Inägojord Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet inägojord

1. Vid länsstyrelsens fastställande av Gudmundstjärns naturreservat 1983 var totala arealen 249 hektar varav 210 hektar skogs- och myrmark, 10 hektar inägojord och 29 hektar övrig mark. Av detta avsattes 71 hektar till naturreservat fördelat på cirka 60 hektar mark och 11 hektar vatten och samtidigt beslutades att själva "Nybygget" med byggnader och närmast kringliggande 10 hektar inägojord blev byggnadsminne. Byggnadsminnet omfattar 19 byggnader. (källa)
2. Den äldsta historien är häld i dunkel. Enligt traditionen skall bebyggelse ha funnits här redan på medeltiden. Primitiv järnslagg har påträffats i åkern söder om byn. På en jaktplatskarta från 1697 finns tre gårdstecken utmärkta i området där Korpholen ligger, men benämns "Linden", dvs. Rältlindor, som är närmaste bygranne, 1,5 kilometer från Korpholen. Vid storskiftet i början av 1820-talet redovisas Korpholen som inägojord under Yttermo by, förutom två gårdar i nordöstra delen som låg under Rältlindor som fast bebodda gårdar. På Yttermodelen fanns 6 fullständiga gårdar, som då troligen utnyttjades som hemfäbodar. Under slutet av 1800- och början av 1900-talet var Korpholen hemfäboder till Yttermo. Här vistades man under våren och hösten, medan man under sommaren var upp till långfäbodarna i Björberget. Barnen gick i skola i Rältlindor fram till jul, därefter fortsatte man skolgången i Yttermo. Sista fäbodvistelsen var 1949. Som mest fanns här 12 gårdar, av vilka 11 idag är kvar. Dessutom har två modernare hus tillkommit. (källa)
3. Äldsta kända dokumenterade är jaktplatskartan från 1697, som 'Kråkfäbo'. Annars är omnämnadet skriftliga källor av Kråkbodarna sparsamt. Sigvard Montelius har konstaterat att Kråkbodarna liksom Korpholen i samband med storskiftet finns redovisat som inägojord till Yttermo. Under 1800-talet har fäbodgårdarna sakta med säkert övergått till fast bebyggelse. Sista fäbodvistelsen uppges ha ägt rum 1885. (källa)
4. Historier spreds om hur bönder avlockats avverkningsrätten med brännvin. 1889 kom en lag som förbjöd skogsupplåtelser på längre tid än 20 år. Det ledde i stället till att skogsbolagen började köpa upp hemman, och 1885−1900 ökade bolagens jordinnehav i Norrlands drastiskt. I vissa socknar köptes så gott som all enskild jord upp. I Jämtland ägde skogsbolagen år 1900 40 procent av all enskilt ägd jord. Ofta var skogsbolagen ointresserade av jordbruken vid gårdarna, och lät i många fall lägga gårdarna öde. I ett försök att skydda jordbruken antogs 1896 en ägostyckningslag som tillät avsöndring av skogsmark från inägojord. I praktiken fick detta ingen stor betydelse för att rädda jordbruket, då få gårdar kunde bära sig utan tillgång på skog. (källa)