Issjö Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet issjö

1. Centraljämtska issjön fanns i Jämtland under förhistorisk tid. (källa)
2. Ruändan är ett av Sveriges största områden med hällmålningar. Hällmålningarna vid Ruändan består av ett tjugotal figurer som föreställer människor, björn, älg och ren. Hällmålningarna rapporterades först 1896 och beräknas vara över 4000 år gamla. Ovanligt är att området inte befinner sig vid vattnet. Men för 13 000-16 000 år sedan, vid inlandsisens avsmältning, fanns ett antal issjöar i närheten. Österut från Ruändan befann sig Servissjön. Hällmålningarna i Särvsjön tros också ha legat vid kanten av den issjön. (källa)
3. Storsjön bildades då den senaste inlandsisen började avsmälta från väster för drygt 9 000 år sedan. Ett flertal olika isjöar uppstod som allt eftersom förenades till en enda stor issjö, den Centraljämtska issjön. Smältvattnet utgjorde ett mindre innanhav som var uppdämt av en barriär av is i öst och av fjällvärlden i väst. Allt eftersom inlandsisen avsmälte sänktes sjön. Vissa nivåer har över en längre tid varit så stabila att det skapats fortfarande skönjbara lämningar av strandlinjer. När den geologiska avrinningsnivånåtts vid Indalsälvens åmun så fick Storsjön sin nuvarande utbredning och form. (källa)
4. Weichselistiden, som täckte nästan hela Skandinavien och stora delar av Nordtyskland ända ner till dagens Berlin varade i ungefär 100 000 år. Ismassornas tjocklek har uppskattats till upp till 3 km. På grund av klimatförändringar började ismassorna att smälta för cirka 15 000 år sedan och Östersjöns föregångare, Baltiska issjön bildades. Baltiska issjön var ett uppdämt sötvattenhav som omkring 9 700 f.Kr. tömde stora mängder av sitt vatten västerut genom Mellansverige via Mälardalen och Vänern. En tidigare tömning hade också skett ett årtusende tidigare. Det följde olika stadier i Östersjöns historia, som Yoldiahavet (9500–8700 f.Kr), Ancylussjön (8700–8000 f.Kr.) och Littorinahavet (8000–2000 f.Kr.) Under den sista fasen av Östersjöns tillkomst bildades cirka 2000 f.Kr. Limneahavet, dagens Östersjön. Alla dessa faser i Östersjöns historia har präglats av stigande (transgressiva) respektive sjunkande (regressiva) vattennivåer, av större eller mindre kontakt med världshaven och av söt-, salt-, och bräckt vattenperioder. (källa)
5. Öns nuvarande form skulpterades fram efter den senaste istiden för cirka 15 000 år sedan, av Baltiska issjön, Yoldiahavet, Ancylussjön och Littorinahavet. (källa)
6. I Klyftamon finns stora områden med magra hällmarkstallskogar. Vid Baltiska issjöns tappning bröt enorma vattenmassor förbi Nordbillingen och flöt ut över Klyftamon. Kvar ligger kalspolade hällar och väldiga områden med rullstensblock. (källa)
7. Norra Sveriges issjöar (tillsammans med Axel Gavelin, 1910). (källa)
8. Töve har, precis som många andra delar av landet, påverkats av senaste istiden. Det finns flera spår av strandkanter till issjöar, som bildats när isen smält och vatten ansamlats mellan iskanten och höjder söder om kanten. Det som utmärker sig mest är dock de tappningsrännor som uppstår när smältvatten plötsligt bryter igenom isen. Dessa rännor löper norrut mot Viskans dalgång. (källa)
9. Fornsjöns igenväxning och mossens historia kan sammanfattas i stora drag. I senglacial tid för cirka 11000 år sedan var Ringsjöbäckenet en stor issjö betydligt mera vatten och högre vattenstånd än idag. Innan sjön delvis växte igen och högmossarna bildades, fanns en sjö med en yta av 12 km2 . För 9000 år sedan var fornsjön och Ringsjön förbundna och bildade en av Skånes största insjöar över 50 km2 stor. I denna stora sjö var Bosjöklosterhalvön och Lillöhalvön öar. Fornsjöns södra del ackumulerade sand och norra delen lera. Varmare klimat ändrade villkoren och i söder bildades kalkgyttja rik på skal. Denna gyttja avlagrades i preboreal tid (för 11000-10000 år sedan ) och når en mäktighet över 1 m. Boreal och tidigatlantisk tid (för 10000-9000 år sedan) hade fortsatt en öppen sjö med klart vatten. På bottnarna avsattes alg- och grov detritusgyttja. Detritusgyttjan är oftast ett par decimeter tjockt, som mest 0,7 m. Tidigatlantisk tid för 8000 år sedan innebar att stora vassbälten växte över fornsjön. 1 m tjockt lager av vasstorv bildades på sina ställen. Den grunda sjön fick karaktär av våtmark och ett lager av starrtorv formades. Sumpmarksstadiet varade till slutet av sen atlantisk tid. Vattenytan minskade efter hand och till slut återstod bara Rönne å. Under kärrtiden bredde buskar och träd ut vid kanten av mossen. Även torrare område i mossen fick träd. Därför finns det rötter och grenar av björk och tall i mossen. Under subboreal tid för 6000 år sedan började högmossen och det översta lagret av vitmosstorv bildades. (källa)
10. Baltiska issjön var en stor färskvattensjö och en föregångare till Östersjön för runt 12 500–13 000 f.Kr till 9500–9600 f.Kr. (källa)