarieförteckning och arkivförteckningar. (källa)
5. Gällande krogar och utskänkningsställen rörde det sig i regel om enkla kyffen bestående av ett eller två rum med ingång från gatan eller om mörka källarlokaler med en brant trappa ner. I de flesta fall hade de plats för 10–12 sittande gäster. En del stod och drack sitt öl eller vin och satte sig aldrig. Standarden var låg, vilket en inventarieförteckning från 1770-talet över krogen Dunderhyttan på Djurgården (Hasselbackens föregångare) kan illustrera: 28 st. gamla trästolar, 5 st. gamla bord, 1 st. gammalt skåp, 9 st. brännvinsglas och ett halvt dussin ölglas. (källa)
6. Titus van Rijns mor Saskia Uylenburgh avled året efter Titus födelse. I huset, där sonen Titus växte upp, har man återskapat hemmet. Fullständiga inventarieförteckningar från konkursen fanns och förteckningarna har varit till stor hjälp vid återskapandet. Alla Rembrandts privata rum, hans ateljé och grafiska verkstad är fullt inredda. Modern Saskia avled av lungtuberkulos i samband med påfrestningarna att föda sonen Titus. Fadern var nu ensam att sköta ett litet spädbarn. Det året, 1642, stod fadern Rembrandt på höjden av sin karriär. Hans målning Nattvakten hade fått ett bejublat mottagande. Även det grafiska verket, torrnålsgravyren "Den predikande Kristus", eller Hundra-guldenbladet, fick 1643–1649 ett förnämligt mottagande. Många beundrade hans verk och kritiker och elever köpte verken till hans glädje. I sitt testamente lämnade Saskia all sin egendom till Rembrandt, men testamentet stipulerade att om han gifte om sig skulle vad som fanns kvar av arvet övergå till sonen Titus. (källa)
7. Själva springbrunnen eller fontänen bestod enligt en inventarieförteckning från 1741 av en stor skruf eller språng af koppar med ungefär 170 pipor. Med "pipor" avses antagligen sprutmunstycken. Hur denna imponerande anordning såg ut och fungerade är oklart, men ett kopparstick i Sueciaverket från 1700 visar i alla fall en sprudlande fontän i Kungsträdgårdens mitt. Dokument från tiden berättar dock om ständiga reparationer och grävningar för den långa ledningen från Träsket. Skarvarna höll inte tätt och frosten förstörde pumpstockarna. Man behärskade helt enkelt inte tekniken och klagomål från berörda boende uteblev inte. Exakt när Stockholms första fontän slutade fungera för gott är oklart. Kungsträdgården var bara till för kungligheter och deras gäster. Först 1763 fick allmänheten tillträde till platsen och på 1790-talet anlades en stor oval gräsyta i parkens mitt, där fontänen hade funnits. (källa)